Ikväll klockan 19.30 så avgår kryssningsfartyget Silja M/S Galaxy från Värtahamnen i Stockholm och i samma stund sjösätts också Bandit Boat nummer 8, the Magic Eight Boat, där jag och hussen bara är två av hundratals partysugna passagerare. Med på skeppet finns också banden Mustasch, Engel, CKY och Royal Republic som jag alla ser fram emot att få se spela live (det dåliga spelschemat till trots…). Att jag missar veckans idol känns därför inte särskilt sorgligt.

Det här kommer att vara min första kryssning på många, många år. Tack så hemskt mycket till syster som gör det möjligt genom att ställa upp som hundvakt till de trefärgade!

Trevlig helg allihopa!

När jag fixade till bilden på lilla lurv som valp inför mitt förra inlägg så slog det mig vilken himla tur det är att det finns bildprogram som Photoshop – och att jag faktiskt har utvecklats en hel del genom åren vad det rör dessa tekniska ingrepp. Saken är ju nämligen den att jag dessvärre sitter på ett helt gäng med bilder från Lyckas första år där mer eller mindre alla har ganska stora brister och med tanke på det sentimentala värdet som dessa foton har, så känns det förstås lite extra tråkigt. Det är bilder som inte går att ta om. Ovan är bara ett exempel i mängden där originalbilden som synes har dålig skärpa och en bakgrund som stjäl fokus från det vackra, men inte heller kvalitén i överlag är något som man kan hurra över direkt. Det var helt enkelt sådana bilder som man fick nöja sig med när man lekte med min allra första digitalkamera; En Samsung Digimax 300.

Nu är det ju inte särskilt ofta som man behöver göra såna här drastiska förändringar med resultaten som dagens fotoapparater brukar ge, tack och lov, men just därför var det faktiskt också lite roligt att ägna en stund åt de här bilderna och ge dem liv på nytt. Släppa loss. Och det helt utan att behöva tänka på den negativa klang som bildredigering helt oförtjänt har fått genom kraftigt manipulerade bilder där modellen ofta kan likna en docka mer än en människa efteråt. Kilon har plockats bort, bröst har blivit större, näsor har opererats… 

I de här fallen så är det ju inte motivet som det är något fel på i alla fall. 
Långt ifrån.
 

Det är nu över fem år sedan vi var med valp här hemma och även om jag faktiskt tycker att det är hemskt skönt att ha vuxna, "färdiga" hundar så kan jag ibland känna mig lite smått avundsjuk på alla dessa människor vars bloggar jag följer, som under tiden har kunnat skriva om vardagens alla upptåg med valp och/eller unghund. Det är ju nämligen lite så att man av naturliga skäl får ett mer fullspäckat skrivschema med en liten. Allt kan fortfarande ske en första gång (första snön, första tågresan, första kurstillfället, första badet…) och även det mest vardagliga blir plötsligt intressant att notera ned inför framtiden. Bloggen får liv på ett vis som i det närmaste går att jämföra med aktiviteten på nyblivna mammabloggar.

Sanningen är nämligen att det inte är fullt så intressant att skriva om hur kloklippningen har gått på en snart tio år gammal hund eller för den delen att beskriva hur den helt vanliga kvällspromenaden fortlöpte denna gång, eftersom den drygt nio gånger av tio är precis som den alltid brukar vara. Ibland lite längre, ibland lite kyligare och ibland med inbakad aktivering under tiden – Men i grunden detsamma som igår. Inga konstigheter.

Att ha vuxna hundar är med andra ord bekvämt på alla vis utom när det kommer till att fånga vardagen i ord. Istället för att få särskilda händelser serverade på silverfat så krävs i det närmaste lupp för att man ska lyckas urskilja de där små sakerna som kanske vid det här laget har blivit till självklarheter, men som egentligen är värda att noteras ändå. Som hur Saga för femtioelfte gången snor min vante på promenaden och knappt tänker byta den mot en godis, eller hur Lycka försiktigt nyper tag i den andra vanten och ska hålla mig i handen under resten av rundan. Små mysiga saker som gör de trefärgade till de underbara hundar de är och min vardag till en bra dag. Varje dag.

Det är en konst det där som jag ständigt kämpar för att bli bättre på. Att notera nuet. Det räcker trots allt inte bara att leva i det om man ska ha förmånen att dessutom kunna titta tillbaks på det i efterhand när tiden för länge sedan är svunnen. För i slutändan så är det ju egentligen inte så att min dag är mindre händelserik nu än vad den var när Lycka var precis nybakad  – Den är bara lite mer bekant.
 

Bild: Lycka, 10 veckor gammal

Jag blev verkligen jätteglad förra året när Lina frågade mig om jag ville medverka som artikelförfattare i Hundtränaren 2009, då med en text om berikning, och äran var förstås inte den minsta mindre nu i år när jag blev tillfrågad om att skriva för boken än en gång. I Hundtränaren 2010, som under gårdagen fick sin nya hemsida lanserad där man redan nu kan förbeställa ett eget exemplar av boken, så har jag därför tagit mig tiden till att sätta ihop en text om fotografering av hundar som är riktad både till nybörjare och mer vana fotografer. Utöver rent tekniska tips och tankar kring fotografering i praktiken, finns här även förslag på vad man kan lära sin hund för att man ska underlätta sina fotosessioner och genom det öka sannolikheten för att få den där riktigt bra bilden vi alla hoppas på. Kort sagt; Lydnad för en hundmodell. 

Vad som mer är nytt för i år är att boken Hundtränaren har fått en spiralrygg som ligger dold bakom en vanlig bokrygg, vilket både är hemskt praktiskt och snyggt när den står parkerad i bokhyllan. Med förra årets upplaga att luta sig mot så vågar jag därför påstå att det här är en bok som helt enkelt inte får missas. Vanliga kalendrar kan slänga sig i väggen i jämförelse.
 

Andra författare i boken är bland annat Fanny Gott, Åsa Jakobsson, Maria Hagström och Merete A. Huser. Jag ser verkligen fram emot att få läsa deras (och alla andras förstås) spännande artiklar!

Jag tror att det här är ett ganska bra exempel på vad som kan ske om jag har lite tid över och skaparglädje som behöver komma ut på ett eller annat sätt. I det här fallet var det Lyckas gamla mjukisgris som föll offer för nålen (Vilket är en favoritleksak som har hängt med sedan hon var valp och som jag har fått laga ett antal gånger genom åren…), men resultatet tycker jag blev rätt charmigt. Det visualiserar dessutom hur jag föreställer mig att grisen känner sig efter en stund i lilla lurvs käftar.

Fullständigt onödigt förstås – men varför låta grisen gå blind när man kan göra något åt saken med ett så pass simpelt ingrepp?

Spontan shopping är en sån där sak som ekonomiska experter bestämt brukar avråda från, och det med all rätt kanske – men ibland kan jag verkligen önska att jag ändå hade lite enklare för att släppa på tyglarna och låta plånboken springa läck. Säkert känner ni nämligen igen fenomenet där man av en slump hittar något intressant som man kanske lite motvilligt, men duktigt, lämnar kvar i affären och inte förrens långt senare inser hur otroligt mycket man faktiskt ville ha. Då har det liksom etsat sig fast och växt under tiden ju mer man har hunnit fundera på det, och blivit fullkomligt omöjligt att ignorera.

Studenlyset är en sådan grej. När jag var på jakt efter födelsedagspresenter i torsdags så råkade jag nämligen få syn på dessa små lampor liggandes i en box framme vid kassan på Akademibokhandeln i vårat shoppingcentrum. De såldes i 2-pack för 59 kronor och hade en skylt ovan med rubriken "cykellysen". Redan där förstod jag förstås att man mycket väl borde kunna använda det till mycket annat, som till en hund exempelvis, och därför blev jag väl inte heller så förvånad när just det användningsområdet också tas upp som ett exempel på studentlyset.se. Dessa bör ju rimligen vara alldeles utmärkta att hänga i halsbandet, i koppelhaken eller på den egna jackan.

Förutom det trevliga priset så finns det dessutom flera andra fördelar med de här lamporna. Med bara en lätt tryckning kan man nämligen själv välja mellan snabbt blinkande, långsamt blinkande eller helt fast ljus och eftersom de är framtagna för att leva upp till kraven på cykelbelysning så innebär det också en garanti på att de ska synas väl på så mycket som 300 meters håll. Har man dessutom två hundar så är det ju alldeles utmärkt att kunna ha olika färger på lamporna för att på så vis kunna se vem som är vem i mörkret. Hur praktiskt som helst.

Men surt sa räven somsagt och så här i efterhand kan jag ju inte annat än att konstatera att det var mycket dumt av mig att låta lamporna stanna i butiken. Jag har dock tänkt att reparera den skadan snarast möjligt eftersom jag ändå tycker att vi kan behöva något som lyser inför den här säsongen och då kan jag ju inte heller kalla det för spontan shopping. Tvärtom så är den mycket välplanerad och därmed också mycket bra.

Ibland sitter texten långt inne trots att det finns mycket att skriva om och de senaste dagarna är nog ett ganska så bra exempel på det. Till viss del beror det väl visserligen också på tidsbrist skulle jag vilja påstå eftersom tidiga morgnar och långa dagars arbete resulterar i en mycket trött Natalie, som i de allra flesta fall prioriterar säng före dator på kvällskvisten. Och hundar för den delen. De behöver trots allt sin beskärda tid de med för att inte bli till bristningsgränsen fyllda av energi under tiden som jag själv tömmer mina egna batterier. Det är sådant som simpla promenader och rastade blåsor inte biter på.

För att sammanfatta helgens bravader så började fredagen med skönsång och frukost på sängen när hussen skulle uppvaktas på sin födelsedag – En uppgift som visade sig bli betydligt svårare än vad jag hade väntat mig både vad det gäller föregående shopping och när det kom till att försöka ta sig upp ur sängen obemärkt. Den där väckarklockan som herrn önskade sig med allsköns funktioner som ska kunna få den mest envetna sjusovaren på benen (Som förstås inte fanns på lager…Tack Teknikmagasinet.) går nog knappast upp mot effekten av en födelsedag, för sällan har jag varit med om maken till morgonpigg sambo. Hade jag inte vetat bättre så skulle man nästan kunnat tro att det var tryckfelsnisse som hade varit framme och satt en tvåa före älsklingens sexa. 

Allahelgona spenderades sedan in på sena timmen hemma hos min mamma där det bjöds både på trevlig fondué, himmelskt vin och smaskig hemmagjord lakritsglass. Lycka bar förstås dödskallesjal dagen till ära och var väl annars, förutom mina matchande örhängen, det som talade mest för att det var halloween. Samt den traditionella turen förbi kyrkogården vid midnatt då där antalet ljus höjde temperaturen med ett par grader, som allra minst. Precis som AIK’s SM-guld igår.

Sammanfattningsvis har det varit en mycket trevlig helg på alla sätt och vis.
Sällsynt trevlig till och med.

1. Biggie’s new Doggles   2. gimme them keys to me treasure chest, you scurvy dog   3. Jazz and Homer   4. mondays   5. Nande charges into the sun   6. the ring   7. I love our walks here   8. …Golden Girl…   9. why so sad ?   10. Gus by Window Light   11. Salty dog….   12. Mango Leaf.

Lisa kan det där med listor hon. Med andra ord har vi här ytterligare en snodd direkt från krutrut.com – Mina fem just nu.
 

1. Så trött, så trött på hösten. Det här året finns det faktiskt inte något mysigt alls med den här årstiden som jag i normala fall brukar sätta högt upp på listan med favoriter. Det är bara regn, regn, regn…. och ständigt torkande av hundar.
*
2. Det är mer än tre timmar kvar innan jag är hemma från jobbet. Kan någon få den enorma klockan framför mig att gå lite snabbare, please? 
*
3. Jag lyckades förstås att glömma min väska på mammas kontor. Konstaterar därmed att det är skrämmande vad handikappad man känner sig utan mobiltelefon.
*
4. Känner mig hemskt nöjd med min tavla. Den blev faktiskt till och med mer uppskattad än presentkortet på en spa-behandling. Inget dumt betyg!
*
5. Magnusson - Fodret som fyller hundarnas matskålar just nu och som jag med nervös förväntan hoppas ska göra hundarna lika glada som min plånbok. Precept har blivit dyyyrt.

Tänker du bjuda på dina fem? 
 

Jag räknar med att hussen har kommit fram vid det här laget, så nu bör det förhoppningsvis vara fritt fram för mig att visa presenten som jag nämnde att jag pysslade med igår. Svärmor fyller nämligen inget mindre än femtio år idag och eftersom jag inte hade möjlighet att komma med på en överraskningsvisit, så ville jag skicka med en liten extra present bara från mig. Ett A4 stort porträtt på hennes lancashire heeler Cesario fick det bli (Min metallapport medföljde dock inte, den är bara där för att visa storleken på tavlan).

Det var för övrigt första gången jag provade att skriva ut någon av mina teckningar och det blev förvånansvärt bra tycker jag. I en ram så här så ser det i princip ut som om det vore gjort med blyerts, vilket inte alls är något negativt i mitt tycke. Och då printade vi ändå bara på ett simpelt skrivarpapper i brist på annat.

Det ska i alla fall bli jättespännande att höra vad hon tyckte om den!

Som om det vore ödets ironi så trillade min skylt från skyltmax ned i brevlådan idag tillsammans med en stooor hög elak reklam. Det ska bli jätteskönt att slippa de där rackarna (Och att varje kväll behöva sitta i soffan och ta emot reklamblad efter reklamblad av en liten Lycka som mer än gärna leker brevbärare när ingen vettigare sysselsättning finns…). Att skylten var långt över min förväntan gällande kvalitén var för övrigt en mycket trevlig överraskning så har du av någon anledning inte passat på att utnyttja Skyltmax erbjudande för oss bloggare än, så kan jag med andra ord verkligen rekommendera dig att se till att göra det så länge den möjligheten finns. Gratis är gott!

Nu ska jag för övrigt gå och ta mig an en gammal guldfärgad ram som ska förvandlas till en vit dröm och bli en del av en present som jag pysslar med. Förhoppningsvis kan jag visa det färdiga resultatet här om inte allt för lång tid.

1. Please, let me free  !!   2. Poser   3. Goofy Shiba   4. Resistance Is Futile   5. i hate da flea   6. Setter   7. i miss him* 03   8. No name   9. White With A Touch Of Face   10. beach reflection   11. No name   12. Breeze and Winter Beams

Det fick bli en till jycke. Den här tog visserligen lite längre tid att göra än den förra eftersom jag inte kunde låta bli detaljerna helt och hållet, men jag blev nöjd med resultatet i alla fall.

Mopsar är söta!
 

Natalie är vaken? *
Natalie är lite läskig. *
Natalie är nu skolad i balett, jazz och steppdans. *
Natalie är en av de finaste, mest realistiska och avancerade silikondockorna i världen. *
Natalie är övertygad om att allt inte står rätt till i skolan. *
Natalie är ett av 80- och 90-talens största modenamn. *
Natalie är en sång skriven av Tony Nilsson. *
Natalie är finansmannens fru. *
Natalie är alltid happyface. *
Natalie är välutrustad och levereras som alla Vasa Hus med vattenburen golvvärme. *

Jenny hade ett riktigt kul tips tycker jag när hon föreslog att man kan lära känna sig själv lite närmare genom en simpel sökning på google, och frasen "Natalie är" genererade bland annat i ovanstående träffar.

Tydligen så är det mycket som jag inte vet om mig själv…

Jag vet inte riktigt om det är galenskap att sitta uppe så här mitt i natten bara för att teckna, eller om det helt enkelt är ett tydligt tecken på ett överskott av kreativitet – Men en bild blev det i alla fall. Den fick dessutom bli lite sådär lagom slarvig i stilen var min tanke för att inte låsa mig här vid ritplattan för evigt, och för att inte riskera att den bara skulle hamna i högen av bilder som inte är i närheten av färdiga (och aldrig lär bli det heller för den delen…). Ger jag mig ens på perfektionism och detaljer så är det nämligen en mycket lång historia…

Nu ska jag däremot krypa i sängs intill resten av familjen som sover sedan flera timmar tillbaks, och jag känner på mig att jag kommer att sova jättebra. Som allra minst!