En gammal bekantskap
november 10, 2009 |
|
Det är nu över fem år sedan vi var med valp här hemma och även om jag faktiskt tycker att det är hemskt skönt att ha vuxna, "färdiga" hundar så kan jag ibland känna mig lite smått avundsjuk på alla dessa människor vars bloggar jag följer, som under tiden har kunnat skriva om vardagens alla upptåg med valp och/eller unghund. Det är ju nämligen lite så att man av naturliga skäl får ett mer fullspäckat skrivschema med en liten. Allt kan fortfarande ske en första gång (första snön, första tågresan, första kurstillfället, första badet…) och även det mest vardagliga blir plötsligt intressant att notera ned inför framtiden. Bloggen får liv på ett vis som i det närmaste går att jämföra med aktiviteten på nyblivna mammabloggar. Sanningen är nämligen att det inte är fullt så intressant att skriva om hur kloklippningen har gått på en snart tio år gammal hund eller för den delen att beskriva hur den helt vanliga kvällspromenaden fortlöpte denna gång, eftersom den drygt nio gånger av tio är precis som den alltid brukar vara. Ibland lite längre, ibland lite kyligare och ibland med inbakad aktivering under tiden – Men i grunden detsamma som igår. Inga konstigheter.
Att ha vuxna hundar är med andra ord bekvämt på alla vis utom när det kommer till att fånga vardagen i ord. Istället för att få särskilda händelser serverade på silverfat så krävs i det närmaste lupp för att man ska lyckas urskilja de där små sakerna som kanske vid det här laget har blivit till självklarheter, men som egentligen är värda att noteras ändå. Som hur Saga för femtioelfte gången snor min vante på promenaden och knappt tänker byta den mot en godis, eller hur Lycka försiktigt nyper tag i den andra vanten och ska hålla mig i handen under resten av rundan. Små mysiga saker som gör de trefärgade till de underbara hundar de är och min vardag till en bra dag. Varje dag. Det är en konst det där som jag ständigt kämpar för att bli bättre på. Att notera nuet. Det räcker trots allt inte bara att leva i det om man ska ha förmånen att dessutom kunna titta tillbaks på det i efterhand när tiden för länge sedan är svunnen. För i slutändan så är det ju egentligen inte så att min dag är mindre händelserik nu än vad den var när Lycka var precis nybakad – Den är bara lite mer bekant. Bild: Lycka, 10 veckor gammal
|
 Written by: Natalie R  At: 01.07 |
Jag som längtar till min slyngel vuxit upp och mognat lite.
Håller med om att det kan vara svårt att notera nuet, man tänker alldeles för mycket på vad som varit och vad man vill ska komma att man glömmer bort det som är nu ibland.
du har så rätt! Men det är rätt roligt att fota när man är på promenader.. då ser man sånt som man inte tänker på.. hur säsongerna förändras, och hundarna också… det är som du säger riktigt kul att titta tillbaks på… även om jag har många ruttna mobilbilder…
Ja det vanliga vardagslivet med en vuxen hund är ju inte lika spännande att forma i ord… Det har dock andra fördelar som man kanske tyvärr glömmer bort att njuta av.
så sant! jag är duktig på att notera allt men kanske inte lika bra på att dokumentera det för övrigt. bättring!
Det är så sant det du skriver… men man ska ha tid över att skriva något i bloggen under valptiden också
Har fullt upp med min just nu… brukar få nöja mig med lite bilder och kanske någon kortfattad beskrivning av något speciellt när det gäller lilla Stacy 
Jag förstår vad du menar, men tycker ändå att du är fantastiskt bra på att uttrycka dej (oavsett!). Mycket bättre än mej som faktiskt HAR en valp (visserligen på 11,5 månader).
Och i övrigt så vill jag gärna läsa om era vardagspromenader med stulna vantar osv!!
Har kontrat dej i min blogg nu