En välkommen måndag

Som jag nämnde tidigare har min förra chef bett mig om att hjälpa till några veckor med att fota nya varor och idag har jag och Lycka därför gått tillbaks till gamla goda vanor. Trots att jag var trött som få när jag kom hem i eftermiddags, liksom lilla lurv som var vaken större delen av dagen på jobbet för att hålla koll på allt, så känns det alldeles underbart. Det var uppriktigt skönt att kliva upp i morse och skutta in i duschen. Att sitta på tåget med Lycka vid mina fötter var inget annat än ren njutning. Att stå i studion och svettas bland alla lampor var ovanligt trevligt. Enda sorgliga är väl just att veta att det bara är tillfälligt och det ligger förstås lite som en dimma över glädjen. Men glad är jag. Vad som mer var roligt var att se hur fint Lyckas tågvana satt i. Nu har vi ju inte spenderat två timmar om dagen på ett tåg på ett bra tag men hon skötte sig precis lika bra som alltid. Visserligen kan jag väl inte heller påstå att det är något fel på den damens minne som borde ha satt käppar i hjulet för hon kom ihåg precis var någonstans i slakthusområdet som det brukade sitta hundar och skälla på henne förut. Ingen av dem var där idag förstås – Men hennes skeptiska blickar mot de tidigare hundägda kajarna talade sitt tydliga språk. Hon är ju lite för timid för att trivas med att inkräkta på andras territorium.   Imorgon hoppas jag på att ha kommit i takt igen. Förhoppningsvis hinner jag med lite mer och bättre bloggande då!

Written by: Natalie R At: 00.32