Möblerat om lite

På tal om sovvanor så har vi möblerat om lite här hemma. Sedan en lång tid tillbaks så har Saga nämligen haft sin hundbädd placerad i ett hörn av vårat sovrum, men allt sedan vi snickrade till trappan så har den på något vis fallit i glömska. Tidigare så hände det ju trots allt ganska ofta att en trött långöra låg och sov där dagtid, eller i ytterst sällsynta fall även på natten – Men vad är en liten säng i förhållande till en stor och bäddad när båda är precis lika enkla att lägga sig i? Tydligen ingenting. Med andra ord så ekade hundbädden nu helt tom där den stod och här om dagen när tant långöra körde sitt vanliga "tassa runt i väntan på middagen"-race så fick jag plötsligt syn på den ultimata platsen att ställa hennes bädd på. Det är precis vid ett element, på en av få platser av lägenheten där det inte drar kallt nu på vintern och där man dessutom har världens bästa vy. Från en hunds synvinkel vill säga. Här behöver den matglada nämligen bara lyfta på huvudet för att kunna hålla koll på alla ställen där ätbara ting florerar: Köket, matplatsen och vardagsrummet. Som en bonus ser man ju dessutom hallen, även fast just det råkar ha ganska så låg prio för en basset-tant.   Två dagar har alltså bädden stått på sin nya plats och nu ligger Saga i den minst lika mycket som förr igen. Mer skulle jag till och med vilja påstå. Som bonus har jag fått en hund som inte tassar omkring i väntan på sin mat, och istället ligger lugnt och väntar (i alla fall mestadels…) på sin plats i form av en söt kringla eller marsipangris. Inte hoppar hon upp varje gång jag reser på mig heller så att jag tvingas smyga fram när jag ska ge kaffekoppen en påtår – Hon vågar nämligen att ta chansen att ligga kvar nu mer eftersom hon garanterat inte kan missa om något viktigt händer. Enda nackdelen i Sagas tycke är väl därför detaljen med att hon allt som oftast måste dela platsen med kissen för är det någon som är minst lika nöjd över den nya möbleringen, bruket av bädden och en sovande basset – Så är det husets lilla. I hennes värld är den ultimata sovplatsen nämligen att få vara fyllningen i mitten på kringlan. Mys.

Written by: Natalie R At: 00.34

Goda grannar

Bilden är tyvärr inget vidare men man ser i alla fall klart och tydligt det klätterträd som hussen kånkade upp från grannen under igår och installerade i vårat vardagsrum -  till Tisslas stora belåtenhet. Alldeles gratis fick vi pärlan dessutom eftersom kattmatten under oss ändå hade tänkt att slänga båda delarna annars nu när hon hade köpt ett nytt set till sina katter och ville bli av med det gamla. Lite småslitet är det ju också på så sätt att sisalrepet har lossnat på något ställe, men det går nog snabbt att fixa till med en häftpistol eller lite lim. I övrigt passade det ju i varje fall alldeles utmärkt med färgen till vårat vardagsrumsgolv så frågar du mig så kunde det ju ha varit betydligt värre (länge leve enfärgade klösmöbler!). Hur som helst så är Tissla upp över öronen förälskad i sin nya lilla borg och som vanligt så är hon en mycket tacksam kisse att skaffa nya prylar till. På knappt ett dygn har hon redan hunnit visa att klätterträdet är en stor favorit och jag skulle gissa på att det är här för att stanna, i alla fall tills det slitits ut totalt och måste ersättas med något nytt. Nu när hon har fått smak på livets goda så är det nämligen något som säger mig att den lilla populära klösbrädan hon hade sedan tidigare, inte kommer vara fullt lika rolig i framtiden…

Written by: Natalie R At: 00.02

En dos Tissla

Written by: Natalie R At: 16.34

Tissla update

Här om dagen så slog det mig att våran kisse Tissla har varit ytterst sällsynt här i bloggen. Faktum är att det inte finns mer än ett enda litet ensamt inlägg i hennes egen kategori och senast hon ens nämndes här, så var det i rena förbifarten eftersom vi råkat fått p-piller till henne i samma veva som hundarna vaccinerades. Så kan vi förstås inte ha det – så för att upprätta balansen något kommer här en liten update. Jag kan nämligen inte påstå att det är en slump att det inte har tillägnats särskilt många rader till denna kisse. Inte då för att hon inte förtjänar att få synas här, tvärtom så har hon lyckats kela sig till sin självklara plats i hemmet, utan för att hon helt enkelt är en ovanligt timid kissekatt. Istället för att skapa egna rubriker är hon typen som jämt och ständigt befinner sig strax intill istället. Plirandes från ryggstödet på soffan, jamandes hej i hallen eller kurrandes på mina ben i sängen. Eventuella stora händelser utöver detta sköter hon helt på egen hand då hon maniskt jagar en vilsen nattfjäril eller en fluga som har lyckats fastna mellan två fönsterglas. En busig dag är det möjligtvis en av mina hårsnoddar som agerar byte istället, eller toarullen som hon förvånansvärt enkelt har lyckats putta ned från diskbänken (där hon för övrigt inte får vara…) under ett obevakat tillfälle.   Tissla kräver inte heller särskilt mycket för att vara nöjd med livet. Favoritsovplatsen kan utan tvekan vara underdelen på en skokartong, eller en tidning som i all hast har råkat glömmas kvar någonstans på golvet, samtidigt som bästa leksaken sedan lång tid tillbaks består av en gammal bullig knapp. Ett 6-pack bollar från Rusta, som inhandlades för 14.90 ungefär samtidigt som hon själv, används också flitigt de gånger som de inte har fastnat någonstans under soffan. Är matskålen sedan bara ständigt fylld till bredden så är det en bra dag i hennes ögon – Vatten dricker hon nämligen bara och enbart från hundarnas vattenskål ändå. Vad som utmärker Tissla allra mest ändå, bortsett från att hon gärna äter precis allt som husse och matte gör, är hennes obefläckat vänliga sinne. Faktum är att jag inte ens är säker på om damen faktiskt kan fräsa, eller ens slåss elakt med framtassarna och skulle hon vid något tillfälle så ens råka röra vid en med sina klor så är hon lika snabb med att dra tillbaks dem. Oftast så tar hon inte fram dem i överhuvudtaget om man busar genom att kittla henne med händerna på den lurvigt lena magen, och att bitas under dessa situationer lärde hon sig tidigt av med när vi som korrigering blåste henne lite löst i ansiktet.   Med andra ord är det en rätt rar katt som husse fick i födelsedagspresent i början på september förra året. En kisse som kanske förtjänar att synas här en gnutta mer framöver – Om inte annat för att hon både är en del av mitt och hundarnas liv. En trevlig sådan dessutom.

Written by: Natalie R At: 00.18

Kärlekskrank kissekatt

Tissla har hittat en ny kompis, han heter Helge och bor en trappa ned. Problemet är bara att Tissla och Helge egentligen aldrig har träffats utan deras bekantskap har hittills begränsats till kärlekskranka månskensserenader via balkongen. Att kissekatterna inte ens har sett varandra spelar tydligen ingen som helst roll - Som bekant är kärlek blind. I själva verket är det nog Helge som är mest pratglad av de två men även Tissla har svarat på hans snack lite smått, liksom av ren artighet, vilket enbart tycks trigga lusten hos dem båda. Av den anledningen kan man tänka sig att det bara är en tidsfråga innan den minst lika pratglada ägaren plingar på dörren för att förhöra oss om våran kattas utevanor och ifrågasätta om det verkligen är rätt att hennes hane ska behöva sitta ute alldeles frustrerad. Säkerligen anser hon också att hennes Helge har betydligt större rätt till att sitta på sin balkong än våran Tissla har rätt till att sitta på våran, eftersom han faktiskt var där först. För att inte störa andra grannar, då genom att sätta igång Helges högt tonsatta kärlekssånger till världens finaste kattflicka, så har Tissla av den anledningen tyvärr inte fått vara ute på balkongen särskilt mycket trots att det var något av tanken då vi röjde upp där förra helgen. Det här uppskattas inte av damen och senast idag bröt hon sig brutalt ut genom den lilla uppställda glipan för att lyckas träffa sin nyfunna donjuan – Eller i varje fall för att förhoppningsvis få höra honom. Skulle man dessutom släppa ut henne en stund i hopp om att Helge kanske inte är ute, så kan man nästan räkna med att snart få avbryta ett djupt samtal två kissekatter sinsemellan och istället få en Tisselkatt som upprört försöker fortsätta konversationen genom den stängda balkongdörren. På många vis påminner hon mig om en tonåring när hon gör så.   Behöver jag ens säga att jag inte ens vågar föreställa mig hur det här ska gå vid missens nästa löp. Då blir det hasp och regel på!

Written by: Natalie R At: 01.27