Petosan Silentpower*

För ett bra tag sedan nu, närmare bestämt i april, så hade jag turen att vinna en elektrisk tandborste för hundar i en tävling hos djuraffären Fidos. Just då blev jag kanske allra mest glad eftersom jag inte ägde någon som helst hundtandborste och därför skrubbade hundarnas gaddar med en av mina egna gamla tandborstar från Pepsodent, men att få prova på nya produkter är alltid kul. En liten recension lovade jag dessutom och bättre sent än aldrig som man brukar säga…   Produkt: Petosan Silentpower eltandborste för hund Pris: ca 240:- sek för tandborsten och 100:- sek för nya borsthuvuden PLUS: + Dubbelsidigt borsthuvud + Utbytbara borsthuvuden i två storlekar + Infällningar i gummi för bättre grepp + Snygg design + Relativt tyst + AAA batteri ingår + Bra beskrivning av hur produkten ska användas MINUS: – Obehagligt kraftiga vibrationer – Dyrt inköpspris – Känns något onödig EGNA TANKAR: Med sina 20 000 borströrelser i minuten påstås Petosan Silentpower ge "en högeffektiv borttagning av plack" men hur pass mycket bättre det är i förhållande till en vanlig tandborste framgår egentligen inte riktigt, vare sig på hemsidan eller i produktens broschyr. Jag kan inte heller komma undan känslan av att en elektrisk tandborste för hundar antagligen är en ganska så onödig pryl som allra främst försvårar själva tandborstningen – Hur mycket tillverkarna än påstår att hundar lätt accepterar vibrationerna tack vare att de är så pass tysta. Att tandborsten inte låter så mycket stämmer nämligen visserligen väl överrens med verkligheten men själva känslan av vibrationerna är väldigt kraftiga och när jag provar att lägga borsthuvudet mot mina egna tänder så förstår jag hundarnas frustande och skakande på huvudet. Det kittlas liksom rätt ordentligt i tänderna och påminner nästan om ett besök hos tandläkaren. Som om det inte vore nog så sitter känslan dessutom kvar långt efter att man har slutat borsta tänderna så att mina hundar numer flyr om man trycker på tandborstens ON-knapp känns inte vidare svårt att förstå. Den får vara avstängd om den ska komma in i deras mun. Kort sagt så är jag ganska tacksam för att jag inte själv har lagt ut några pengar på den här produkten för även om den onekligen har en hel del positiva sidor, så väger de inte så tungt i jämförelse med en helt vanlig dubbelsidig hundtandborste. Är man dock väl insatt i vad man köper och dessutom förberedd på att lägga ned lite tid på att få sin hund van med tandborstens funktion så blir man säkert nöjd med sitt köp, för som elektrisk tandborste i sig fyller den helt och hållet sin funktion!

Written by: Natalie R At: 23.02

Lyx eller budget?

Inte allt för långt bort från Södersjukhuset ligger lämpligt nog en Lidl-butik som jag kilade in på när jag var på väg hem från Marcus senast, gången då han låg inne för blindtarmen vill säga, och då passade jag också på att bekanta mig med deras sortiment för hundar. Trots att det var ett gäng helt nya produkter som presenterades för mig på hyllorna där inne, så kändes dock det mesta faktiskt väldigt bekant redan – Vilket jag snart insåg var för att mycket handlade om rena plagiat från de mer vanligt förekommande Pedigree och Friskies. Denta-tuggbenet ovan är bara ett litet exempel ur raden. Hur som helst så fick en förpackning följa med mig hem eftersom jag ansåg att hundarna var väl förtjänta något gott att tugga på i den här vevan och döm av min förvåning när det lyckades sysselsätta dem en riktigt bra stund. Närmare bestämt så tuggade Lycka på sitt ben i nära inpå trettio minuter medans Saga till och med gnagde konstant i över en timmas tid. Det är bra lång tid.   Nu minns jag dessvärre inte exakt hur lång tid det har tagit för hundarna att äta upp Pedigrees Denta Rask, men jag vet i alla fall att det inte var tillräckligt lång tid för att priset skulle kännas i närheten av befogat och därför har jag inte heller köpt det mer än en gång eller så. Har jag inte helt fel så smulade det benet sönder sig fjantigt enkelt, till skillnad mot Gerodogs variant som alltså bjöd på tuggmotstånd värdigt att kallas för tandrengörande. Ovanstående gjorde att jag fick för mig att jämföra de två varianterna sinsemellan, och med tanke på pris och hur länge hundarna kunde sysselsätta sig med benet så måste jag säga att Gerodog vinner en ganska så solklar seger – I övrigt är de nämligen förvånansvärt lika:
	Produkt: Pedigree Denta Rask Vikt: 202 gram Pris: ca 39 kronor Utfodringsanvisning: För hundar över 12 kilo. Ett ben utgör 20% av hundens dagliga energiintag och fodret bör således minskas med samma mängd. Godbitar bör inte utgöra mer än 10% av det dagliga energiintaget. Innehåll: Spannmål, mineraler, vegetabiliska biprodukter, mjölk och mejeriprodukter. Näringsinnehåll: Råprotein:6% – Råfett: 2,5% – Aska: 6% – Växttråd: 3% – Vatten: 17%
	Produkt: Gerodog Denta Big Vikt: 250 gram Pris: ca 20 kronor Utfodringsanvisning: För hundar över 10 kilo. Ge max ett tuggben per dag. Innehåll: Spannmål, mjölk och mejeriprodukter, mineralämnen och vegetabiliska biprodukter. Näringsinnehåll: Råprotein:7,5% – Råfett: 2,5% – Aska: 6% – Växttråd: 3% – Vatten: 17%
Kort sagt: Har du vägarna förbi en Lidl-butik så är det Denta Big som du ska stoppa i korgen. De är faktiskt ett helt okej tuggben att ge ibland som variation till de populära märgbenen.
Written by: Natalie R At: 00.50

Hurtta Siberia

Hösten börjar nå sitt slut och regntäcket som jag efter mycket om och med köpte till Lycka i början av den här våta årstiden har nu fått sin beskärda del av regn och rusk, vilket förstås gör det aktuellt med en recension. Nu ska jag visserligen erkänna att jag inte har fått användning av det ens hälften av så många gånger som jag hade förväntat mig, men med upp mot tio testrundor i bagaget så kan jag nog anse mig ha rätt bra koll ändå.   Produkt: Hurtta Siberia Raincoat Pris: ca. 350:- sek PLUS: + Snygg design + Bra reflexdetaljer + Hysat pris i förhållande till konkurrenterna + Många storlekar, från mini till gigant. + Bra passform kring ben, även för en basset + Finns halsband i matchande färger + Ofodrat MINUS: - Mycket stor i storlekarna – Dålig passform kring hals, trots ställbar resår – Opraktisk färg på sidorna – Blir väldigt lätt skrynkligt – Insidan drar åt sig kort päls, utsidan lång päls – Svaga sömmar vid nylonbandet – Liten möjlighet att ändra midjevidd – Magdelens "vingar" upp på sidorna har en tendens att vika sig ATT TÄNKA PÅ: Som tidigare har nämnts så är det här täcket antagligen mer anpassat för grövre hundraser och storlekarna är därmed mycket stora. Både halsmåttet och midjemåttet är mycket stort i förhållande till täckets faktiska längd vilket inte har varit fallet med andra täcken som vi har provat. Min rekommendation är med andra ord att inte köpa Hurtta via nätet, trots att det många gånger är billigare där, utan istället prova det på plats i en välsorterad djuraffär. Granska dessutom sömmarna – På mitt täcke som knappt har använts tio gånger än så länge har ena sömmen redan börjat släppa där ena nylonbandet vid midjan är fäst i magdelen. Vad det rör passform och färg så har Hurtta för övrigt släppt en ny kollektion denna höst med ett nytt regntäcke i två olika mörka färger (olivgrönt och blått). På detta ser det ut som att man faktiskt har försökt att rätta till bristerna som finns hos Siberia, så med facit i hand skulle jag nog hellre satsa på detta trots den något högre prislappen.

Written by: Natalie R At: 00.04

Marley och jag

Den tionde oktober i år så blev boken "Marley och jag" utgiven på pocket här i Sverige och i slutet på förra veckan så landade den på min hallmatta, tillsammans med den söta trefärgade kylskåpsmagneten som också syns på bilden ovan, i ett paket sänt från min rara moster Rosie. Inte visste jag då att en ny bok knappast kunde ha kommit mer lägligt men under den senaste veckans förkylning (som inte har gett med sig än btw…) så fick den snabbt göra mig sällskap i soffan, där jag i princip har sträckläst den från pärm till pärm. Och visst är det så att den här boken förtjänar sina lovord och 50 veckor som etta på den amerikanska topplistan, för det är en charmigt lättläst och ändå gripande historia som vi får ta del av när John berättar om livet med den smått galna labradoren Marley. En hund som kanske inte riktigt blev den där Lassie som de hade drömt om, morgonen då John hittade sin fru på verandan slukandes annonser om söta små hundvalpar – Men som trots detta var så där innerligt älskad som bara en hund kan bli. Till och med dagen då han lyckades få dem båda utkastade från en redan betalad lydnadskurs.   Som hundägare har jag förstås själv svårt att vara helt objektiv, särskilt då jag under hela läsningens gång kunde se min föredetta daghund Teddy (även han en smått galen gul labrador) framför mig, men jag tror absolut att den här boken kan uppskattas även av dem som själva inte riktigt har förstått charmen av livet med hund. Faktum är att den säkert kan få många att förstå hur det kommer sig att man som hundägare kan stå ut med så mycket arbete, som särskilt vissa hundar tenderar att ge. Det var för övrigt mer än en tår som fälldes under tiden som jag bläddrade mig igenom bokens blad, vid tillfällen då jag kanske kunde känna igen mig lite extra väl både i ägarnas glädje, sorg eller uppgivenhet. Allra mest rörd blev jag dock av citatet nedan – som går att finna någonstans mot bokens slut. Ett par enstaka ord som så väl beskriver den lojalitet som stjäl våra hjärtan i ett nafs, vare sig vi vill det eller ej.     "Så små och korta våra husdjurs liv är med oss, och de ägnar ändå merparten av dem åt att vänta på att vi ska komma hem varje dag." /Elaine

Written by: Natalie R At: 11.48

Fotosidan Magasin

Fotosidan.se har skapat ett nytt magasin för oss fotointresserade och när jag råkade trilla över husmusens lovord så kunde jag inte låta bli att köpa hem ett eget exemplar för att se om det eventuellt kunde falla mig i smaken med. Efter att ha lusläst tidningen noggrant så får jag nog dock lov att säga att jag med största sannolikhet hade på tok för höga förväntningar, för visst var det en trevlig samling sidor - Men var det mycket mer än så? Visserligen gillar jag tanken bakom Fotosidan Magasin, som enligt skaparna är tänkt att fylla ett tomrum genom att fokusera på bild och bildspråk istället för ren teknik, men i längden tröttnar jag lite på att över hälften av innehållet består av yrkesfotografers kritik av "amatörbilder". I alla fall så känns det inte helt värt 69 kronor när jag som medlem på tidigare nämnda sida ändå redan har tillgång till den typen av matnyttig information där, alldeles gratis.     Hur som helst så fanns det mycket inspiration att hämta i det här numret (inte minst i artikeln "Få igång din kreativitet" som gav många bra råd för den som har kört fast!) och kände jag mig lite grinig innan över att solen i princip hinner att gå ned lagom till att jag kommer hem efter jobbet och kan dokumentera hösten, så är det inget emot vad jag känner nu.

Written by: Natalie R At: 23.19

Boktips

Författarparet Roslund & Hellström har kommit ut med fyra böcker hittills. Jag har läst dem alla och avslutade just den sista boken "Flickan under gatan" under gårdagen när jag behövde fördriva lite sjuktid i sängen. Och visst var den ruggigt bra, precis som ryktet säger - men trots det så känner jag mig lite besviken så här i efterhand. Delvis måste jag nog skylla det på boken jag läste dessförinnan, "Edward Finnigans upprättelse", som inte alls föll mig i smaken varken till innehåll eller val av uppbyggnad. Faktiskt var det en av få böcker där jag seriöst har funderat på att sluta läsa trots att jag redan har befunnit mig flera sidor in i storyn och hade det inte varit just för att jag följer serien och därför inte vill hoppa över någon av böckerna i den - Så hade jag säkert gjort så också. Den var, trots tvisten i slutet och den hemska handlingen, helt enkelt på tok för självklar för mig som just är så förtjust i spänningen som kriminalromaner bjuder på. Katt och råtta-leken som trollbinder och får de små grå att arbeta övertid i takt med att den giriga nyfikenheten väcks till liv. Vem är mördaren? Vad händer nu? Är det nästa sida som bär på svaret? Ivrig sökan på en lösning som man trots ansträngningarna egentligen inte alls vill ha förrens man faktiskt har börjat nå slutet på boken som de svettiga händerna så krampaktigt kramar om.   Hur som helst så är det här i överlag en bunt läsvärda böcker som i nämnd ordning tar upp känsliga ämnen som pedofili, trafficing, dödsstraff och bortglömda gatubarn. I mitt tycke så är de två första böckerna utan tvekan bäst i serien men i de senare får vi lära känna huvudpersonen och kriminalkommisarien Ewert Greens lite närmare, vilket förstås skulle kunna vara trevligt men tyvärr så målas han även här upp som en rätt osmaklig figur. Säkert är det just det som är tanken dock - Att de här två författarna vill visa att allt här i världen inte är så svart eller vitt att en hjälte måste vara rakt igenom god, blir man nämligen ganska så snabbt införstådd i.

Written by: Natalie R At: 03.02

Ett mygg- OCH fästingmedel

Efter helgens tur i svampskogen så känner jag mig faktiskt lite manad till att recensera myggmedlet MyggA Natural, som vi har använt under flera säsonger nu och därför har lärt känna ganska så väl både under mer och mindre tuffa förhållanden. Något som vi inte hade provat tidigare var dock MyggA’s påstådda effekt på fästingar men även det är alltså kontrollerat nu… Efter promenaden igår, då jag hade sprayat Lycka med myggmedlet innan vi gick ut, hittade vi runt 20-30 fästingar på henne efteråt med luskammen. Helgen innan hade hon närmare 50-60 stycken fästingar efter samma runda utan MyggA – Så uppenbarligen kan det vara så att det fungerar som utlovat. Med tanke på att doften på många vis påminner om de olika örthalsbanden som man kan köpa i djuraffären, som ju är särskilt framtagna för att hålla fästingar på avstånd, så är det kanske inte allt för underligt. Fördelen här är ju dock att hunden inte behöver lukta örter hela tiden, utan enbart just när man vet med sig att man ska ut i ett fästingparadis.   Produkt: MyggA Natural Spray Pris: 87:- för 75 ml PLUS: + Endast naturliga ingridienser. + Enkelt att applicera. + Går även att använda på hunden. + Fungerar helt okej mot mygg och knott. + Verkar faktiskt minska risken för fästingbett något. + Ligger i samma prisklass som övriga myggmedel. + Säljs på Apoteket och är därför enkelt att få tag på. + Räcker länge. MINUS: - Luktar otroligt starkt. – Är något kladdig.     ATT TÄNKA PÅ: Produkten är inte testad på djur och bör användas med sunt förnuft och försiktighet. Spraya alltid myggmedlet i händerna på dig själv för att sedan stryka ut det över utsatta områden på hunden. Undvik ögon, mun samt nos och använd inte mer spray än vad som är nödvändigt. Frustar hunden några enstaka gånger vid applicering så är det med största sannolikhet inget som du behöver oroa dig för - De reagerar helt enkelt på den starka doften och slutar inom kort. Glöm inte heller att tvätta händerna innan du ger din hund godis.

Written by: Natalie R At: 20.33

The dog problem

Filmen The dog problem, som är regisserad av novisen Scott Caan (mer känd som skådespelare i filmer som Ocean eleven, Varsity Blues och Into the blue), lanserades redan år 2006 i USA men här i Sverige har den knappt fått en gnutta rampljus. Kanske är det också därför som jag aldrig hade hört talas om filmen innan jag av en slump råkade trilla över den på lovefilm.se och beslutade mig för att se den, då enbart tack vare att det fanns en jycke med som en av huvudrollerna – En tufsig söt blandras med underbett , som i filmen benämns som en så kallad "Tonga terrier".  I The dog problem får vi alltså följa den föredetta och minst sagt udda författaren Solo, som tack vare dagliga terapisessioner under närmare ett års tid har lyckats med konststycket att stå helt luspank med skulder upp över öronen. På sitt sista möte med sin terapeut så får han dock rådet att skaffa ett husdjur, vilket av okänd anledning blir en hund som i sin tur sätter Solos värld i gungning. Hans tidigare dagliga rutiner (Eat. Sleep. Therapy. Repeat) tvingas nu rivas upp från rötterna och genom detta sker en rad av mer eller mindre komiska incidenter där vi bland annat får se hur både maffian och en rik hundsamlare kan tänka sig att göra allt för att komma åt hans lilla hund. Humorn i den här filmen är många gånger rå, men långt ifrån påtvingad, och mig passade den verkligen som handen i handsken – Säkert mycket tack vare att jag är barnsligt förtjust i komedier som har en allvarlig sensmoral diskret inbakat, som sedan kommer till ytan då och då för att få en att överraskande hastigt växla mellan skratt och gråt. Ett annat exempel på detta är den populära serien Scrubs, där tekniken förekommer i de allra flesta av avsnitten.    Jag kan nog dock med relativt stor säkerhet säga att filmen The dog problem inte lär gå hem hos alla, antingen så kommer man älska den eller hata den, och därför tänker jag inte heller ge mig på att rekommendera den till er. Den som gillar trailern och vill se mer får helt enkelt göra det på eget bevåg. Så behöver inte jag ta på mig eventuella besvikelser…

Written by: Natalie R At: 21.40

Ett boktips

Den som är någorlunda skarpsynt kan möjligen ha lagt märke till att jag är ett stort fan utav författaren Håkan Nesser. Det är inte en slump att hans böcker har funnits med på något hörn i flertalet av mina EFIT-dagar och faktiskt har jag nästintill gett mig tusan på att jag ska lusläsa varenda liten bok som han har har skrivit. Serien med kommissarien Van Veeteren, som består av inte mindre än tio böcker, har jag redan betat av en efter en och när den nya bokserien drog igång så trodde jag aldrig att det skulle kunna bli i närheten av lika bra. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag hade fel. Helt uppåt väggarna fel. Kriminalinspektören Gunnar Barbarotti som vi får följa i de nya böckerna vinner onekligen i längden. När jag läste den första boken så ska det visserligen erkännas att jag inte blev upp över öronen förälskad, men nu när jag just har avslutat bok nummer två så är jag inget annat än rörd. Det här är verkligen författarskap i sitt allra finaste esse. Nesser kan då sin sak han och det råder liksom inget tvivel om saken. Bara det faktum att min allra första tanke, efter att jag just hade avslutat en drygt 600 sidor tjock bok, var "Jag måste läsa den igen!" är inget annat än imponerande. Jag förvånas av känslan själv då jag ändå har fått alla svar som man kan tänka sig vilja ha i slutet på en lyckad kriminalroman, det enda som har lämnats till övers är en lagom spännande cliffhanger som får en att längta till nästa bok, men samtidigt så vet jag att det finns ännu mer att hämta nu med facit i hand. En helt annan historia.   Jag tycker att det är urläckert. Ren konst skulle jag vilja säga. Därför vill jag verkligen tipsa er om boken med namnet  "En helt annan historia" – Gillar man kriminalromaner är denna inget annat än ett måste!

Written by: Natalie R At: 19.16

Standart PÄLS

Kosttillskottet Standart päls sägs råda bot på urfällda hundar och av den anledningen så köpte jag faktiskt hem en 500 grams förpackning för ungefär tre veckor sedan, med förhoppningen att det skulle fixa till Lyckas för tillfället rätt snåla kroppsbehåring. Varje måltid har jag därför stått och bökat med en rätt jobbig burk, nogrannt mätt upp rätt mängd med snuskigt pulver och nyfiket hoppats på att få se resultatet av mödan så snart som möjligt. Någon trevlig förändring i form av stora mängder med vacker päls har det dock inte blivit ännu utan istället har den enda skillnaden bestått av något betydligt otrevligare – nämligen envis klåda. Så här i efterhand önskar jag förstås att jag skulle ha agerat tidigare eftersom jag faktiskt la märke till att Lycka började slicka sig en del om tassarna redan under första veckan med Standart, trots att hon då bara fick en fjärdedel av den rekommenderade mängden till 30 kilo hund (gradvis invänjning är tydligen att föredra enligt tillverkarna). Nu var det dock inte så att det skedde oroväckande ofta till en början och därför har det inte heller varit förrens de senaste två-tre dagarna som jag verkligen har reagerat då Lycka i princip har slickat på tassarna varje gång hon har lagt sig ned för att vila. Som om inte detta vore nog så har hon i utvecklat en alarmerande tendens till att klia sig runt munnen i ungefär samma takt som klådan på tassarna.   Efter en närmare inspektion idag så bär nu Lycka tratt. Huden på tassarna är röd och irriterad, vid ena baktassen har bildats svullnader som vätskar och det smärtar så pass att hon rycker till i hela kroppen bara man kommer åt pälsen vid de drabbade områdena. Standart har fått ett upprört mail från en upprörd kund, Lycka får för första gången i sitt liv pina sig igenom en tid med trasiga tassar och kosttillskottet får hädanefter pryda soporna istället för att förpesta min ögonstens mat. Kort sagt - Standart Päls rekommenderas INTE!

Written by: Natalie R At: 22.15

LYCKA TESTAR: Bamboo hundhalsband

Nu var det lite över en månad sedan som jag fick hem Lyckas halsband från Bamboo Pet och kanske är det lägligt med en liten recension för er som var nyfikna på det. Som ni ser på bilden ovan har halsbandet ett "inbyggt koppel" och det är därför inget som jag använder på Lycka varje promenad, även om det förstås är möjligt om man så vill det, men varje gång vi ska ut på en runda där jag förväntar mig att hon kan vara lös hela vägen så åker det genast på. Vid det här laget tycker jag med andra ord att vi har hunnit testa det ganska så väl.   Produkt: Bamboo Quick Control Collar PRIS: ca. 130:- sek, inkl frakt från USA PLUS: + Billigt! (I alla fall om man beställer från USA) + Man behöver inte ha med sig koppel ut på turer där det ändå hänger med enbart för "säkerhets skull" och man har alltid ett stadskoppel till hands. + Finns i massor av fina klara färger (blå, röd, rosa, svart och orange) och tre storlekar. + Halsbandet är utrustat med ordentlig och dekorativ reflextråd. + Har en dold "namnlapp" under handtaget med plats för telefonnummer och adress. + Handtaget är mjukt fodrat och bekvämt att hålla i. + Resåren känns rejäl och pålitlig. + Resåren agerar något "ryckdämpande" och är därför bekväm för hunden. * Läckert blankt spänne och små söta ben som dekor. MINUS: - Det är lite bökigare att sätta på jämfört med vanliga halsband eftersom koppelringen är placerad så att man behöver trä igenom halsbandets ände genom den innan man kan knäppa. – "Flärparna" på kanterna av handtaget har en tendens att inte ligga slätt mot halsbandet och kan därmed ge ett lite fult intryck. – Den medföljande "namnlappen" har väldigt liten plats att skriva på. Den kan dock bytas ut mot egen lapp istället. – Finns få (inga?) återförsäljare i Sverige.    ATT TÄNKA PÅ: Halsbandet fungerar med största sannolikhet inte till hundar vars hals är lika bred som huvudet då handtagets fästpunkter och det korta kopplet lätt kan resultera i att hunden backar ur det. Hunden måste också vara i lämplig höjd för att funktionen med det inbyggda kopplet ska fungera som det är tänkt – Det är med andra ord inte riktigt tänkt till små hundar.

Written by: Natalie R At: 01.58