Grymt

Jag tror att det här är ett ganska bra exempel på vad som kan ske om jag har lite tid över och skaparglädje som behöver komma ut på ett eller annat sätt. I det här fallet var det Lyckas gamla mjukisgris som föll offer för nålen (Vilket är en favoritleksak som har hängt med sedan hon var valp och som jag har fått laga ett antal gånger genom åren…), men resultatet tycker jag blev rätt charmigt. Det visualiserar dessutom hur jag föreställer mig att grisen känner sig efter en stund i lilla lurvs käftar.   Fullständigt onödigt förstås – men varför låta grisen gå blind när man kan göra något åt saken med ett så pass simpelt ingrepp?

Written by: Natalie R At: 16.24

Reflexprydd

Kanske var det inte helt lätt att gissa ändå, men resultatet från gårdagens pyssel framför TV’n blev faktiskt ett gäng praktiska tassreflexer som jag kan pryda lilla lurvs ben med på kommande promenader i höst- och vintermörker. Reklam för Friskies blev det visst också på köpet, av den enkla anledningen att det var två gamla reflexhalsband som fick sätta livet till när dessa skapades. Jag har nämligen fått dessa gratis när jag har köpt hundgodis på Stora Stockholm tidigare år och även om jag har uppskattat dem och låtit dem komma till användning en hel del, så tycker jag inte att reflexer runt halsen på hunden syns tillräckligt bra ändå. Både päls och huvud kommer trots allt ivägen och eftersom det bästa alternativet verkar vara något som syns från alla håll och kanter så har jag länge kikat på det här med tassreflexer. Jag har dock varit väldigt tveksam till om de verkligen sitter där de ska och inte stör hunden, som ju dessutom ska acceptera att ha dem på sig utan att trampa som en dressyrhäst. Efter en testrunda igår och en stund ute i skogen idag där Lycka fick bära dessa enbart för dokumentationens skull, så vågar jag i alla fall påstå att det var ett väldigt bra beslut att klippa halsbanden. Lilla lurv ränner på precis som vanligt trots sina nya armband och de halkar inte heller ned det minsta ens när hon hoppar omkring. Då behöver jag inte heller sätta dem särskilt hårt för att de ska stanna kvar på sin plats, men det där beror väl förstås mycket på hundens anatomi. Lycka verkar i alla fall som byggd för att bli reflexprydd. Kort sagt så är jag jättenöjd och eftersom själva skapandet i princip enbart begränsades till att mäta, klippa samt sy fast ett par kardborrband så skulle jag tro att det är något som vem som helst kan klara av. För den bekväma finns det annars färdiga tassreflexer att köpa parvis hos bland annat Åstorps Reflexservice, som då dessutom erbjuder fyra olika färger på sina reflexer. Blåa eller rosa kanske passar din hund fint? Eller så kanske du tror mer på en fodrad variant (Det gör inte jag, men jag kan förstås ha helt fel). Inspirerar jag någon så är det ju hur som helst inte så dumt – Reflexer är bra!

Written by: Natalie R At: 14.40

Kvällens sysselsättning

Vad kan passa bättre när det är höstruskigt än att krypa upp i soffan med lite pyssel till ett nytt avsnitt av en spännande TV-serie? Vad det ska bli för något kan ni kanske räkna ut från tillbehören (och den som är modig vågar sig kanske till och med på en gissning?), men om inte annat kan jag nog visa det lite närmare på bild imorgon. Då har jag nog även hunnit med att se om det fungerar som tänkt.   Nu: Mot soffan!

Written by: Natalie R At: 22.09

Snickrat

Det blir visst mycket pyssel här i bloggen nu, men det blir väl förstås lätt så när jag nästan har saker liggandes på lager att visa er så här efter vårat uppehåll. Just den här skapelsen tog vi i och för sig fram så sent som igår efter en tids funderingar kring hur vi skulle lösa det faktum att Saga börjar bli gammal och inte fullt så smidig som förr. Även om hon leker, hoppar och busar som en unghund  när hon har lust (vanligtvis flera gånger om dagen…) så är det trots allt så att åldern gör det svårare att klara av vissa saker lika enkelt som förr. Att komma upp i en säng som är 50 centimeter hög har till exempel visat sig vara lite kämpigt till och från, om hon nu inte tar sats vill säga – Och det säger ju sig självt att man inte springer in i sängen när klockan är mitt i natten. Nu hade väl det här problemet egentligen varit väldigt simpelt att lösa om vi bara hade beslutat oss för att Saga fick sova i sin egen säng på golvet hädanefter, den är nämligen fullt brukbar och riktigt mysig, men säg den matte som har hjärta att ta ifrån sin gamling glädjen med att sova i sängen på ålderns höst. Istället valde vi alltså att snickra ihop en enkel pall som gör att långöra helt sonika kan klättra upp i sängen och kila sig in mellan mig och hussen, där hon på eget bevåg har beslutat sig för att en av kuddarna är hennes. Eller klättra ned för den delen när hon vaknar och inser att hon har snarkat munnen torr.   Jag tänker inte påstå att handikappstrappan är en vidare vacker inredningsdetalj, men Saga har verkligen tagit emot den med öppna armar som om det vore något som hon har väntat på i hela sitt liv. För det så tycker jag också om den. Fast vad jag säger om den saken när jag väl har lyckats att sparka sönder tån mot den i mörkret, återstår ju dock fortfarande att se…

Written by: Natalie R At: 20.12

I know it’s only Rock N’ Roll…

Senast som jag var inne på jobbet så fick jag syn på ett gäng trasiga nitskärp som skulle kasseras och med ens så föddes en liten idé inom mig, i den där kreativa delen av min hjärna. Samma dag som jag gick hem hade jag därför med mig två av dessa skärp i väskan och efter lite pyssel så hade jag rensat dem helt fria på sina läckra nitar. Skärpen i sig var ju nämligen inte så mycket att ha förstås, men nitarna var det inga som helst fel på och dessa kunde man därför utan några större problem återanvända. Till att pryda ett hundhalsband med till exempel. Med hjälp av en kniv, hammare och tång så lyckades jag därför inom kort att förvandla ett av våra gamla hundhalsband till ett helt nytt. Från början var det nämligen ett simpelt halvstryp i läder inköpt på Stora Stockholm för många år sedan (för 60 kronor eller så, vilket i alla fall Häromi brukar ta), som visserligen var väl använt men aldrig särskilt älskat för den delens skull – Men nu känns det betydligt roligare. Lite extra kul är det väl dessutom eftersom jag faktiskt inte har sett den här typen av nithalsband till hundar tidigare, trots att det är ett vanligt förekommande sätt att placera nitarna på så fort som det rör kläder och accessoarer för oss människor. På hundhalsband brukar det ju istället enbart vara ett fåtal nitar, utspridda jämnt över hela halsbandet. Inte helt ofta fyrkantiga sådana heller. Lite punk för en hund blev det med andra ord och dessutom för i princip inga pengar alls. Så fasligt dyrt hade det dessutom inte blivit om jag istället hade köpt nitarna själv, och då skulle jag ju också haft möjligheten att välja bland flera olika färger. Ett halsband med neonrosa nitar eller ett brunt med guldfärgade skulle ju till exempel inte varit så dumt det heller får jag medge. Men jag är hur som helst jättenöjd med Lyckas gamla/nya halsband och kan helt klart rekommendera andra att göra samma sak om de är intresserade av att ha ett liknande. Det är varken särskilt avancerat eller svårt!

Written by: Natalie R At: 15.06

Simpelt men fint

När jag var ute med hundarna igår så riktigt kliade det i fingrarna när jag såg alla söta små vitsippor som äntligen har börjat kika fram i skogsgläntorna. Efter att ha kikat mig omkring en stund, liksom för att försäkra mig om att jag verkligen var ensam där, så kunde jag därför inte låta bli att knycka med mig en liten bukett hem. Denna placerades sedan omsorgsfullt i en liten vit kruka av miniatyrmodell som har stått tom allt sedan den ursprungliga blomman i den föll offer för min totala avsaknad av gröna fingrar (eller möjligtvis för Marcus omvårdnad som tenderar att gå till viss överdrift när det rör allt vad blommor heter, även om han nu envist förnekar det varje gång en planta har drunknat…). Inte kan det väl vara så att det enbart är småbarnsföräldrar förunnat att ställa fram våren på bordet utan att verka tokiga? Jag tycker att det är fint!

Written by: Natalie R At: 17.35

Sångtext (7 av 365)

Klicka på bilden för att se den större

Så kallade väggord har varit populärt ett bra tag nu och det ni ser ovan skulle man nog kunna säga är en variant på det, eller i varje fall skapat med inspiration från det. För ett rätt så bra tag sedan så lessnade jag nämligen totalt på våran fula gamla hallspegel i mörkt 60-tals trä och jag fick då för mig att gå loss på den med pensel och en burk med vit färg för att skapa något som i alla fall kunde vara lite mer diskret. Det blev genast mycket bättre så men efteråt så upplevde jag dock att ramen var en smula tom utan de hemska dekorationerna i glas som fanns på innan, så jag beslutade mig för att slå två flugor i en smäll – Både fixa det efterlängtade väggordet till hallen, och pigga upp spegeln en smula. Resultatet blev med andra ord något som man ser betydligt tydligare HÄR och som bygger på första raden ur  Bryan Adams låt "Let’s make a night to remember". Eftersom det är en låt som ligger mig varmt om hjärtat (liksom så många andra av Bryans låtar) och bjuder på ett citat som jag tycker är nyttigt att läsa i samma veva som man ser sig själv i spegeln, så tycker jag knappast att det kunde bli mycket bättre än så. Bra mycket snyggare än innan blev det dessutom om jag får lov att säga det själv.

Written by: Natalie R At: 19.45

Att renovera ett koppel

För ett bra tag sedan så bytte jag koppelhake på det ena läderkopplet här hemma då jag hade tröttnat på den slitna gamla BGB-haken. Då hade jag fortfarande den gamla bloggen men det var många där som skrev och ville veta hur man går tillväga när gör detta, så nu tänkte jag helt enkelt ta bjuda på en liten beskrivning – Om det mot förmodan kan vara av intresse för någon ännu. För att fräscha upp ett gammalt läderkoppel behöver du: * Ett läderkoppel där ändarna är flätade (Har tillverkaren istället fäst hake och handtag med något typ av beslag så får du dessvärre bita i det sura äpplet och leva med den hake som redan sitter på). * En ny hake av valfri sort. Traditionella pistolhakar samt BGB-hakar brukar finnas att köpa för inte allt för många kronor på välsorterade varuhus, byggaffärer eller webshopar. Där finns även mässingfärgade hakar att få tag på om du föredrar en mer lyxigt guldfärgad variant. Valet är med andra ord helt ditt men tänk dock på att inte köpa en för liten hake i förhållande till ditt koppels bredd!

1) Ta tag i den flätade delen intill koppelhaken och börja fläta upp genom att "backa ut" kopplet, med handtag och allt, genom det hål som det ligger draget genom. När du har gjort detta kommer du att ha en bit av flätan lös som på bilden till höger, och där ser du även hålet i själva kopplet som denna bit är dragen genom. Fortsätt fläta upp genom att dra ur biten ur det här hålet och upprepa sedan ovanstående tills hela flätan är löst. Sammanfattningsvis ska du alltså fläta upp delen vid haken genom att hela tiden dra ut antingen koppel eller den lösa delen genom det hål som den sedan tidigare är trädd i. Det kommer bli tydligt hur jag menar när du har kopplet i din hand.

2) När du har flätat upp flätan enligt beskrivningen ovan så kommer ditt koppel att se ut som på bilden ovan. Det är nu dags att dra av den gamla haken och trä på den nya fina!

3) När den nya koppelhaken är på plats kan vi börja fläta igen kopplet genom att upprepa det vi gjorde under steg ett, men den här gången ska de ske baklänges och därför ska vi också trä kopplet igenom de hål som finns istället för att dra det ur dem. Börja därför med att dra den korta biten genom hålet i själva kopplet, enligt bilden ovan till vänster, innan du fortsätter att fläta genom att föra handtaget på ditt koppel ned genom det hål som nu finns kvar på den lösa biten. Skulle du känna dig osäker på hur du ska gå tillväga här så kom ihåg att du alltid kan titta på den fläta som sitter uppe vid handtaget på ditt koppel och se hur den ser ut. När du väl är klar med denna del så är ditt renoverade koppel nämligen färdigt för att användas - Snyggt och som nytt!   PS. Bilderna ovan är klickbara så att du kan se dem i större format om så önskas.

Written by: Natalie R At: 21.47

Födelsedagsfirande

Min och lillasysterns födelsedag är över sedan ett bra tag tillbaks och sammanfattningsvis så blev den väldigt lyckad. Grunden till detta var förstås att våran underbara mamma hade varit en ängel och bakat samt lagat god mat i flera dagar till oss och alla släktingar som kikade förbi under dagen, men mina presenter kan jag knappast heller klaga på. Med saker som champagnefrukost på sängen, ett kamerastativ, duntäcke, nya mysbyxor, våffeljärn, bra böcker, pengar, skönhetsvård, filtar, skraplotter samt mycket mer därtill kan man inte annat än att vara nöjd. Det är  hemskt rara människor som jag känner. Min nu mer 18 år stora syster är förhoppningsvis lika glad hon och så vitt jag kunde förstå så uppskattade hon min och sambons present, som ni kan se på bilden ovan. Precis som när Marcus syser fyllde år förra veckan så var nämligen min tanke att hitta på något lite extra minnesvärt och därför inhandlades inte mindre än 18 presenter (allt från vin och underkläder till böcker och ansiktsmasker) som var och en blev noggrant inklädd i prickigt papper (särskilt utvalt med tanke på rocka-billyn i damen), och försedd med en rosett gjord av en tjugolapp (sammanlagt 360 kronor som kanske kunde komma väl tillhands under kvällen när hon skulle ut med sina vänner), innan de placerades i en silverfärgad kasse som jag hade skrivit talet arton på båda sidorna av med hjälp av lite eltejp (enkelt att arbeta med, och plättlätt att ta bort om hon vill använda kassen till annat senare). Även här var valet av färg självklart väldigt viktigt eftersom min syster var ovanligt förtjust i silver när hon var liten. På sidan av kassen med paketen hade jag för övrigt även hängt ett kort med en söt miranda-nalle på och texten ovan. Med ord som "En stor dag för dig, en stor dag för mig…" så var det ju trots allt som om det rent utav vore designat just med tanke på oss två. De två födelsedagsbarnen.   Vad det gäller hundarna så blev de med största sannolikhet också rätt nöjda med min dag. Saga sov sig visserligen igenom större delen av kalaset efter att hon väl gett upp tanken på att lyckas sno något ätbart, men Lycka såg till att mingla runt med de allra flesta. Båda två blev i alla fall härligt trötta av tillställningen – Vilket ju är en alldeles perfekt grund för att kunna ta sig en "dagen efter"-seg lördag med gott samvete. Säkert var det deras present till mig. De små raringarna!       PS. TACK SÅ HEMSKT MYCKET FÖR ALLA GRATULATIONER!  Det värmer verkligen!

Written by: Natalie R At: 04.06

Barnsligt värre

Jag har nog aldrig varit något vidare förtjust i att ge bort kuvert med pengar till födelsedagsbarn. Inte då för att jag själv tycker att det är farligt tråkigt att få pengar, tvärtom har det ju många gånger varit precis vad man vill ha och behöver – men det sticker ju inte precis ut från mängden. Så länge det inte handlar om förvånansvärt stora summor så är det inget man lägger på minnet särskilt länge. Av den anledningen så fick jag för mig att vi skulle skoja till det lite nu i fredags då Marcus syster fyllde tjugo år. Hon skickades därför ut på en skattjakt klockan halv åtta på morgonen där det bland annat krävdes att hon hittade ledtrådar, löste en rebus, byggde pussel, klättrade runt i en klätterställning och fick upp ett kodlås för att slutligen kunna nå skatten i slutet: En "kista" fylld med pengar, smycken och lite smink plus ett kort som förklarade att det är viktigt att komma ihåg att hålla barnasinnet vid liv. En flaska fin champagne såg vi dessutom också till att kunna servera lagom till finalen. Leken uppskattades av samtliga inblandade och kommer med all säkerhet vara något som hon minns flera år framöver. Det blev mycket lyckat med andra ord! Så härligt påhittig jag är.

Written by: Natalie R At: 15.49