Bäst i klassen

Written by: Natalie R At: 16.28

Hundraser

Formulär hämtat från tråd på alltomhundar.com   1. Nämn en hundras som du skulle vilja ha men som du inte har tid med, eller av andra skäl inte kan ha, och förklara varför. Border collie. Jag är dock inte det minsta intresserad av att valla så då finns det helt klart ett helt gäng andra raser som bör passa mig bättre. 2. Nämn en hundras som du tidigare har haft men inte kommer skaffa igen, och förklara varför. Nu ser jag det inte som att jag har haft en tibetansk spaniel, då vår valp dessvärre inte blev äldre än tio veckor på grund av en medfödd hjärnskada, men det är i varje fall en hundras som jag inte kommer att skaffa igen. Vi var nämligen aldrig särskilt intresserade av rasen före heller utan köpet blev i princip enbart av för att vi fastnade för valpen ifråga som individ. Jag tycker dock att det finns flera andra raser som skulle passa mig mycket bättre än just tibetansk spaniel om jag nu skulle känna mig manad till att köpa en liten sällskapshund någon gång i framtiden. 3. Nämn en hundras som du kommer att skaffa i framtiden, och förklara varför. Berner sennenhund – En hundras för perfekt för att släppa taget om. 4. Nämn en hundras du skulle välja enbart för utseendet, och förklara varför. Siberian Husky. De är onekligen helt otroligt vackra att titta på men på tok för krävande för att passa min livsstil och vad jag vill få ut av mitt hundägande. 5. Nämn en hundras som du aldrig skulle skaffa, och förklara varför. Med största sannolikhet finns det en hel drös raser som jag aldrig skulle skaffa, däribland stövare och liknande hundraser som har praktiskt jakt som sitt huvudsakliga användingsområde än idag. För att nämna en ur mängden så känns tysk jaktterrier som en på tok för skarp hund för min del. 6. Nämn vilka hundraser du har haft. Basset hound och Berner sennenhund (Samt tibetansk spaniel, beroende på hur man ser det). 7. Nämn en hundras du skulle vilja ha på grund av dess egenskaper, men absolut inte skulle skaffa ändå och förklara varför. Jag vågar inte säga aldrig, men golden retriever är nog en hundras som jag inte kommer ha min ägo trots att typen av hund tilltalar mig på många sätt. De har helt enkelt vissa punkter som gör att det finns andra hundraser som tilltalar mig ännu mer (färg, inställning till främmande, förkärlek för smuts, uppdelning mellan utställning/jakt…).

Written by: Natalie R At: 00.31

Nyklottrat

Eftersom det var så pass få som vågade sig på att gissa vems hund det var som jag hade försökt avbilda förra gången (kanske var det för svårt?), så hoppar jag över den biten idag och presenterar helt sonika en jycke med ett ovanligt snyggt namn. Amstaffen Lycka hittar du vanligtvis på bloggen Rudies men med hjälp av en penna och ritplatta så fick hon gästspela här hos oss idag. Självklart med klövjeväskan på och tennisbollen strax intill.   Faktiskt har jag ytterligare en hund på lager, men den får nog vänta tills imorgon. Den är trots allt allt annat än nyskapad – Så jag har svårt att tänka mig att det skadar att vänta med den ytterligare en liten stund.

Written by: Natalie R At: 22.50

Be careful…

Ökad aptit är som bekant en vanlig biverkning hos kastrerade djur, något som oroade mig hemskt mycket när Saga hamnade på operationsbordet för några år sedan och fick sin kvinnlighet reducerad. Att öka intresset för mat hos en hund som redan hade en i det närmaste sjuklig fixering vid allt ätbart verkade helt enkelt inte vidare lovande och jag målade därför upp ett riktigt mardrömsscenario framför mig. Ett kortbent monster till hund som skulle bryta ned både hem och ägare i sin jakt på föda. Tjugofyra timmar med gnäll, konstant övervakning och evigt tjatande om vad man får och inte får göra. "Inte hoppa på diskbänken Saga!", "Fy dig! Låt blommorna vara ifred!", "Men herregud!! ÄT inte upp gästerna!!"… Det visade sig dock att min rädsla var helt obefogad. Sagas intresse för mat blev faktiskt inte det minsta påverkad av kastreringen och var det egentligen något som skedde, så var det att vi slapp de där topparna som gärna dök upp kring skendräktigheten. Stabilare aptit med andra ord och i överlag fullt hanterbart med en daglig dos av berikning. Slutet gott, allting gott. Med Lycka har det dock varit en annan historia, antagligen helt och hållet för att jag aldrig oroade mig ens en gnutta för att hennes aptit skulle kunna bli till ett problem. Nog för att hon inte har haft särskilt dålig aptit innan heller (hon är bottenlös precis som de allra flesta hundar i närheten av något gott), men just hundfoder har ju aldrig legat särskilt högt upp på listan. Det är en sådan sak hon allra mest har sett som ett nödvändigt ont. Jag var därför självsäker nog att i tysthet våga hoppas på att kastreringen i alla fall skulle göra att hon slutade fjanta med maten tillräckligt för att äta upp varje portion istället för varannan.    Vad som hände? Låt oss säga att jag har två trefärgade matmonster till hundar här hemma nu, varav i varje fall den ena tycks hoppas på att sätta rekord i att sätta i sig en hel portion hundmat på kortast möjliga tid. Gärna allt i en enda tugga om det är möjligt. Plötsligt så känns det därför som det där med trugandet och småätandet egentligen var rätt så bekvämt ändå och att "Be careful what you wish for" nog är ett på tok för underskattat citat…

Written by: Natalie R At: 02.24

Flickr favs

1. Untitled 2. Nivel de sueño 3. P1020810 4. Dogdrink 5. Singapore SPCA Puppy 6. Lux 7. Drugo. Portrait 8. Untitled bernese  9. Ray of sunshine 10. Into_the_Night 11. p e e k r 12. Siberian Husky

Till förmån för Earth Hour så har jag valt att plocka fram en samling mörka bilder idag som visar exempel på att det är långt ifrån nödvändigt att ha studioblixtar och lampor för att lyckas få till en bra bild. Alldeles ypperlig inspiration är det dessutom – Mörker är vackert!

Written by: Natalie R At: 19.18

Demonstrativt mörker

Jag har sett diskussioner ploppa upp lite här och var den senaste veckan. Människor som inte alls ser syftet med Earth Hour, personer som tänker tända varenda lampa de äger och har i ren protest samt folk som högljutt kritiserar tanken genom att ta upp energifrågan i det hela. "Allvarligt talat…..tror någon att 1/8760-del av årsproduktionen av energi har någon som helst betydelse för miljön?", "Men va fan…jag släcker väl ner och sparar när jag vill och inte mitt i ROBINSON", "Vadå? Räcker det inte med att vi släcker lamporna varje natt eller?"… Nu tycker jag visserligen som vanligt att det är upp till var och en vad man vill tycka om saker och ting, men när folk talar och tar beslut utan att egentligen veta vad de pratar om så blir det ju däremot lite tokigt. Vad flera verkar ha missat är till exempel att Earth Hour egentligen endast omfattar belysning, och alltså inte samtliga eldrivna apparaturer (även om man nu självklart kan stänga av allt för att demonstrera lite extra om man vill!), samt att det inte är en fråga om att spara el just under den här enstaka timman. På WWF’s hemsida kan man till och med läsa följande:   "Vad är Earth Hour? Earth Hour är en klimatmanifestation som äger rum lördagen 28 mars 2009 20.30-21.30 över hela världen med tidszonanpassning. Earth Hour inträffar exempelvis alltså 1 timme tidigare i Stockholm än i London. Vad är syftet med Earth Hour? Earth Hour är inte en energisparkampanj. Syftet är att uppmärksamma och skapa engagemang kring klimatfrågan och att skicka en stark signal till världens beslutsfattare att de ska förhandla fram ett rättvist och kraftfullt avtal vid FNs klimatförhandlingar i Köpenhamn i december 2009 under det svenska EU-ordförandeskapet. Ju fler som deltar i Earth Hour och släcker ljuset, desto starkare blir symbolhandlingen. Vad ska jag släcka? Det viktigaste är att du släcker ljuset i din bostad så att människor runt omkring ser att hushållen deltar i Earth Hour."   Här hemma så kommer jag i alla fall att släcka de få lampor som i normala fall hade varit tända vid halv nio-tiden på kvällen och med gott samvete kika klart på Robinson innan jag kilar ut i mörkret med hundarna för att se omfattningen av Earth Hour här i vårat närområde. Vad jag har förstått så ska våran kommun även släcka ned parkbelysningen, så det lär säkert vara läckert att se kontrasten som blir när timman är över och ljuset återvänder. Det kan säkert bli rätt mysigt med andra ord. Till och med för en gräsänka.

Written by: Natalie R At: 17.22

Ödets ironi

När Lycka opererades förra året för sina märkliga knölar så blev det något av en väckarklocka för mig. En påminnelse om att inte låta livet rusa iväg och att ta vara på de dagar vi har tillgodo, både med varandra och för oss själva. Även om knölarna i det här fallet visade sig vara helt ofarliga så kunde det trots allt ha varit betydligt värre och det fick mig också att inse vad lite vi har hunnit göra tillsammans. Att det är dags att sluta skjuta upp saker och ting. Att delta i sennenklubbens mästerskap i lydnad är en sådan sak. Det har nog ärligt talat varit minst tre år nu i varje fall, som jag har tänkt att anmäla mig till detta men där jag i slutändan har skippat det ändå av diverse olika skäl. En sådan sak som att tävlingen går av stapeln drygt 25 mil från mig har exempelvis fått mig att tveka, liksom mina pinsamt dåliga tävlingsnerver som tidigare har lyckats övertala mig till att hålla mig undan från lydnadsplanen. I år hade jag dock beslutat mig för att inget av detta skulle få stoppa mig. Varken ovanstående eller det faktum att vi inte har några som helst ekonomiska marginaler till "onödigheter" just nu. Det är problem som man kan finna lösningar på om man bara vill – och jag vill! Gissa vad som händer då?   Jag fick just reda på att min syster tar studenten samma sabla fredag som tävlingen är.

Written by: Natalie R At: 15.00

Upp och ned

Marie skrev en kommentar till ett inlägg strax nedan och tackade för tipset med konen, varpå jag insåg att det var ett tag sedan jag lät vår berikning flika in här i bloggen. Här kommer med andra ord ytterligare ett simpelt tips av liknande karaktär som går att göra om man har en hundmatskål i stil med IKEAs Bästis Fläck stående hemma. Tar du nämligen denna matskål och helt sonika vänder den upp och ned, så får du plötsligt en alldeles utmärkt alternativ skål som bjuder på betydligt mer utmaning än om du serverar en portion i den på det korrekta och tråkigt vanliga viset. Här får hunden nämligen plötsligt möjlighet att antingen klura ut hur man kan underlätta ätandet, i stil med Sagas variant ovan (smart!), eller så får den helt sonika ge sig an att försöka slicka upp de små kulorna -  så som Lycka gör på den andra bilden (jättebra berikning!). Oavsett hur hunden går tillväga så tar måltiden i alla fall mycket längre tid än vad den gör i normala fall och efteråt kommer hunden därför att vara så nöjd, så nöjd.   Värt att testa kanske?

Written by: Natalie R At: 17.13

Abstrakt (10 av 365)

Klicka på bilden för att se den större

Written by: Natalie R At: 13.53

Obehörigt på menyn

Så länge jag kan minnas så har Lycka haft ett särskilt gott öga till vantar. Stora vantar, små vantar, tumvantar, skinnhandskar, fingervantar, stickade vantar, skidvantar, bomullshandskar, arbetshandskar, barnvantar, mina vantar, andras vantar, gamla vantar… Faktum är att hon ofta nosar upp dem  på flera meters håll, långt innan hon har hunnit fått syn på dem. Det oavsett om de ligger under snö, är upphängda i ett träd eller ligger alldeles platta och väl överkörda på marken. Nu låter det förstås som om den lurviga vore i det närmaste ohälsosamt tokig i vantar, men så har inte varit fallet. Man kan nog snarare kalla det för ett stort intresse som hon har. En sysselsättning hon gärna ägnar sig till när inget roligare finns på schemat. Fram till idag så har det med andra ord inte varit något problem alls att Lycka har kånkat på vantar var och varannan promenad och därför kom det verkligen som en chock för mig när jag plötsligt såg henne SVÄLJA dagens fynd – En svart montagehandske. Allt skedde i eftermiddags när jag och Lycka gick ned till tåget för att möta husse efter arbetet. Vanten hittade hon i diket efter drygt halva promenaden och den stod hon sedan stolt med i munnen när hon spanade efter Marcus bland alla människor vid stationen. Jag minns att jag reagerade redan då på att hon hade handsken i ett väldigt djupt grepp, bara ett par fingrar kikade fram lite smått från mungipan, men jag tänkte inte så mycket mer på det för tillfället. Det var med andra ord inte förrens det var alldeles för sent som jag insåg att det här kunde leda till en olycka om man skulle addera ostbågedans och glädjetjut till det hela, och när glädjeyran väl var ett faktum så skedde därför allt på bara några enstaka sekunder. Innan jag visste ordet av låg damens handske i magsäcken istället.   De kommande dagarna kommer vi med andra ord få sitta på nålar här hemma i väntan på att få se om handsken tänker komma ut den vanliga vägen. Förhoppningsvis så var den ju nämligen inte så fasligt stor somsagt, men eftersom jag aldrig hann se så mycket av den så är det förstås enbart en gissning från min sida. I värsta fall kan det bli ett veterinärbesök som får reda ut det hela. Det är bara att vänta och se…

Written by: Natalie R At: 02.11

Siluett

Om ni inte såg det vid en första anblick, så är de gråa siluetterna ovan ett gäng berner sennenhundar. I varje fall om man ska tro alla dessa internationella webbshopar som erbjuder hundraser i siluett som alternativa tryck på sina produkter. Det kan vara en kopp, en t-shirt, en "varning för hunden"-skylt. Ting som i sig är rätt vardagliga och allt annat än speciella utan den här lilla personliga tvisten. Varför man då väljer att ta fram bilder som knappast lär tilltala en enda rasfantast är för mig en gåta. Hur som helst kom jag på nu så här rätt långt i efterhand att jag hade just det här i tanken när jag fick hem min ritplatta i form av ett paket under granen i julas, och något av det första jag gav mig på att göra med denna var därför de två nedre siluetterna. En tik och en hane. Jag ville nämligen se om det verkligen kunde vara så svårt att göra en någorlunda okej berner sennenhund. Eller en siluett i överhuvudtaget faktiskt. Och visst, det är inte helt lätt att få en svart klump att otvivelaktigt vara en viss ras utan att för den delen kunna förväxlas med andra snarlika typer, men jag tycker ju i varje fall att jag lyckades betydligt bättre än vad mina företrädare har gjort. Slutsatsen från det blir väl med andra ord att människorna bakom de gråa siluetterna antingen tycker att bernern är en groteskt ful hundras – eller så har de aldrig någonsin sett hur en sådan ser ut. Sistnämnda verkar väl troligast.   PS. Jag tänker inte sätta någon copyright på mina siluetter så om det finns någon som vill använda dem till något, så är det helt fritt fram att sno dem!

Written by: Natalie R At: 14.31

Visdomsord

Dagens visdomsord: När det är vargavinter utanför fönstret, får man glädjas åt vår på fönsterbrädan.

Written by: Natalie R At: 01.10

Fotografi (9 av 365)

Klicka på bilden för att se den större

När jag var kring fem år gammal så hade jag en himla frän och modern(?) hockeyfrilla att se tillbaks på och fnissa åt idag. Lite extra kul blev det förstås dessutom när sångaren i rockgruppen H.E.A.T, Kenny Leckremo, dök upp i rutan för ett par helger sedan med en alldeles slående likhet. Det var liksom ingen tvekan vem han måste ha blivit inspirerad av. Jag lär i varje fall få höra det från min mamma i flera år framöver skulle jag gissa på. Skadeglädje ni vet.

Written by: Natalie R At: 15.15

Yesterday

Igår åkte Lycka och jag iväg till Bro för att hälsa på en vän till mig – En resa som i normala fall tar drygt en timma och tjugo minuter, enkel väg. Just igår så tog dock samma resa ytterligare en timma eftersom det blev stopp i tågtrafiken "på grund av en olyckshändelse" när vi hade kommit knappt halvvägs. Det var dessutom bara av ren tur som vi i alla fall blev strandade på en station som erbjöd alternativa resvägar runt den del där trafiken hade blivit avstängd, för annars hade vi blivit sittande stilla i hela två timmar för att invänta att räddningstjänsten skulle bli färdiga med sitt. Oh happy day. Hur som helst så blev det en mycket trevlig vistelse när vi väl kom fram och Lycka minglade en hel del med Pernillas enorma golden retrieverhane August. Man skulle kunna säga att det var till den hunden som herrn där uppe beslutade att dela ut de kilon som Lycka saknar. Lite ombytta roller med andra ord och läskigt värre enligt Lycka att ha ett sådant monster till hund nosandes i rumpan. Hon tinade dock efter en stund när hon väl insåg att August är precis lika mesigt snäll som hon är. Så mycket lek blev det dock inte eftersom August, aka. skitgrisen, inte fann det fullt så roligt att fara efter en trefärgad skottspole med eld i baken – Då låg pinnar högre upp på listan. Eller i alla fall mer tillgängliga. För övrigt så muttrade jag en hel del när jag väntade på bussen igår och vårsolen stekte på ett alldeles underbart övertygande vis. Vinterjacka, stickad tröja och halsduk kändes helt enkelt inte som ett vidare genomtänkt val just då, men på vägen hem så var jag dock desto mer nöjd med min framförhållning. Minusgrader och flera centimeter nysnö på backen (varav hälften har tinat bort under dagen, tack och lov). Vintern tänker visst inte släppa taget än…

Written by: Natalie R At: 16.56

Balanserat

Jag insåg just att jag helt glömt bort att uppdatera hur våran träning med den upp och nedvända kastrullen har gått, och så kan vi förstås inte ha det. Saken är dock den att Lycka faktiskt lärde sig att stå på kastrullen redan dagen därpå jag skrev det här inlägget och eftersom jag hade tänkt att fixa ett bildbevis innan jag skrev något nytt så har det fått vara tyst. Sen dess har vi dock kommit lite längre som synes och nu används kastrullen egentligen allra främst för lite mer avancerad balansträning med färre tassar och fler rörelser inblandade – Äger man ingen pilatesboll så får man ju nämligen ta till andra alternativ istället. Hur som helst, tricket i sig är inte vidare avancerat (särskilt inte med så pass stor kastrull som jag har använt hittills) men med shaping så tog det i alla fall ett par pass att få till. Saga har jag dock gett upp lite smått med för stunden eftersom hon plötsligt inte kunde stå på kastrullen utan att halka av. Problemet låg med andra ord inte i att hon inte förstod vad som skulle göras, för det har hon helt lyckats klura ut, men hon tycks ha lagt balansen på hyllan för stunden och då verkar det inte helt vettigt att överanstränga henne. Kanske är det de gamla lederna som ställer till det.   För den som vill lära sin hund att stå på en kastrull eller liknande så hann jag för övrigt komma fram till ett par punkter som gav stora resultat i vår träning och underlättade för att få båda hundarna att förstå vad det hela handlade om. Om det är något som kan inspirera eller hjälpa någon annan som vill lära sin hund samma sak så är det förstås bara trevligt så jag väljer att skriva ned dessa noteringar här. Om inte annat så är det sådant som jag behöver banka in i minnet eftersom det är tankegångar som bör vara rena självklarheter vid det här laget… * Börja träningen på en stor kastrull eller låda. Exakt hur stor får du förstås välja beroende på hundens storlek och hur stor utmaning du vill ha under själva inlärningen, men ta inte mindre än att du senare kan minska storleken när hunden väl vet vad det hela går ut på. * Använder du en kastrull kan det underlätta träningen att tejpa fast något i botten på den som ger hunden bättre grepp. Själv har jag användt en billig musmatta från IKEA men det fungerar säkert lika bra med en bit kartong eller dylikt. * Tänk på belöningsplaceringen. När du börjat träningen och vill få hunden att fokusera sina erbjudna beteenden till kastrullen så kan det hjälpa att lägga godisen mitt på den istället för att ge direkt ur din hand. På så vis förknippas själva kastrullen med godiset och blir därmed mer relevant för hunden. * När hunden väl har förstått att den ska kliva upp på kastrullen med båda framtassarna och du ska övergå till att fokusera på bakbensrörelser så kan du börja ge godisen till hunden så att den inte behöver kliva av kastrullen för att ta det. Kliver hunden ändå av vid klicket så kan du locka upp den på kastrullen med godisen och inte låta den få sin belöning i munnen förrens den står där igen. På så vis så står hunden redo för vidare träning direkt efter den har fått sin belöning. * Ge gärna godiset ur en låg vinkel just när du försöker lära hunden att kliva upp på kastrullen med baktassarna. På så vis får du hunden att lägga sin vikt framåt, på samma vis som den måste göra när den kliver upp på kastrullen, istället för att få fokus rakt uppåt. * Upplever du att hunden tenderar att endast erbjuda beteenden med framtassarna och/eller munnen, så kan det vara läge att träna andra moment som kräver bakbensrörelser just innan du ger dig på ett pass med kastrullen. Dit hör ting som att backa, lyfta på baktassar eller klossträning. Är problemet istället att hunden tenderar att kliva av med framtassarna vid något tillfälle så kan ett pass med doggie-zen (läs under kvalitetssäkring) vara lösningen.   PS. Som synes på bilden så har Lycka inte helt fått tillbaks sin päls på magen efter kastreringen. Därav den lite extra markerade midjan och märkliga tofsen.

Written by: Natalie R At: 02.12