Redigerad

När jag fixade till bilden på lilla lurv som valp inför mitt förra inlägg så slog det mig vilken himla tur det är att det finns bildprogram som Photoshop – och att jag faktiskt har utvecklats en hel del genom åren vad det rör dessa tekniska ingrepp. Saken är ju nämligen den att jag dessvärre sitter på ett helt gäng med bilder från Lyckas första år där mer eller mindre alla har ganska stora brister och med tanke på det sentimentala värdet som dessa foton har, så känns det förstås lite extra tråkigt. Det är bilder som inte går att ta om. Ovan är bara ett exempel i mängden där originalbilden som synes har dålig skärpa och en bakgrund som stjäl fokus från det vackra, men inte heller kvalitén i överlag är något som man kan hurra över direkt. Det var helt enkelt sådana bilder som man fick nöja sig med när man lekte med min allra första digitalkamera; En Samsung Digimax 300. Nu är det ju inte särskilt ofta som man behöver göra såna här drastiska förändringar med resultaten som dagens fotoapparater brukar ge, tack och lov, men just därför var det faktiskt också lite roligt att ägna en stund åt de här bilderna och ge dem liv på nytt. Släppa loss. Och det helt utan att behöva tänka på den negativa klang som bildredigering helt oförtjänt har fått genom kraftigt manipulerade bilder där modellen ofta kan likna en docka mer än en människa efteråt. Kilon har plockats bort, bröst har blivit större, näsor har opererats…  I de här fallen så är det ju inte motivet som det är något fel på i alla fall.  Långt ifrån.

Written by: Natalie R At: 00.20

Idag för tre år sedan

Tänk, när den här bilden togs för tre år sedan så tyckte jag ändå att Saga var rätt gammal. Hon benämndes som tant långöra redan då. Sju år gammal. Jag antar att det är det som menas med att allt är relativt.

Written by: Natalie R At: 19.59

Gammal & grå

Det är svårt att tänka sig, men en gång i tiden var det ljust bruna på Sagas kinder lika mörkt rödbrunt som fläckarna under hennes haka. Jag kan dock inte sticka under stol med att jag gillar det gråa. Jag tycker att det är jättevackert och visar på den världsvana en gammal långöra ändå besitter. Som om de väl förvärvade hårstråna vore bevis för alla de år hon envist har kämpat för att njuta på hundvis i en människovärld. För övrigt så börjar det verkligen märkas mer och mer att Saga är gammal – Eller så är det bara jag som har blivit mer uppmärksam på de gånger då hjärnan inte riktigt verkar hänga med/synen inte fungerar som förr sedan jag läste om vanliga krämpor hos gamla hundar. Idag när jag kom hem efter jobbet så sprang hon till exempel ut i köket istället för att hälsa på mig, och när jag ställde mig i dörröppningen och hojtade på henne med glad röst så tänkte hon först komma till mig men stannade sedan halvvägs när hon kände att det luktade gott från diskbänken. Där stod hon sedan och nosade en kort stund innan hon plötsligt väljer att hoppa upp mot diskbänken rakt framför ögonen på mig. Hon som knappt brukar hoppa upp där alls längre! Och hon blev förstås jättechockad när jag röt på henne. Igår var hon dessutom lite märklig vid läggdags igen. När jag kröp ned i sängen och hade henne liggandes vid fötterna så kände jag nämligen hur hon plötsligt ryckte till och gick från halvsovande till att vara på helspänn på bara någon sekund. Det i sig är väl inte så himla märkligt förstås, om det nu inte vore för att hon gjorde det tre gånger på raken. När det var knäpptyst och alla levande i hemmet låg samlade i sängen. Trots det stirrade hon med andra ord ut i ingenting i flera minuter innan hon väl slappnade av igen.   Sen att tanten lyckades "låsa" sig på en kulle idag när en ruggig hund gick förbi bakom ryggen på henne (doften sa allt, ögonen mindre?) och inte märkte att vi hade mött upp husse förrens flera minuter efteråt har jag lovat att hålla tyst om. Sådant är ju lite pinsamt som ni förstår.

Written by: Natalie R At: 00.22

Kortfattat

Äsch. Klockan är mycket och trött som jag är så slant jag på knappen och lyckades därmed radera allt jag hade skrivit ihop. Visserligen var det inget där som var vidare viktigt så därför nöjer jag mig med att sammanfatta det hela med att säga att vi har haft en trevlig valborg med ett trevligt väder, liksom att vi har haft en trevlig första maj. Dessutom konstaterade jag att filmen Twilight är väldigt bra.    Nu: Sängen!

Written by: Natalie R At: 02.03

Vi önskar Er en…

Written by: Natalie R At: 17.34

Oboy

Jag insåg just att jag är lite dålig på att dela med mig av mina bilder. Som exempel har jag en hel drös av foton som jag inte har visat från mina sessioner hos Hundstallet, den ovan på sötnosen Oboy är bara en ur mängden, och egentligen finns det väl inget skäl till att inte visa dem. Jag vet egentligen inte varför jag får för mig att det säkert inte är det minsta intressant för andra att se på när jag själv ändå följer minst ett dussintal bloggar enbart för bildernas skull. En del av dem har hundratals, och till och med tusentals, prenumeranter -  Man kan ju tycka att det säger det mesta om det generella intresset för bilder. Hur som helst så ska jag försöka att bli lite bättre på att via upp mina alster om det är något som är uppskattat. Bilden ni ser här tycker jag faktiskt riktigt mycket om ändå och på min skärm ser den väldigt bra ut. Dessvärre säger det väl inte så mycket eftersom jag sitter på en i det närmaste antik skärm som inte ens går att kalibrera ordentligt, så jag får som vanligt bara hoppas på att det inte ser heltokigt ut hos er med modernare utrustning. Vilket lär vara de allra flesta.   Förresten ska jag tillbaks till jobbet nästa vecka och fotografera igen. Min föredetta chef ringde nämligen och hörde om jag var ledig eftersom han hade fått in mer som skulle fotas, vilket uppskattningsvis är runt tre veckors arbete i alla fall. Härligt!

Written by: Natalie R At: 02.14

Stumt

Klicka på bilden för att se den större

Det är inte alla som kan vara så söta trots heltokig min, stripig frisyr och lervatten som läppstift. Jag hade då inte klarat av det i alla fall – Men å andra sidan kan jag inte heller förlita mig till enbart en klosax och tandborste för att hålla mig i trim.   För övrigt så känner jag mig rätt så tom på ord idag. Inte för att jag egentligen borde ha några problem att plita ihop något om dagens spår eller hundarnas smått fascinerade tur med aktiveringsleksakerna, där jag kunde konstatera att de onekligen är fenomenalt bra på helt olika saker (den ena löser helst allt genom att ta till tänderna, medan den andra använder de korta benen till att slå på allt istället), men för att det inte riktigt vill komma ut ändå. Säkert är det sängen som lockar och min fixering på att få klippa sönder vårat retromönstrade förkläde. Hussen förstår nämligen inte alls att det skulle bli jättefint som en snusnäsduk till Lycka, vilket jag tycker är väldigt märkligt. Färgerna är ju perfekta! Kanske lyckas jag övertala honom imorgon istället. Vi får se.

Written by: Natalie R At: 02.16

Stilstudie: Fällning

Så undrar jag hur det kommer sig att hela lägenheten är full av päls när Lycka befinner sig i någon av årets två fällperioder? Det är mer än en gång jag har kikat på den nakna hunden av varianten som syns på bild två och frågat mig själv, som den tvättäkta hönsmatte jag är – "Är hon sjuk?". Men nej, min trefärgade råkar bara föredra nudistvarianten av kläder för badsäsong och att rulla sig naken i snön istället för att gå klädd som en eskimå. Dumt att lämna gammalt kvar när det ändå är dax för byte liksom. När jag ser det här så inser jag dock att Lycka nog missade att skriva till en sak på sin önskelista. En flaska Shy Feeder B skulle nog inte sitta helt fel tror jag, för att slippa elaka fästingar och komma i päls lite snabbare. Att det dessutom får maten att smaka extra smaskens lär hon ju förstås inte heller klaga på för den delen .

Written by: Natalie R At: 17.07

Vatten

Utan att gå in på några detaljer så har den här dagen inte varit fullt så rolig för min del, men som bekant så kan dessvärre inte alla dagar vara bra. För att komma till ro så här på kvällen så har jag hur som helst suttit och lekt lite med en bild en stund och även om jag är långt ifrån lika duktig på vatten som Rubinara så tycker jag att den blev rätt mysig. Inte helt dum för att vara ett första försök i alla fall, helt utan snälla tutorials som berättar hur man går till väga.   Förresten läste jag att värmen kommer tillbaks lagom till helgen. Är det inte underbart säg?

Written by: Natalie R At: 02.44

En dos Tissla

Written by: Natalie R At: 16.34

Nära

Jag håller fast vid att det är ett mycket trevligt knep att fotografera med systemkamerans kit-objektiv bakvänt och plötsligt känns det inte alls fullt lika akut att köpa ett dyrt macro. Visst ska jag väl förhoppningsvis förgylla kameraväskan med ett sådant med så småningom, men tills vidare så tränar jag vidare med budgetvarianten och gläds åt hur vacker världen är när man kryper tätt inpå. Hur du går tillväga kan du se HÄR (Själv kör jag dock utan blixt, vilket jag tycker fungerar alldeles utmärkt så länge som man har gott om naturligt ljus tillhands, men det där är väl förstås en smaksak som allt annat).

Written by: Natalie R At: 17.37

Hår (11 av 365)

Klicka på bilden för att se den större

Det har snart gått en tredjedel av det här året och med tanke på att jag är väldigt långt ifrån att ha tagit en tredjedel av årets bildskörd enligt 365 foton 2009, så gäller det nog att jag lägger i en högre växel. Här har ni i alla fall en tolkning på temat HÅR, där jag faktiskt har fotat något så simpelt som en annorlunda variant av hårbollar. Dessa kommer visserligen inte från en mops som man kanske kan tro vid en första anblick, men från kissen Tissla som har en mysigt luddig päls som är som gjord för att tova – En alldeles utmärkt sysselsättning upptäckte jag en kväll när jag satt med henne i knät. Vad jag ska göra med de små bollarna har jag dock ingen som helst aning om men jag kan ju alltid slänga dem till Tissla om jag inte kommer på något bättre och skapa en ny definition av "att leka med sig själv".

Written by: Natalie R At: 03.25

Den finaste

Klicka på bilden!

Jag hade en liten plan igår när jag lät kameran följa med på vår promenad. Allra främst så hade jag nämligen tänkt att ta en bild på Lycka där hennes halsband skulle vara i fokus – Det eftersom jag hade tänkt att tillägna ett litet inlägg till det i form av en recension. Jag hade då målat upp en passande bild framför mig där den lurviga skulle sitta och spana så att jag skulle kunna fotografera henne bakifrån och på så vis slippa allt för mycket päls som så gärna ligger i vägen annars. Det gick dock inte vidare bra. Lycka är inte hunden som sätter sig ned spontant och spanar ut över en skogsglänta, så istället fick jag förstås placera ut henne och själv knata iväg och sätta mig på huk en bit bort bakom hennes rygg. Där satt jag också ett bra tag och inväntade rätt läge medan Lycka lika envist tittade tillbaks på mig som på bilden ovan. "Ska du ropa snart?" tycktes hon tänka. Hon släppte mig inte med blicken för en sekund.   Till sist så gav jag faktiskt upp, men som tröst så fick jag ju i alla fall en fin bild på minneskortet att glädja mig åt. Halsbandet får jag nog göra ett nytt försök med senare istället. Kanske utan hund den här gången.

Written by: Natalie R At: 02.38

Bäst i klassen

Written by: Natalie R At: 16.28

Abstrakt (10 av 365)

Klicka på bilden för att se den större

Written by: Natalie R At: 13.53