Regn och rusk

Som ni säkert har listat ut så är vi tillbaks från kryssningen sedan ett par dagar tillbaks och vid det här laget har vi också hunnit vila ut med råge, vilket jag inte ska förneka att det fanns visst behov av. Dessvärre verkar det dock inte bättre än att jag har lyckats hitta något fult förkylningsvirus någonstans på båten för redan i söndags så började halsen att protestera, och nu börjar dessutom skallen att kännas lite mossig. Vid det här laget har jag med andra ord gett upp hoppet om att det var allsång till hårdrock som var orsaken till den krassliga känslan, men samtidigt så antar jag att man ska vara tacksam så länge det inte är något värre än så här – Med tanke på svininfluensan som härjar menar jag. Regn är väl inget som uppskattas så mycket just nu dock och i morse låg jag därför bra länge i sängen och väntade på att regnet skulle avta, innan jag tillslut ansåg mig vara besegrad av både vädergudar och dåligt samvete. Att döma av hundarnas reaktion när herr Limex och fröken Hurtta plockades fram så verkade de dock dela min åsikt om hur trevlig en promenad i vätan skulle bli på en skala. Faktum är att Lycka till och med sprang iväg när hon insåg vad som skulle på, trots att hon i vanliga fall brukar bli lika glad av att se sitt regntäcke som av att se sitt halsband. Vilket inte säger lite.   Vi är trötta på regn och rusk nu. Vinter, tack?

Written by: Natalie R At: 19.51

Redigerad

När jag fixade till bilden på lilla lurv som valp inför mitt förra inlägg så slog det mig vilken himla tur det är att det finns bildprogram som Photoshop – och att jag faktiskt har utvecklats en hel del genom åren vad det rör dessa tekniska ingrepp. Saken är ju nämligen den att jag dessvärre sitter på ett helt gäng med bilder från Lyckas första år där mer eller mindre alla har ganska stora brister och med tanke på det sentimentala värdet som dessa foton har, så känns det förstås lite extra tråkigt. Det är bilder som inte går att ta om. Ovan är bara ett exempel i mängden där originalbilden som synes har dålig skärpa och en bakgrund som stjäl fokus från det vackra, men inte heller kvalitén i överlag är något som man kan hurra över direkt. Det var helt enkelt sådana bilder som man fick nöja sig med när man lekte med min allra första digitalkamera; En Samsung Digimax 300. Nu är det ju inte särskilt ofta som man behöver göra såna här drastiska förändringar med resultaten som dagens fotoapparater brukar ge, tack och lov, men just därför var det faktiskt också lite roligt att ägna en stund åt de här bilderna och ge dem liv på nytt. Släppa loss. Och det helt utan att behöva tänka på den negativa klang som bildredigering helt oförtjänt har fått genom kraftigt manipulerade bilder där modellen ofta kan likna en docka mer än en människa efteråt. Kilon har plockats bort, bröst har blivit större, näsor har opererats…  I de här fallen så är det ju inte motivet som det är något fel på i alla fall.  Långt ifrån.

Written by: Natalie R At: 00.20

Läge för kängor

"Av skadan blir man vis" sa någon klok och så var väl också fallet när jag klev upp tidigt igår morse och byltade på mig mängder av kläder bara för att inte göra om förra helgens misstag. Långkalsonger fick det bli. Baslinne, t-shirt och fleecetröja. Samt den obligatoriska (Jo, från och med nu så är den det) fodrade vindjackan, som jag bar både schal och tumvantar till för att verkligen försäkra mig om att vara varm dagen igenom. Så hade det väl också varit om jag bara hade varit klok nog att tänka över mitt val av skor en gång till. Gympaskor är inte varma – Det spelar ingen roll att man klär på sig tubsockor istället för tunna damstrumpor och har under. Punkt slut. Trots lite frusna tår så hade jag i alla fall en jättetrevlig dag igår då jag var på plats vid Haninge BK och kikade när Jessi och Åsah tävlade i lydnadsklass ett. Den här gången var Lycka med också och tack vare att Jessi är så underbar och både lånar ut plats till mig och en liten lurv i bilen, så var det hur simpelt som helst när jag kunde stuva in henne där under själva tävlingarna. Annars är det lite jobbigt just i Haninge eftersom de inte tillåter att man har hundar i publiken när det är ekipage inne på planen. Å andra sidan tar man sig inte till den här BK’n utan bil, så för de allra flesta är det väl antagligen inget större problem.  Hur som helst så tror jag att Lycka fann den här dagen rätt så hyfsad ändå eftersom vi både hann med en promenad och träning innan tävlingarna drog igång men hade hon själv fått bestämma så skulle hon antagligen allra helst sett att hon fick ta sig en tur inne på den stora planen med, baserat på hur taggad hon var. Tack och lov så är hon ju inte drabbad av samma dåliga tävlingsnerver som sin matte.   Ett stort grattis säger vi för övrigt till Åsah med Aila och Karro med King som kammade hem förstapris i sina klasser på tävlingen! Den sistnämndas uppvisning missade vi tyvärr eftersom tvåorna körde igång tidigare på morgonen, men det var säkert vackert att se på kan jag föreställa mig. Grattis än en gång!

Written by: Natalie R At: 16.37

Reflexprydd

Kanske var det inte helt lätt att gissa ändå, men resultatet från gårdagens pyssel framför TV’n blev faktiskt ett gäng praktiska tassreflexer som jag kan pryda lilla lurvs ben med på kommande promenader i höst- och vintermörker. Reklam för Friskies blev det visst också på köpet, av den enkla anledningen att det var två gamla reflexhalsband som fick sätta livet till när dessa skapades. Jag har nämligen fått dessa gratis när jag har köpt hundgodis på Stora Stockholm tidigare år och även om jag har uppskattat dem och låtit dem komma till användning en hel del, så tycker jag inte att reflexer runt halsen på hunden syns tillräckligt bra ändå. Både päls och huvud kommer trots allt ivägen och eftersom det bästa alternativet verkar vara något som syns från alla håll och kanter så har jag länge kikat på det här med tassreflexer. Jag har dock varit väldigt tveksam till om de verkligen sitter där de ska och inte stör hunden, som ju dessutom ska acceptera att ha dem på sig utan att trampa som en dressyrhäst. Efter en testrunda igår och en stund ute i skogen idag där Lycka fick bära dessa enbart för dokumentationens skull, så vågar jag i alla fall påstå att det var ett väldigt bra beslut att klippa halsbanden. Lilla lurv ränner på precis som vanligt trots sina nya armband och de halkar inte heller ned det minsta ens när hon hoppar omkring. Då behöver jag inte heller sätta dem särskilt hårt för att de ska stanna kvar på sin plats, men det där beror väl förstås mycket på hundens anatomi. Lycka verkar i alla fall som byggd för att bli reflexprydd. Kort sagt så är jag jättenöjd och eftersom själva skapandet i princip enbart begränsades till att mäta, klippa samt sy fast ett par kardborrband så skulle jag tro att det är något som vem som helst kan klara av. För den bekväma finns det annars färdiga tassreflexer att köpa parvis hos bland annat Åstorps Reflexservice, som då dessutom erbjuder fyra olika färger på sina reflexer. Blåa eller rosa kanske passar din hund fint? Eller så kanske du tror mer på en fodrad variant (Det gör inte jag, men jag kan förstås ha helt fel). Inspirerar jag någon så är det ju hur som helst inte så dumt – Reflexer är bra!

Written by: Natalie R At: 14.40

I know it’s only Rock N’ Roll…

Senast som jag var inne på jobbet så fick jag syn på ett gäng trasiga nitskärp som skulle kasseras och med ens så föddes en liten idé inom mig, i den där kreativa delen av min hjärna. Samma dag som jag gick hem hade jag därför med mig två av dessa skärp i väskan och efter lite pyssel så hade jag rensat dem helt fria på sina läckra nitar. Skärpen i sig var ju nämligen inte så mycket att ha förstås, men nitarna var det inga som helst fel på och dessa kunde man därför utan några större problem återanvända. Till att pryda ett hundhalsband med till exempel. Med hjälp av en kniv, hammare och tång så lyckades jag därför inom kort att förvandla ett av våra gamla hundhalsband till ett helt nytt. Från början var det nämligen ett simpelt halvstryp i läder inköpt på Stora Stockholm för många år sedan (för 60 kronor eller så, vilket i alla fall Häromi brukar ta), som visserligen var väl använt men aldrig särskilt älskat för den delens skull – Men nu känns det betydligt roligare. Lite extra kul är det väl dessutom eftersom jag faktiskt inte har sett den här typen av nithalsband till hundar tidigare, trots att det är ett vanligt förekommande sätt att placera nitarna på så fort som det rör kläder och accessoarer för oss människor. På hundhalsband brukar det ju istället enbart vara ett fåtal nitar, utspridda jämnt över hela halsbandet. Inte helt ofta fyrkantiga sådana heller. Lite punk för en hund blev det med andra ord och dessutom för i princip inga pengar alls. Så fasligt dyrt hade det dessutom inte blivit om jag istället hade köpt nitarna själv, och då skulle jag ju också haft möjligheten att välja bland flera olika färger. Ett halsband med neonrosa nitar eller ett brunt med guldfärgade skulle ju till exempel inte varit så dumt det heller får jag medge. Men jag är hur som helst jättenöjd med Lyckas gamla/nya halsband och kan helt klart rekommendera andra att göra samma sak om de är intresserade av att ha ett liknande. Det är varken särskilt avancerat eller svårt!

Written by: Natalie R At: 15.06

På andra sidan kameran

Jag tycker verkligen inte alls om att vara med på bild men eftersom dagens projekt här hemma har varit att få till en bild på mig tillsammans med lilla lurv, så verkar det dumt att inte slänga in den här i bloggen nu när det ändå har blivit gjort. Om inte annat för att visa hur fint min hårfärg matchar den trefärgades rödbruna fläckar och som ett litet tack för den tid som hussen la ned på att bråka med en fruktansvärt ovillig modell. Sen går det ju inte att komma ifrån att finaste Lycka blev helt ofantligt söt på den här bilden. Som alltid.

Written by: Natalie R At: 01.33

Trevliga nyheter

Jag har säkert spenderat sammanlagt två dygn snart till att uppdatera mig kring allt som jag har missat under min tid borta från bloggvärlden och trots att jag enbart skumläser det allra mesta, så vet jag att det inte finns en chans att jag kommer att kunna ta igen precis allt. Egentligen vore väl också det allra vettigaste att bara acceptera att omvärlden har rullat på även utan min, kanske allra oftast rätt så osynliga. närvaro och därmed också strunta i vad som har hänt under tiden – Men då skulle jag ju förstås gå miste om alla trevliga nyheter. Giftemål, valpplaner, nya layouter och då det senaste som jag trillade över på Lyckas uppfödares hemsida:  Att hennes mamma (Bernmarkens Baronessa, "Nadja") nu har nått den aktningsvärda åldern av 12 år och trots det lever en piggt pensionärsliv. Sådan underbar information får man bara inte missa. Den betyder dessutom kanske lite extra mycket för en hönsmatte med en hundras som man ofta diskuterar medellivslängden på.   Jag vet att jag har sagt det förr, men det är värt att sägas igen. Jag hoppas verkligen innerligen att Lycka kommer att brås på sin mor. Gamla hundar vill vi ha!

Written by: Natalie R At: 21.52

Valpen

Värmen har kommit med råge nu och igår spenderade jag och Lycka första riktiga sommardagen på Nacka BK där vi kikade på när Åsa med aussien Vazi och Sofia med kelpien Elsa tävlade i lydnadsklass ett. Det var ganska många  anmälda till tävlingen och ekipagen var därför uppdelade i två olika grupper som gick parallellt på planerna intill varandra. Många hundar var dock påverkade av värmen (en liten söt pinsher beslutade sig till exempel för att bre ut sig på sidan och sola under platsliggningen) och det var nog ytterst få som presterade som de brukar göra i vanliga fall skulle jag gissa. En tuff dag för lydnad helt enkelt. Själv så hade jag dock en väldigt bra dag. Lycka fick i samma veva både miljöträning, passivitetsträning samt möjlighet att öka på toleransen för värmen och jag fick både terapi för tävlingsnerverna samt notera vilka svårigheter som kan dyka upp på tävling. En tanke jag har är nämligen att skriva ned allt sådant på en lista och träna på det under kontrollerade former, för att på så vis minska risken för att hunden hamnar i ett läge den missförstår när det väl gäller eller att man själv kommer ur fokus. Jag inbillar mig att jag skulle känna mig mycker mer lugn om jag skulle anmäla mig till en tävling och känna att jag är väl förberedd vad som än händer. Sen att det är omöjligt att förutspå allt och att saker kan gå fel ändå är ju en annan femma, men det finns ju i alla fall ingen anledning till att inte minska den risken.   Roligaste under dagen måste för övrigt ha varit när jag stod strax intill planen och kikade på ett ekipage när Lycka plötsligt tröttnade på att bara titta på och fick ett busryck som antagligen går att sammanfatta rätt bra med att hon grävde i marken, kastade sig hit och dit i kopplet och tjöt gällt – allt inom loppet av ett par sekunder (därav anledningen till att passivitetsträning är en rätt bra sak för damen). Självklart är det inte helt schysst att stå så pass nära med en hund som har exploderat på det viset, och Lycka är inte helt lätt att lugna ned när hon väl har försatt sig i det läget, så jag var precis på väg att gå undan när en tjej intill hinner säga "Kan du kanske gå iväg en liten bit med valpen? Hon är ju så glad och söt men det stör de inne på plan" samtidigt som hon la huvudet på sned och log sådär som man gör när man ser en hundvalp. Behöver jag ens lägga till att jag avstod från att rätta henne angående Lyckas ålder?

Written by: Natalie R At: 13.45

Hanging on

423 nya inlägg. Exakt så många inlägg har sammanlagt blivit skrivna på de bloggar jag följer via Bloglovin sedan jag tog mig tiden att titta till bloggvärlden sist. Uppenbarligen flyter den på lika bra utan mitt deltagande med tanke på att jag har skrivit ganska exakt 423 gånger färre inlägg här i min egen blogg under samma tid. Det känns tryggt att veta. Anledningen till min tystnad har för övrigt inte varit något annat än att jag har varit i behov av en paus från datorn. När datorn plötsligt är förknippad med det arbete man behöver göra där är den helt enkelt inte alls lika lockande som som i vanliga fall. En nyttig lärdom med tanke på att jag tenderar till att sitta här alldeles för mycket i vanliga fall (och var helt säker på att jag aldrig någonsin skulle välja bort datorn frivilligt ens för en dag). Sen kan visserligen den härliga serien How I Met Your Mother ha ett litet finger med i spelet också eftersom jag och Marcus har fått för oss att kika igenom den från start. På datorn.    Förresten har jag sett till att inhandla årets flaska med Shy Feeder-B nu och förhoppningsvis kommer det att hjälpa till att hålla fästingarna borta i sommar. Första fästingen skymtades nämligen krypandes på Lyckas nos redan nu i helgen och jag var inte en smula mer barmhärtig för att det råkade vara en liten svart hane, som ju inte suger blod, utan han fick ta sig en sista dans på spisplattan precis som alla andra spindeldjur av hans släkte som jag stöter på. Därmed har även luskammen plockats fram eftersom det är ett giftfritt vapen som jag har förlitat mig till nu under flera år med gott resultat. Visserligen är det inte lika simpelt att kamma igenom hunden efter varje skogspromenad som att sätta på ett halsband eller några droppar vätska i nacken, det ska erkännas – Men istället behöver jag inte oroa mig det minsta för några tråkiga biverkningar. Sådant känns skönt när man är en hönsmatte!

Written by: Natalie R At: 20.58

En välkommen måndag

Som jag nämnde tidigare har min förra chef bett mig om att hjälpa till några veckor med att fota nya varor och idag har jag och Lycka därför gått tillbaks till gamla goda vanor. Trots att jag var trött som få när jag kom hem i eftermiddags, liksom lilla lurv som var vaken större delen av dagen på jobbet för att hålla koll på allt, så känns det alldeles underbart. Det var uppriktigt skönt att kliva upp i morse och skutta in i duschen. Att sitta på tåget med Lycka vid mina fötter var inget annat än ren njutning. Att stå i studion och svettas bland alla lampor var ovanligt trevligt. Enda sorgliga är väl just att veta att det bara är tillfälligt och det ligger förstås lite som en dimma över glädjen. Men glad är jag. Vad som mer var roligt var att se hur fint Lyckas tågvana satt i. Nu har vi ju inte spenderat två timmar om dagen på ett tåg på ett bra tag men hon skötte sig precis lika bra som alltid. Visserligen kan jag väl inte heller påstå att det är något fel på den damens minne som borde ha satt käppar i hjulet för hon kom ihåg precis var någonstans i slakthusområdet som det brukade sitta hundar och skälla på henne förut. Ingen av dem var där idag förstås – Men hennes skeptiska blickar mot de tidigare hundägda kajarna talade sitt tydliga språk. Hon är ju lite för timid för att trivas med att inkräkta på andras territorium.   Imorgon hoppas jag på att ha kommit i takt igen. Förhoppningsvis hinner jag med lite mer och bättre bloggande då!

Written by: Natalie R At: 00.32

Dödssynd; Girighet

Eftersom det här är min blogg, mina tankar och mina bokstäver så tänker jag vara ärlig och tala om vad jag egentligen tyckte om att det var Lyckas födelsedag igår. Vad jag egentligen kände. Faktum är nämligen att jag inte alls upplevde det vidare lockande att fira att min lilla lurv har blivit ett år äldre eftersom det enbart påminner mig om hur snabbt tiden går, och enda anledningen till att jag ville uppmärksamma det nog för att senare köpa en present är egentligen för att det är ett rätt bra skäl till att handla. Och handla tycker jag om. Att Lycka fyller hela fem år plockar dock fram girigheten inom mig på fler plan än så – för jag vill ha så mycket mer. Mer tid tillsammans. När jag känner så här hjälper det inte heller att påminna mig själv om att Lycka faktiskt kan leva dubbelt så länge till, och mer ändå om man bara har lite tur, eftersom inte ens det skulle vara nog. Med det konstaterandet blir dessutom tanken på att det kan bli så mycket mindre plötsligt ännu mer skrämmande och att en bernerägare en gång sa till mig; "Fem år kan man räkna med, resten är bara plus", sitter liksom som fastetsat i mitt minne. Även om det inte skrämde mig så mycket just då så känns det nämligen annorlunda idag. Då var Lycka inte mer än knappt tre och fem år verkade så avlägset. Nu är vi plötsligt där. De enda orden som lugnar mig i lägen som dessa är nog därför de som jag läste i samband med att en annan persons hund hade gått bort. Det spelar ingen roll hur länge vi har dem hos oss – Det är alltid för lite. Med det i tankarna kan jag på något vis förlika mig med situationen och acceptera läget, för det är ju trots allt just så det är. Det är priset vi får betala för att ha dessa underbara kamrater i vårat liv och därför kan man inte göra så mycket mer än att ta tillvara på den tid man får. Njuta av det som faktiskt bjuds.   Och med ens känns den där födelsedagen inte så dum ändå. Det är ju inte var dag man fyller fem år.

Written by: Natalie R At: 02.36

Finns det hjärterum…

Okej, att Lycka delar födelsedag med i alla fall sju stycken fyrbenta kan jag inte påstå är någon nyhet för mig – men erkänn att det är lite komiskt att jag plötsligt trillar in på inte mindre än två av de bloggar jag följer via Bloglovin, och får syn på att även deras hundar fyller år den 28 april. En populär dag för små valpar att komma till världen på tydligen.   Grattis hälsar vi till både aussien Tvist och flatten Foppa!

Written by: Natalie R At: 01.29

Vad är det för en dag?

Med bara en timma kvar på födelsedagen är det kanske lite sent att hurra nu, men bättre sent än aldrig som man brukar säga. Just nu ligger världens bästa Lycka och tuggar på ett märgben som hon har fått i present men det riktiga firandet får annars vänta tills i helgen då vi tänkte promenera bort till den stora djuraffären och köpa något roligt. Vad det blir mer exakt återstår dock att se.    PS. Notera gärna snusnäsduken som man kan skymta på bilden. Jag lyckades övertala hussen tillsist…

Written by: Natalie R At: 23.03

Stumt

Klicka på bilden för att se den större

Det är inte alla som kan vara så söta trots heltokig min, stripig frisyr och lervatten som läppstift. Jag hade då inte klarat av det i alla fall – Men å andra sidan kan jag inte heller förlita mig till enbart en klosax och tandborste för att hålla mig i trim.   För övrigt så känner jag mig rätt så tom på ord idag. Inte för att jag egentligen borde ha några problem att plita ihop något om dagens spår eller hundarnas smått fascinerade tur med aktiveringsleksakerna, där jag kunde konstatera att de onekligen är fenomenalt bra på helt olika saker (den ena löser helst allt genom att ta till tänderna, medan den andra använder de korta benen till att slå på allt istället), men för att det inte riktigt vill komma ut ändå. Säkert är det sängen som lockar och min fixering på att få klippa sönder vårat retromönstrade förkläde. Hussen förstår nämligen inte alls att det skulle bli jättefint som en snusnäsduk till Lycka, vilket jag tycker är väldigt märkligt. Färgerna är ju perfekta! Kanske lyckas jag övertala honom imorgon istället. Vi får se.

Written by: Natalie R At: 02.16

Stilstudie: Fällning

Så undrar jag hur det kommer sig att hela lägenheten är full av päls när Lycka befinner sig i någon av årets två fällperioder? Det är mer än en gång jag har kikat på den nakna hunden av varianten som syns på bild två och frågat mig själv, som den tvättäkta hönsmatte jag är – "Är hon sjuk?". Men nej, min trefärgade råkar bara föredra nudistvarianten av kläder för badsäsong och att rulla sig naken i snön istället för att gå klädd som en eskimå. Dumt att lämna gammalt kvar när det ändå är dax för byte liksom. När jag ser det här så inser jag dock att Lycka nog missade att skriva till en sak på sin önskelista. En flaska Shy Feeder B skulle nog inte sitta helt fel tror jag, för att slippa elaka fästingar och komma i päls lite snabbare. Att det dessutom får maten att smaka extra smaskens lär hon ju förstås inte heller klaga på för den delen .

Written by: Natalie R At: 17.07