Ho, ho, ho!

Nu har jag äntligen fått tid till att dra de två vinnarna i min senaste tävling, och tydligen så var det Amanda med staffen Josie och Matilda på Goldenliv.com som har varit snälla i år om man får tro tomten. För Matilda så var det dessutom tredje tävlingen som hon deltar i här hos oss – så det blev ju passande nog tredje gången gillt för hennes del! Ett stort GRATTIS till er båda! Kontrollera eran mailbox och se till att jag får eran adress så ska ni snart ha varsin Hundtränaren i brevlådan.   Tack till alla er som ville vara med i utlottningen!

Written by: Natalie R At: 16.58

GOD JUL!

Written by: Natalie R At: 17.23

Som hund och katt

När jag var inne på Bernermattens blogg igår så trillade jag över en fasligt rolig text som tydligen ska ha blivit uppläst på Rix Morgonzoo igår under ljudliga skratt. Samma text fann jag lite senare hos Frida så det är kanske möjligt att de flesta redan har kommit över den, men jag slänger in den här hos mig med trots det. Kommer jag på mig själv att sitta och skratta högt i min ensamhet, sådär innerligt och överdrivet länge att jag blir tårögd, så innebär det nämligen att det är något riktigt kul!
	HUNDENS DAGBOK 07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns! 08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns! 09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns! 12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns! 14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns! 15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns! 16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns! 17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns! 18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns! 20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns! 22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!     KATTENS DAGBOK 783:e dagen i fångenskap. Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt. Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng. Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat. På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel. De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…
När jag ändå är i farten så kan jag för övrigt passa på att tipsa om en sida där katter, och en hel del andra djur, bjuder på ännu fler skratt. Bilden ovan är förstås hämtad från densamma och är bara en av i mängden av heltokiga foton med ännu tokigare texter till – Kila in på I can has Cheezburger så kan du se fler!
Written by: Natalie R At: 12.11

En oskyldig kyss?

När man har varit hundägare i över åtta år och dessutom sett till att kasta sig över allt som har med hund att göra under i princip hela den här tidsperioden, så är det alltid lika roligt när man får höra talas om helt nya saker som man kanske aldrig tidigare ens har reflekterat över. Att hundar ibland kan pussa en människa på örat/öronsnibben när de hälsar är en sådan sak, där jag fram tills igår hade dragit den självklara slutsatsen att det hörde ihop med pussarna runt munnen. En underkastelsesignal helt enkelt, eller möjligtvis ett sätt att visa ömhet på med ursprung från hundarnas omvårdnad av varandras öronhygien. Nu vet jag visserligen inte helt säkert att det inte är just så, men enligt kunden som kikade in på vårat kontor igår och fick ett varmt mottagande av Lycka så finns det något helt annat som ligger till grund till denna hastigt utförda gest – som ju vanligen inte brukar ske på varje människa, utan bara ibland på vissa. Han menade nämligen att det är något som hundar gör av ren reflex när de nosar på en öronsnibb som är piercad eftersom de känner lukten av gojset som ju blir i ett sådant hål. Helt rent kan det ju aldrig bli där. Om det stämmer eller inte vet jag somsagt inte och hundar som tvättar folk inuti öronen kan man väl anta är på jakt efter att få tungan full med något helt annat snusk, men det var i alla fall den här herrens teori kring de där små oskyldiga pussarna.   "Tänk på det nästa gång din hund gör så på någon så får du se! Den människan kommer garanterat ha hål i öronen" sa han och log. Och visst, kommer Saga eller Lycka att dela ut en snabb kyss till någons öronsnibb igen så kan ni nog vänta er att jag kommer att titta noggrannt efter eventuella små hål. Nyfiken som jag är.

Written by: Natalie R At: 23.13

Med hund på tapeten

Jag följer en del inredningsbloggar. Kanske mest sådana som visar upp nya influenser och inspirerar till ett modernt men ändå personligt hem. Det kan tyckas att det borde finnas mängder av sådana vid det här laget, men faktum är att den allra största delen av inredningsbloggare tycks ha lagt krutet på något som kallas för "shabby chic". Dom vill ha vitt, gammalt och lantligt. Gärna naturmaterial, porslin med små rosor och bokmärken med nötta änglar på. Även om det säkert kan vara fint med sådant om man har en stor vacker villa på landet, så är inte det inte riktigt min grej som lägenhetsinnehavare i Stockholmsförorten. Därför håller jag mig också mer till sådant som bloggen Room & Serve bjuder på – Där jag alltså fann bilderna ovan och blev smått kär. Att spegla mig själv i inredningen borde ju trots allt innebära en himla massa hund för min del, och så hade det säkert blivit också om det inte vore just för att jag faktiskt är hundägare. Det känns helt enkelt som att det riskerar att bli lite mycket då. Lite kaka på kaka. Lite "gammal dam med massor av katter".    Hur som helst så tycker jag att det här är inspirerande och läckert, så hade jag haft ett rum i bruk tillhörandes en liten knodd eller lite äldre avkomma så hade jag gärna slängt in dessa tavlor. Den stilrena grafiska tavlan, på en hund med något av ett humoristiskt krokodilgap, tycker jag i alla fall passar till de lite yngre medans samlingen med de retroinspirerade jyckarna känns som något för de lite äldre. Kanske som en vuxnare, och betydligt snyggare, variant av den gamla rasplanchen som gick att finna på väggen i mitt och säkert flera andras tonårsrum. Lite dumt dock att det inte står var dessa raringar går att få tag på, men jag antar att de inte kan vara vidare svåra att fixa ihop själv i alla fall om man nu har tillgång till en skrivare och någorlunda stadig hand. Det kan ju inte bli värre än att det blir lite orastypiskt.

Written by: Natalie R At: 13.53

Adventstävling!

Som utlovat kommer här en ny tävling eftersom jag trevligt nog har fått möjlighet att lotta ut inget mindre än två exemplar av den nya härliga boken Hundtränaren 2009 – En bok för dig som vill läsa och inspireras av andra hundtränare, samtidigt som du får en unik möjlighet att själv dokumentera din egen träning med din hund via de loggblad och kalendersidor som finns med. Det här är med andra ord trehundra sidor fyllda av tips, ideér, övningar, fina bilder och tänkvärda artiklar från hela tolv olika författare som alla tar upp ämnen som ligger dem själva varmt om hjärtat. En praktisk guldgruva och en underbar julklapp till dig själv så här när det nya året nalkas!     Vill du vinna? Lämna då en kommentar här nedan där du fyller i din mailadress, eventuell hemsida och sedan berättar vilken av Hundtränarens alla artiklar som du tycker vore särskilt intressant att läsa (Se under de olika författarna för år 2009). För större chans att vinna så länkar du sedan hit till tävlingen i din blogg med bilden ovan – Du kommer då att vara med i utlottningen av båda böckerna. Har du ingen blogg, eller helt enkelt inte känner för att länka, så kan du självklart vara med och tävla ändå. Då kommer du dock enbart att vara med i en av utlottningarna. Sammanfattningsvis kommer alltså samma regler användas som vid förra tävlingen, vilket innebär att en bok kommer att lottas ut bland samtliga deltagare. Den andra boken kommer enbart att lottas ut bland de som har varit med och länkat till tävlingen. Glöm därför inte att berätta i din kommentar att du har länkat om du väljer att göra så.   Tävlingen pågår till och med midnatt den 21:a december, 4:e advent. LYCKA TILL!

Written by: Natalie R At: 21.53

Upprörda magars klubb

Om det är bakterier från Saga som har bytt värd eller bara en tillfällighet vet jag inte, men lagom till att långöra har blivit helt bra i magen och får ge sig an torrfoder igen så sparkade istället Lyckas mage bakut igår kväll. Visserligen verkar det något lugnare för hennes del än så länge, ingen magknip och bara akut rastning vid ett tillfälle hittills, men det känns ju onekligen bra typiskt. Så kul är det faktiskt inte med upprörda magar som löper amok omlott. Hur som helst så innebär det att nästa trefärgade är satt på risdiet och imorse när jag pinnade iväg till bussen några minuter försenad (vilket skulle visa sig inte spelade någon som helst roll eftersom bussen ändå inte behagade att dyka upp förrens en kvart senare än utsatt tid) så skvalpade därför en påse med okokt ris och kokhett vatten i ryggsäcken. Det var helt enkelt en chansning som jag fick ta då jag insåg att det inte fanns tid över till att laga frukost till damen – och döm av min förvåning när jag kom fram till jobbet och upptäckte att det hade fungerat. Riset var klart!   Nu får jag förstås medge att det inte såg helt smakligt ut där de kokta riskornen ännu simmade runt i överblivet risavkok, men den lurviga klagade då inte på min kokkonst. Nu får vi väl dock hålla tummarna för att magen tänker repa sig snart för så roligt är det trots allt inte att koka ris hela tiden; Oavsett om man gör det på en spis eller i en ryggsäck.

Written by: Natalie R At: 14.36

Årets shopping

Bilderna ovan tog jag efter Stora Stockholm 2005 för att dokumentera min shopping och de mängder av provfoderpåsar som jag fick med mig hem efter de två dagarna på mässan. En del av det som var gratis fick jag visserligen av Kim och Frida som övernattade här i vårat gästrum då, vilket förstås gjorde att det blev extra mycket sådant för min del, men åren som har varit därpå tycker jag inte att det har funnits ens i närheten av så mycket att hämta. Faktum är att man i princip får leta nu för tiden för att finna företag som ännu delar ut sina prover gratis med glädje vid såna här tillställningar. Nya fodermärket Acana tycktes för övrigt till och med passa på att tjäna lite pengar på sina provfoderpåsar nu på mässan. Något annat kan man nog inte kalla det för i alla fall då de faktiskt tog så mycket som 40 kronor för sina påsar på 400 gram (ett kilopris på 100 kronor!) - vilket ju går att jämföra med de 19 kronorna som jag betalade för 2,5 kilo hundfoder av samma märke då Foderbilen hade en "prova på"-kampanj. Det är nästan lite fult.   Någon shopping i de mängder som syns här ovan blev det ju inte heller för min del i år, något som plånboken må hurra över men själv känner jag mig inte riktigt lika nöjd. Några julklappar hade jag i varje fall önskat att det fanns tid till att hitta, plus en fin födelsedagspresent till tanten då i form av en aktiveringsleksak eller så. Istället var det bara följande som hamnade i min kasse: * Ett enkelt utställningskoppel i nylon * En nummerlappshållare * Tre påsar Bozita hundgodis * Fyra vegetabiliska tuggben.   …Det är nästan lite sorgligt.

Written by: Natalie R At: 13.59

GRATTIS min älskade skrynkla

Liksom ett gammalt årgångsvin så blir min Saga bara bättre med åren och kanske var det just det som uppfödare Eva förutspådde när hon gav valparna i kullen namn efter olika flaskor med vin. El Torro – En tjuren ferdinand vars snarkningar jag aldrig någonsin vill förlora från min säng. En saga om en Saga som efter mycket om och men fick ett lyckligt slut för alla inblandade. En berättelse som så gärna får utspelas under många långa år till. Min älskade långöra. Tant långöra in fact.

Written by: Natalie R At: 12.14

Jag mötte Lassie

När vi var på mässan i lördags så råkade jag vid ett tillfälle se Fredrik Steen, alias Hundcoachen, när vi gick våran ytterst korta shoppingrunda i A-hallens gångar. Det här är förstås ingen grabb som jag känner till sedan tidigare, bortsett från hans vistelse i min TV några enstaka måndagar vill säga då jag ännu var nyfiken på vad det här var för program, men trots det så fick jag som så många gånger förr när jag har sett en "kändis" en plötslig impuls av att stanna och hälsa när våra blickar möttes. Säkert är jag inte ensam om den där känslan. Känslan av att man bestämt måste känna personen ifråga som infaller sekunderna mellan hjärnan har registrerat "Notification! H*n är bekant!" och " Identification! Det är xxxx". Innan själva identifieringen har skett så finns det därför en stor risk att man skämmer ut sig totalt om man agerar för snabbt, eller att man skämmer ut sig lite halvdant så som jag gjorde då jag ändå höll kvar blicken och log under den korta förvirringen - vilket nog i många fall skulle kunna misstas som en flirt. Särskilt i ett sånt här fall misstänker jag eftersom en hundgrabb som är någorlunda tittarvänlig lär få många kvinnliga hundägares hjärtan att bulta lite extra.  Nu får jag väl dock vara tacksam över att jag för all del inte flirtade med herrn medvetet, för hade jag gjort det så hade jag nog känt mig betydligt mer dum än vad jag gör nu. Ganska så exakt samtidigt som jag stötte på Fredrik S så sparkade nämligen Sagas dåliga mage bakut vilket resulterade i att hon utan minsta förvarning satte sig mitt i gången och tömde tarmarna på sitt sista kladdiga innehåll. Mindre kul och som alltid lika passande.     Vad det rör Hundcoachen för övrigt som program så har jag somsagt bara sett ett fåtal av de första avsnitten och utifrån dessa är jag väl inte särskilt imponerad av Fredriks kunskaper som hundtränare, men för den delen är jag inte heller hemskt upprörd över det som har visats. Kort sagt så går inte hans metoder och filosofi hand i hand med mina tankar var det rör hund och hundträning men så länge jag slipper se träning á la Jeppe Stridh och Barbro Börjesson i rutan så känner jag mig ändå rätt så nöjd. Man får ju vara tacksam för det lilla.

Written by: Natalie R At: 22.11

Stora Sthlm

"Ganska fint huvud, Utm. ögon, Fin hals, Utm. skuldror, Kunde ha lite stramare rygg, Passande kroppstyngd, Bra förbröst, Ngt franska tassar, Lite överbyggd stående, För korta rörelser, Lös i front."   Det var nära att det inte blev någon utställning för oss i överhuvudtaget igår. I fredags lyckades nämligen Saga hitta något oidentifierat gott att äta ute i diket när vi var på morgonpromenad, och efter det sa hennes plåtmage upp sig (Något som i princip aldrig händer annars. Otur, otur, otur!) vilket resulterade i både magknip och akut diarré. Natten till lördag så väcktes vi därför ett antal gånger av tanten som behövde rastas och vårat deltagande på Stora Stockholm hängde minst sagt på en skör tråd.   Nu var tiden förstås för knapp för att Saga skulle hinna repa sig helt, men när lördagsmorgonen väl kom så var hennes humör på topp och magen tom så vi beslutade oss för att chansa. Resultatet i ringen var väl dock som väntat – Saga blev placerad som andra bästa veterantik, av två möjliga, efter sin mycket välmeriterade kullsyster (FINUCH, INTUCH, SUCH, SV-03, SV-04, VWW-08 Cray-Tall’s Erdener Treppchen) med orden: "Hon är finast av dem, men för fransysk för att bli placerad etta". Något som förstås känns lite småsurt eftersom Saga inte är så fransysk egentligen, men hon ställdes tyvärr lite tokigt av husse som missade att rätta till fronten efter att han hade knuffat till henne och därför råkade det bli lite Charlie Chaplin över det hela.   Annars så får jag väl säga att kritiken känns rättvis och det var en positiv överraskning att få höra gott om Sagas kroppsvikt eftersom vi var rädda att hon skulle anses ha för lite kroppsfett för att passa in i utställningssammanhang.Eftersom det hade skett ett domarbyte så hade vi för övrigt en domare som kanske inte var helt insatt på bassets egentligen, han dömer i vanliga fall mestadels retrievers, och som grädde på moset så var två domaraspiranter på plats. Det var därför en petig skara som granskade alla lågbenta och de skickade hem många fina hundar med en tvåa eller trea i kvalité utan att vi åskådare lyckades hitta någon direkt röd tråd bakom det hela. Att man inte tog någon vidare hänsyn till ålder, vare sig när det rörde gamla eller unga hundar, stod dock snart klart och därför hade inte en enda unghund något där att hämta. Så mycket mer än ett vänstervarv blev det däremot inte för oss när det gäller Stora Stockholm, vare sig vad det rör planerad shopping eller att hälsa på gamla vänner, eftersom vi kände att det inte var läge att traska runt med Saga när hennes mage fortfarande var i olag. Fyra tuggben hann dock slinka med, ett par provfoderpåsar och en godispåse som Saga själv charmade till sig gratis vid en butik när hon plötsligt satte sig fint på rumpan i hopp om att få smaka något gott. Takterna från Stockholms Charmigaste Hund finns ännu kvar med andra ord. Sötaste Sagan.

Written by: Natalie R At: 01.16

Gamling med spökålder

Om exakt två dagar kommer Saga springa vänstervarv på Stora Stockholm i inget mindre än veteranklass och om ytterligare fyra dagar efter det så är det dags att plocka fram tårtan med nio ljus på. Brieost-tårtan om Saga själv får välja. Min långöra börjar bli till åren, vilket både är alldeles underbart och väldigt hemskt på en och samma gång. Jag gillar inte alls att vara medveten om att hon kan försvinna vilken dag som helst nu, att det inte vore vidare konstigt ändå, och att behöva oroa mig för saker som jag tidigare skulle ha skrattat bort. Sagas morrande de två senaste kvällarna är till exempel en sådan sak som för flera år sedan skulle kunnat bero på spökålder, men som nu istället skulle kunna bero på sinnen vars funktion börjar tappa sin glöd. Hörsel som sviktar kanske, syn som inte fungerar som den ska – Jag vet inte, men vore så fallet så är hon knappast den första gamlingen med ålderskrämpor. Märkligt är det i varje fall att tanten både igår och i tisdags kväll har morrat och moffat ut i ingenting när vi har släckt ned hemma och krypit till sängs. Första gången var det visserligen mycket lite eftersom hon gick och la sig när vi sa till henne att det inte var något att bry sig om, men igår var hon betydligt mer envis. Då började hon först med att nosa och morra vid den franska balkongdörren för att sedan blicka ut mot vardagsrummet på andra sidan och fortsätta där. Inte ens när vi väl fått upp henne i sängen mellan oss och fått henne att ligga ned så slutade hon förrens jag hade gått ut i hallen och tänt lampan där. Om det var ljuset, eller bara det faktum att jag tömde garderoben på hjärnspöken, vet jag inte men efter det rullade hon nöjt ihop sig till den traditionella bullen och somnade. Inom loppet av ett par sekunder så var kusten klar.   Nu skulle det förstås kunna vara så att Saga skrämmer upp sig själv för att det känns ovant med ekot som det tomma renoveringsobjektet till vardagsrum skapar och att hon därför tycker att hunden som står gömd där ute i mörkret, väl kamoflerad i ångorna från målarfärgen, ska sluta moffa tillbaks på henne. Förhoppningsvis är det bara något sådant fjantigt – Långöra ska ju vara vid sina sinnens fulla bruk lääänge till. För det har jag bestämt.

Written by: Natalie R At: 14.06

Stressigt

Lisa undrade vems idé det var att sätta igång med att renovera just så här runt juletider, vilket inte alls är en särskilt underlig fråga eftersom det kan tyckas vara en smula dumt. Svaret är dock ganska så enkelt – Det är nämligen i princip enbart ett resultat av att vi båda två är obota tidsoptimister, har en förmåga att skjuta upp saker och ting till sista minuten samt att vi är envisa nog att inte ge upp det vi sa redan i början på det här året: Till julen ska vi ha renoverat klart och ha det fint här hemma. Så, tack vare att vi satte igång med slitgörat på tok för sent så står vi nu och gör allt i vår makt för att hålla det som var sagt och i varje fall bli klara med grunden innan julafton. Tanken var väl förstås att vi skulle bli klara nu till andra advent som allra senast, men om så blir fallet återstår väl att se eftersom det för stunden inte tycks vara mycket som vill klaffa och gå som det ska. Ni kan ju se det som en julkalender eller så, att följa oss och våran väg från oreda till julfint. Hinner vi eller hinner vi inte? Det är frågan!    För/efter-bilder brukar för övrigt alltid vara populärt och därför tog jag den här bilden i tisdags då jag var mitt uppe i att måla våra fönsterkarmar i köket vita på nytt. Skillnaden mellan det nymålade fönstret längst bort i bild och det betydligt mer gula fönstret här närmast är ganska så markant om jag får säga det själv. Med lite tapet på det hemska gula runtomkring så kommer det nog bli fin-fint.  Med på bild smet också en bit av våran nybyggda tegelvägg (som är gjord av så kallat dekortegel, inte tapet) där vi senare har tänkt att ha ett barbord och skapa en mysigt ombonad känsla, som kontrast till vardagsrummet som kommer att bli mer avskalat och luftigt – Det får det dock bli bild på senare när vi har kommit till att lägga vårat nya golv!

Written by: Natalie R At: 12.46

Grattis!

Nu har jag slitit som ett djur med att få fram tre slumpmässigt valda vinnare till halsbanden från Minx Design och först ut, och med andra ord vinnare till halsbandet som lottades ut bland samtliga deltagare, var Pernilla med den trefärgade Border Collien Sophi som lär få ett läckert halsband med får på i julklapp - vilket ju passar utmärkt på en aktiv vallhundsflicka. Minst lika mycket tur hade sedan Helga med boxern Domino samt Sandra med sina två golden retrievertikar Thyra och Lhine, som alltså också har vunnit varsitt halsband att designa efter eget tycke. Stort GRATTIS till er! Jag ska genast sända över ett mail till er med vidare information om hur ni ska gå tillväga för att få hem eran vinst.    För övrigt lär det komma upp en ny tävling här i bloggen inom ett par dagar, så då får alla ni andra som har varit med en ny chans att delta på nytt och förhoppningsvis få hem en tidig julklapp till er själva eller någon annan. Ett litet tips är ju därför att lägga till oss på Bloggkoll om ni inte redan har gjort det – Då finns det nämligen ingen risk att du missar något!

Written by: Natalie R At: 12.27

Missa inte…

Vid midnatt idag så avslutas tävlingen där inte mindre än tre lyckliga vinnare kommer att få äran att pryda sina älsklingar med ett läckert hundhalsband från Minx Design och har du inte anmält dig ännu, så är det med andra ord på tiden att du gör det nu. Klicka på bilden ovan så kommer du direkt till tävlingen!

Written by: Natalie R At: 10.59