Lite nytt

Som ni kan se så har jag pysslat ihop en ny layout till bloggen under kvällens gång och själv så är jag jättenöjd med resultatet. Husse sa visserligen att han saknade Saga som ligger och sover så sött på den gamla och det kan jag väl hålla med om, men jag kände att den här återspeglar bloggens innehåll bättre. Dessutom så fick jag ju in en liten presentation nu för de som inte trillar in via hemsidan. Vad tycker ni – Är det godkänt?

Written by: Natalie R At: 23.49

Yearbook yourself

Har du inte upptäckt sajten Yearbook yourself ännu så skulle jag verkligen rekommendera dig att du kikar på den nästa gång du har lite tid över. Där kan du nämligen ta reda på hur du, eller någon annan, skulle sett ut om ni hade förkommit i en årsbok någon gång under åren mellan 1950 och 2000. Många bilder blir faktiskt otroligt välgjorda om man har ett hyfsat foto att utgå från, vilket ju knappast gäller alla såna här sajter där man kan bli omstylad, och därför blir det här hysteriskt roligt.   Ovan ser ni hur husse hade sett ut om han vore född en sisådär 50 år tidigare. Sicken snygging va?

Written by: Natalie R At: 17.21

SNUSkigt problem

Det skrämmer mig när min lurviga buse vid ett obevakat ögonblick kan sno, och äta upp, inte mindre än fem påsar begagnade portionssnus utan att visa några som helst symptom på att det var på tok för mycket för en hund. Inte ens storsnusare skulle klara av en sådan sak utan att få hjärtklappning, bli illamående och spy. Det säger dessvärre lite om hur härdad Lycka är – och det är inte något som jag är stolt över att berätta.  Lycka har, som jag tidigare har nämnt vid ett antal tillfällen, haft en förkärlek till utspottade gamla portionssnus sedan hon var valp. Självklart är detta en sak som är absolut förbjudet, men tyvärr så kan man finna dem precis överrallt och en hund är ruskigt snabb. Det krävs inte att jag är ouppmärksam i mer än en sekund för att hon ska hinna slänga i sig någon av alla snus som finns längs vägen vi går. Inte ens på tåget kan jag känna mig säker eftersom människor har en hemsk förmåga att spotta ut sina snus var helst de än befinner sig för stunden, vilket också inkluderar golvet på alla allmänna utrymmen. Jag har somsagt verkligen försökt få lilla lurv att sluta upp med den här ovanan. Det gör ont i mig varje gång jag är liiite för sen och inser att damen redan har hunnit svälja sitt byte eftersom det är ett känt faktum för oss alla – Att snusa är inte det minsta bra. Att bokstavligen äta snus lär vara snäppet värre (även om man kan hoppas att det är en förmildrande omständighet att någon annan redan har försökt suga ur allt nikotin ur dem innan). Och när Lycka nu är så fräck att hon till och med tar Marcus snusdosa från bordet när vi är iväg och handlar, för att på så vis komma åt de fem snuspåsarna jag berättade om i början, så känns det som att det måste vara den sista droppen. Inte då bara för att Lycka inte har tagit något från bordet sedan hon var valp, varken ätbara ting eller annat skoj, utan för att jag inte bara vill titta på när hon gör illa sig själv.   Frågan är ju dock vad man kan göra. Portionssnus ligger somsagt utspottade precis överallt ute där människor rör sig och det innebär att jag måste hålla koll på Lycka non-stop när vi är på en promenad, går till jobbet, väntar på tåget, åker tåg, tränar osv. Alternativet är munkorg (vilket inte känns allt för roligt och dessutom så löser det ju egentligen inte själva problemet) eller att hålla så kort koppel att hon inte ens kan nosa på marken vid mina fötter de gånger jag av någon anledning inte kan hålla hökögon på henne varje sekund. Nu skulle det väl visserligen vara värt en sådan stenhård period om jag visste att det skulle ge resultat. Om det skulle räcka med att göra så här en tid i kombination med skvallerträning som exempel, där jag då skulle få henne att inse att hon får godis av mig istället om hon bara låter bli de där snuskiga sakerna. Men skulle det hålla i längden? Skulle hon inte återgå till att äta snus vid obevakade tillfällen senare när hon åter får vara lös igen? Skulle det inte innebära att jag måste träna i princip resten av hennes liv om jag ska hålla uppe motivationen till att inte äta snuset eftersom det skulle bygga på att hon låter bli det i utbyte mot något annat ätbart?   Nej jag vet inte… Vad tror ni?

Written by: Natalie R At: 13.12