Servicehund

Jag brukar ofta skämta och kalla Lycka för min lilla servicehund när hon hjälper mig med vardagliga ting som att dra av strumporna, plocka upp saker från marken, ta hand om posten innanför ytterdörren eller hämta prylar som pekar på av ren lathet för att slippa resa mig upp. Allt det här är förstås ting som jag lika gärna skulle kunna göra själv, och som Lycka får äran att roa sig med eftersom hon ändå tycker att det är så hemskt roligt, men idag har det faktiskt varit till nytta på riktigt eftersom min axel inte riktigt är vad den brukar vara. Att bära på en väska när man har ont är förstås inte helt roligt så imorse när jag knatade iväg till jobbet (i minusgrader!) så fick Lycka bära på det nödvändiga istället i sin fina blåa klövjeväska. Hur smidigt som helst! Fast det var förstås mer än en gång som jag kom på mig själv med att slänga nervösa blickar omkring mig när jag insåg att min handväska inte stod på tåg/buss-sätet intill som den brukar. Det sitter trots allt inte direkt i ryggraden att finna den på ryggen på sin hund.   Bild: En gammal ur arkivet, tagen med Minoltan.

Written by: Natalie R At: 14.26