Man blir aldrig för gammal

När jag med tårar i ögonen ser på ting som det här* så slår det mig att det antagligen inte är så farligt att bli gammal. Inte heller verkar ordspråket om att "sätta käppar i hjulen" lika slagkraftigt längre – En käpp tycks då nämligen inte vara ett hinder stort nog för att stoppa en dos av ren och skär vilja.   * George Richards är 97 år gammal och deltog med sin tax Hummel på aktuellt rasmästerskap i Maryland, den 24 oktober i år. De vann sin klass.

Written by: Natalie R At: 13.10

Reklam av klass

Ni har väl för all del inte missat Housegard’s charmiga reklamer som sänds på TV just nu? Inte nog med att de förgyller de annars rätt så trista reklampauserna – De har dessutom ett bra vettigt budskap så här nu när julen närmar sig, med levande ljus och allt vad det innebär. Själv hade jag ju inte tackat nej till att ha en motivlackad brandsläckare ståendes någonstans. Både snyggt och praktiskt!

Written by: Natalie R At: 01.10

Guldhelg

Ibland sitter texten långt inne trots att det finns mycket att skriva om och de senaste dagarna är nog ett ganska så bra exempel på det. Till viss del beror det väl visserligen också på tidsbrist skulle jag vilja påstå eftersom tidiga morgnar och långa dagars arbete resulterar i en mycket trött Natalie, som i de allra flesta fall prioriterar säng före dator på kvällskvisten. Och hundar för den delen. De behöver trots allt sin beskärda tid de med för att inte bli till bristningsgränsen fyllda av energi under tiden som jag själv tömmer mina egna batterier. Det är sådant som simpla promenader och rastade blåsor inte biter på. För att sammanfatta helgens bravader så började fredagen med skönsång och frukost på sängen när hussen skulle uppvaktas på sin födelsedag – En uppgift som visade sig bli betydligt svårare än vad jag hade väntat mig både vad det gäller föregående shopping och när det kom till att försöka ta sig upp ur sängen obemärkt. Den där väckarklockan som herrn önskade sig med allsköns funktioner som ska kunna få den mest envetna sjusovaren på benen (Som förstås inte fanns på lager…Tack Teknikmagasinet.) går nog knappast upp mot effekten av en födelsedag, för sällan har jag varit med om maken till morgonpigg sambo. Hade jag inte vetat bättre så skulle man nästan kunnat tro att det var tryckfelsnisse som hade varit framme och satt en tvåa före älsklingens sexa.  Allahelgona spenderades sedan in på sena timmen hemma hos min mamma där det bjöds både på trevlig fondué, himmelskt vin och smaskig hemmagjord lakritsglass. Lycka bar förstås dödskallesjal dagen till ära och var väl annars, förutom mina matchande örhängen, det som talade mest för att det var halloween. Samt den traditionella turen förbi kyrkogården vid midnatt då där antalet ljus höjde temperaturen med ett par grader, som allra minst. Precis som AIK’s SM-guld igår.   Sammanfattningsvis har det varit en mycket trevlig helg på alla sätt och vis. Sällsynt trevlig till och med.

Written by: Natalie R At: 19.32

En blåsig dag

Vid lunchtid brukar jag vanligtvis ta en lite längre promenad med hundarna. Exakt hur lång beror lite på tid, lust, väder och vind -  vilket till exempel kortade ned gårdagens promenad en hel del eftersom jag helt hade lyckats felbedöma hur pass kallt det var ute. Sol och blå himmel i all ära, men en jacka i fleece räckte då inte på långa vägar och fingrarna hann i det närmaste frysa till is innan vi hade kommit in i värmen igen efter den korta svängen i skogen (som jag fick kompensera senare på kvällen istället). Med andra ord så såg jag till att klä på mig ordentligt idag innan vi gick ut och när jag mötte solen iklädd tjockt fodrad vindjacka samt ett par rejäla tumvantar, så kände jag mig inte särskilt orolig för att göra om gårdagens misstag. I alla fall fram till att jag insåg hur pass mycket det blåste ute vill säga…  Nu må det nämligen vara så att ordspråket säger att det inte finns något dåligt väder, utan bara dåliga kläder, och allra oftast så kan jag också hålla med om att det stämmer. När det väl kommer till stormvindar så är dock frågan vad som kan räknas som bra kläder. Hjälm? Skyddsglasögon? Ett stycke ankare i bakfickan? Jag kände mig i alla fall ganska hopplöst underlägsen blåsten med mitt klädval och dagens promenad fick därför bli en kort variant av långpromenad. På asfalt ska understrykas. Här ska varken matte eller hundar hamna i tidningen som nästa offer för en tallgren.   Ovan ser ni för övrigt ett ganska bra exempel på vad som kan ske om man kombinerar en tråkig bild med en tråkig stund och lite roligt Photoshop. Uj, vad det blåser!

Written by: Natalie R At: 18.20

Nojig

I slutet på förra veckan så landade ett nytt nummer av Hundsport på min hallmatta och efter att jag hade läst igenom de mest intressanta artiklarna och insändarna så hamnade den raskt på vardagsrumsbordet, där jag nu tog och bläddrade i den ytterligare en gång här om dagen. Jag brukar nämligen inte läsa tidningens radannonser i vanliga fall men när jag nu satt och lusläste det lilla ogranskade som gick att komma över, i brist på något vettigare att göra, så fick jag syn på en annons under vinjetten omplacering som fick mig att haja till. Ordagrannt (minus för- och efternamn, samt mobilnummer) så löd den som följande: "Stora som små. Allt från chihuahua till schäfer, berner sennen."   Kort och koncist – Eller… snarare ganska luddigt skulle jag vilja säga. Därför hoppas jag också att jag läser in en hel del mellan raderna som inte alls stämmer överrens med verkligheten för seriösa privatpersoner brukar mig veterligen inte sitta på massor av hundar, av varierande raser, och basunera ut dem via annons som om det handlade om frimärken. Kanske är det egentligen inte märkligare än att den här människan driver någon form av omplaceringsförmedling och inte riktigt fick till det med annonsens innehåll. Eller att det är en större kennel som har beslutat sig för att skära ned på antalet hundar. Eller kanske till och med att det är resultatet från att en älskad matte har lämnat jordelivet. Ju färre rader man begränsar annonsen till, desto billigare blir det nämligen. Personligen så tycker jag väl dock att Hundsport bör vara en så pass seriös tidning att de kan ställa någon form av krav på de annonser som de sätter i tryck. Till exempel bör det väl framgå att det är en omplaceringsförmedling eller kennel som det handlar om, om så nu är fallet, så att folk inte ens behöver överväga om det är en variant av Pia Snellman som är i farten. Och är så inte fallet, så kanske man kan ifrågasätta hur det kommer sig att personen har så många hundar till salu. Knasiga annonser finns det tillräckligt av på Blocket tycker jag. Hoppas att det kan få stanna där!

Written by: Natalie R At: 16.32

Bra VS. dålig reklam

Jag är inte sådär jätteförtjust i reklam. Faktum är att vi länge har tänkt att sätta upp någon form av "Ej reklam, tack!"-skylt på våran dörr och hade vi bara haft en skrivare hemma, så skulle det antagligen ha blivit gjort för länge sedan. Så som det är nu så trillar det dock in en bunt papper att bära till återvinningen ungefär en till två gånger i veckan och nio gånger av tio så är det inte ett jota som intresserar mig. Undantagen brukar dessutom i princip alltid vara från samma butiker (IKEA till exempel) så jag tar mig inte ens tiden att ögna igenom resten. Jag handlar ändå inte mat baserat på var extrapriserna lockar mest just nu, eller går på erbjudanden om tillfälligt sänkta priser på möbler som mer eller mindre alltid är billiga.  När jag hörde posten komma idag och landa på min hallmatta med en mycket välbekant duns, så skyndade jag mig med andra ord inte till dörren för att se vad brevbäraren hade att bjuda på denna gång – Jag kunde knappast varit mer ointresserad. Lite senare när jag väl orkade engagera mig så pass att jag tänkte städa undan röran så fick jag dock genast syn på ett reklamblad som stack ut ur mängden och liksom tycktes tala till mig. Till mitt sinne för foton och hundar om inte annat. Där slutade jag alltså ståendes i hallen bläddrandes i en broschyr för Posten, av alla grejer, och kom på mig själv med att bli riktigt förtjust. Inte i texten då, för den läste jag aldrig, men i alla underbart söta hundar med kuvert i munnen. Vilket otroligt jobb det måste legat bakom att lära dem alla att hålla i dessa tillräckligt länge och okomplicerat för att de skulle få till de där bilderna!   Så mjo, jag får väl sträcka mig till att säga att jag kanske tycker om viss reklam trots allt. Släng in en hund i bilden och jag nappar direkt. Det funkar visst jämt.

Written by: Natalie R At: 15.54

Tobaksberoende?

Strax efter att jag hade vaknat i morse och tvingat upp mig själv från den varma sängen, så hörde jag ett svagt skrapande ljud från våran balkong. Det ljudet är inte helt obekant för mig, även om det har varit en sisådär tio gånger så tydligt alla gånger tidigare, och när jag kikade ut så förväntade jag mig därför att se en skata skutta omkring på räcket. De brukar göra så av någon anledning. Kanske för att reta gallfeber på den instängda kissen på insidan. Hur som helst så var det inte en skata som var på besök idag, utan en något mindre fågel iklädd blått och gult. Kaxigt hade den inte bara satt sig på räcket – utan även tagit sig en tur in på våran balkong och landat direkt på fönsterbläcket. Där, bara några centimeter från mig, grabbade den tag i ett par rejäla gamla fimpar ur våran askkopp (som kommer till användning ibland när vi har över gäster) och försvann sedan iväg lika snabbt som den dök upp. Kvar lämnade den mig som ett frågetecken förstås, för nog för att man brukar kalla det för cancerpinne men inte kan väl det vara nog för att en fågel ska fatta intresse för dem? Dessutom vill jag nog inte ens föreställa mig hur den pippins bo luktar om det är gammal tobak som agerar väggar där hemma.   Märkligt, sött och en ganska annorlunda start på dagen gav det mig i alla fall och oavsett vad fågeln hade planerat för något kul med våra gamla fimpar denna fredag, så tror jag att vi får ta och städa undan resten innan han kommer över för att hämta fler. En talgboll verkar vara ett mer hälsosamt val för en fågel att parta på.

Written by: Natalie R At: 23.59

Trevliga nyheter

Jag har säkert spenderat sammanlagt två dygn snart till att uppdatera mig kring allt som jag har missat under min tid borta från bloggvärlden och trots att jag enbart skumläser det allra mesta, så vet jag att det inte finns en chans att jag kommer att kunna ta igen precis allt. Egentligen vore väl också det allra vettigaste att bara acceptera att omvärlden har rullat på även utan min, kanske allra oftast rätt så osynliga. närvaro och därmed också strunta i vad som har hänt under tiden – Men då skulle jag ju förstås gå miste om alla trevliga nyheter. Giftemål, valpplaner, nya layouter och då det senaste som jag trillade över på Lyckas uppfödares hemsida:  Att hennes mamma (Bernmarkens Baronessa, "Nadja") nu har nått den aktningsvärda åldern av 12 år och trots det lever en piggt pensionärsliv. Sådan underbar information får man bara inte missa. Den betyder dessutom kanske lite extra mycket för en hönsmatte med en hundras som man ofta diskuterar medellivslängden på.   Jag vet att jag har sagt det förr, men det är värt att sägas igen. Jag hoppas verkligen innerligen att Lycka kommer att brås på sin mor. Gamla hundar vill vi ha!

Written by: Natalie R At: 21.52

Skärpning

Nä, fy tusan. Det borde nästan vara förbjudet att vara tyst så länge att själva ordet bloggtorka rent utav bleknar i jämförelse, och verkar en smula patetiskt till och med. Inget har jag att skylla det hela på heller – Och tur är väl kanske det eftersom det innebär att vi allihopa frodas och mår bra. Jag, hussen, tant Saga, lilla lurv och kissekatten. Vi har bara inte existerat i textform på ett bra tag.   Det får vi se till att ändra på!

Written by: Natalie R At: 14.28

Bergerträff

Som få lär ha undgått så har jag haft lite bloggtorka på sistone, men jag har faktiskt tänkt att ta mig i kragen nu med hopp om att komma tillbaks till forna glansdagars antal inlägg så småningom. Om jag så ska behöva brotta bort herrn i huset från datorn (som han på senaste tiden har sett till att sno varje ledig sekund för diverse olika spel). Problemet ligger ju trots allt inte i att jag skulle sakna ämnen att skriva om, utan det är nog snarare tidsbrist jag får skylla på. Hur som helst - vi har inte blivit med valp, vilket kanske annars kan vara det första man tror om man ser till bilderna ovan, utan jag har helt enkelt varit iväg med Jessi på berger des pyrénées rasspecial och kikat lite. Närmare bestämt så var det lydnad och agilitytävlingar på Botkyrka BK för rasen igår och det var väl just det som vi fann som mest intressant att se på. För mig som inte sett rasen tidigare mer än någon gång när de susat förbi i vimlet på en utställning så blev det väl kanske särskilt intressant eftersom det snart visade sig att min bild av rasen inte helt stämde överrens med verkligheten. Till exempel hade jag fått för mig att de har lätt för att ta till skall men när vi kom till klubben var det alldeles knäpptyst trots alla hundar där. Inte ens vid agilityn verkade det vara särskilt vanligt förekommande och det var bara någon enstaka hund som körde banan igenom skällandes som en tok. De andra körde mest på enstaka skall á la "Mäh! Är du dum eller, matte!!?" när handlingen inte föll i smaken.   För övrigt såg jag en och en annan "kändis" på plats, även om jag var tråkig och inte gick fram och sa hej till en enda. Både Fanny med Zac och Ylva med Urax fanns i alla fall där, samt Ann-Sofie då som var tävlingsledare i lydnaden. Jag räknar dock med att ingen av dem la märke till min närvaro med tanke på att jag varken hade med mig Saga eller Lycka den här gången. Utan hund så blir man liksom rätt anonym i hundkretsar, vilket kanske var tur med tanke på att jag brände mig och intog färgen av en kräfta innan dagen var slut. Tydligen ska man inte lita till SMHI’s varningar för regn!

Written by: Natalie R At: 00.20

Överbevisad

I de fall jag minns och klockan inte springer ifrån mig så brukar jag försöka kika på TV4+’s hundkväll som är mellan 20.00-21.30 på måndagar. Inte så mycket då för att jag sympatiserar med de metoder som vi vanligtvis får se där, utan för att jag ändå tycker att det är rätt intressant att se hur olika personer tränar och tänker hund. Reflekterar man bara över vad man ser kan man se på vad som helst och bara bli klokare, som någon en gång sa. Hur som helst så satt jag därför och kikade på dagens avsnitt av Hundcoachen när jag kom på mig själv med att fånle stort och skratta för mig själv. Busiga borzoien Zandor (Ca Frosco Cinnamon) fångade snabbt mitt intresse och hjärta – Vilken otroligt charmig hund!   Då ska det dessutom tilläggas att det är ord som kommer från en person som tidigare knappt har velat titta åt en borzoi, än mindre lovorda dem. Faktum är att det nog till och med lär ha varit en av de hundraser som jag har nämnt på "Raser jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha"-listor med både det snipiga utseendet och den bedövade mentaliteten som motivering. Kort sagt för att det inte har varit något för mig. Men, det finns då ljuvliga individer av allt.

Written by: Natalie R At: 22.48

Vi önskar Er en…

Written by: Natalie R At: 17.34

Söt, sötare, sötast

Jag dör en smula när jag ser dessa raringar som fotografen Jessica Florence har fotograferat sovandes efter mycket möda. Det får mig att sakna mina egna små änglar så mycket, och kanske är det tur att vi har en katt i hemmet nu för annars skulle jag antagligen ägt ett par råttor igen för länge sedan. Det är något särskilt med de små krabaterna nämligen som jag tror att nästan bara de som själva har ägt en tamråtta kan förstå med tanke på hur underskattade husdjur de är. Det är kanske inte så underligt att det är så, men hur man kan tycka att något så sött som djuren på bilderna ovan är äckligt är däremot lite svårare för mig att förstå. De är ju ljuvliga!

Written by: Natalie R At: 23.59

Finns det hjärterum…

Okej, att Lycka delar födelsedag med i alla fall sju stycken fyrbenta kan jag inte påstå är någon nyhet för mig – men erkänn att det är lite komiskt att jag plötsligt trillar in på inte mindre än två av de bloggar jag följer via Bloglovin, och får syn på att även deras hundar fyller år den 28 april. En populär dag för små valpar att komma till världen på tydligen.   Grattis hälsar vi till både aussien Tvist och flatten Foppa!

Written by: Natalie R At: 01.29

Vampyrhunk?

Hur i hela friden lyckas man missa James Marsters? Som om inte det yttre räcker som motivering så är ju hela rollfiguren Spike som skapad för att bli älskad. Här har man liksom dragit bad boy med sammetslent hjärta till det yttersta och dessutom adderat den alltid så populära dosen av humor till detta. En karaktär skapad med ren perfektionism.   Skandal!

Written by: Natalie R At: 17.06