Servicehund

Jag brukar ofta skämta och kalla Lycka för min lilla servicehund när hon hjälper mig med vardagliga ting som att dra av strumporna, plocka upp saker från marken, ta hand om posten innanför ytterdörren eller hämta prylar som pekar på av ren lathet för att slippa resa mig upp. Allt det här är förstås ting som jag lika gärna skulle kunna göra själv, och som Lycka får äran att roa sig med eftersom hon ändå tycker att det är så hemskt roligt, men idag har det faktiskt varit till nytta på riktigt eftersom min axel inte riktigt är vad den brukar vara. Att bära på en väska när man har ont är förstås inte helt roligt så imorse när jag knatade iväg till jobbet (i minusgrader!) så fick Lycka bära på det nödvändiga istället i sin fina blåa klövjeväska. Hur smidigt som helst! Fast det var förstås mer än en gång som jag kom på mig själv med att slänga nervösa blickar omkring mig när jag insåg att min handväska inte stod på tåg/buss-sätet intill som den brukar. Det sitter trots allt inte direkt i ryggraden att finna den på ryggen på sin hund.   Bild: En gammal ur arkivet, tagen med Minoltan.

Written by: Natalie R At: 14.26

Svamp vs. stubbe

Skogens tolkning av en asfaltsblomma.

Written by: Natalie R At: 22.57

Livsstil

Jag måste säga att jag tycker att Bloggkolls uppdelning av kategorier är ganska så intressant. Att man kan finna "Djur" under intressen är ju nämligen inte så underligt egentligen, även om jag personligen ser det som en livsstil (och det gör säkert de flesta andra också som väl har tagit steget till att faktiskt blogga om sina husdjur), men sätter man det i förhållande till vad du kan finna just under själva kategorin Livsstil så dyker plötsligt en hel del frågetecken upp. Hur kommer det sig till exempel att trädgård kan klassas som ett sätt att leva på? Jag förutsätter då att den delen inte är tänkt för bloggar tillhörande hemlösa människor. Likaså känns inredning snarare som ett intresse, liksom att följa skvaller i kändisvärlden. Bortsett från de få bröllopsfixare som finns, och eventuellt de som har extremt många extremt kärlekstörstiga väninnor, så måste jag desutom säga att det känns lite sorgligt om hela ens liv är fyllt av bröllop. Då kan man ju nästan fråga sig om inte en kategori vid namn skilsmässa skulle passa bra som komplement.

Written by: Natalie R At: 14.04

Lite ordning, tack

Jag är en sucker för att göra listor. Därför har jag både en "Att göra på jobbet"-lista, en "Att köpa"-lista, en "Mina ideér"-lista, en "Att renovera"-lista,  en "Träna hund"-lista, en "Filmer att se"-lista och en "Att göra i veckan"-lista. Därtill så gör jag listor när jag ska packa inför en resa, storstäda eller egentligen när vad som helst annat sker som kan gå att bocka av allt eftersom att det blir gjort. Listorna ger mig liksom ro. De samlar mina tankar.  Något som jag har saknat länge är dock en lista med goda vanor. Sådant som jag skulle behöva göra betydligt oftare än vad jag gör det idag och som jag därför vill lära mig att ta hand om regelbundet på vissa veckodagar. Dit hör hundarnas kloklippning och att tvätta smutskläder. Dit hör också att dammsuga, byta sängkläder, vattna blommorna, tömma kattlådan, städa toaletten, motionera och massor av annat som är hemskt bra – men som kanske inte alltid är lika roligt att göra.   Min nya lista är ett väldigt bra initiativ med andra ord. Nu gäller det bara att placera ut allt över veckans dagar och inse att allt inte får plats på söndagen, hur mycket jag än vill det. Det har trots allt inte fungerat så väl hittills…

Written by: Natalie R At: 00.51

Lite nytt

Som ni kan se så har jag pysslat ihop en ny layout till bloggen under kvällens gång och själv så är jag jättenöjd med resultatet. Husse sa visserligen att han saknade Saga som ligger och sover så sött på den gamla och det kan jag väl hålla med om, men jag kände att den här återspeglar bloggens innehåll bättre. Dessutom så fick jag ju in en liten presentation nu för de som inte trillar in via hemsidan. Vad tycker ni - Är det godkänt?

Written by: Natalie R At: 23.49

Yearbook yourself

Har du inte upptäckt sajten Yearbook yourself ännu så skulle jag verkligen rekommendera dig att du kikar på den nästa gång du har lite tid över. Där kan du nämligen ta reda på hur du, eller någon annan, skulle sett ut om ni hade förkommit i en årsbok någon gång under åren mellan 1950 och 2000. Många bilder blir faktiskt otroligt välgjorda om man har ett hyfsat foto att utgå från, vilket ju knappast gäller alla såna här sajter där man kan bli omstylad, och därför blir det här hysteriskt roligt.   Ovan ser ni hur husse hade sett ut om han vore född en sisådär 50 år tidigare. Sicken snygging va?

Written by: Natalie R At: 17.21

SNUSkigt problem

Det skrämmer mig när min lurviga buse vid ett obevakat ögonblick kan sno, och äta upp, inte mindre än fem påsar begagnade portionssnus utan att visa några som helst symptom på att det var på tok för mycket för en hund. Inte ens storsnusare skulle klara av en sådan sak utan att få hjärtklappning, bli illamående och spy. Det säger dessvärre lite om hur härdad Lycka är – och det är inte något som jag är stolt över att berätta.  Lycka har, som jag tidigare har nämnt vid ett antal tillfällen, haft en förkärlek till utspottade gamla portionssnus sedan hon var valp. Självklart är detta en sak som är absolut förbjudet, men tyvärr så kan man finna dem precis överrallt och en hund är ruskigt snabb. Det krävs inte att jag är ouppmärksam i mer än en sekund för att hon ska hinna slänga i sig någon av alla snus som finns längs vägen vi går. Inte ens på tåget kan jag känna mig säker eftersom människor har en hemsk förmåga att spotta ut sina snus var helst de än befinner sig för stunden, vilket också inkluderar golvet på alla allmänna utrymmen. Jag har somsagt verkligen försökt få lilla lurv att sluta upp med den här ovanan. Det gör ont i mig varje gång jag är liiite för sen och inser att damen redan har hunnit svälja sitt byte eftersom det är ett känt faktum för oss alla – Att snusa är inte det minsta bra. Att bokstavligen äta snus lär vara snäppet värre (även om man kan hoppas att det är en förmildrande omständighet att någon annan redan har försökt suga ur allt nikotin ur dem innan). Och när Lycka nu är så fräck att hon till och med tar Marcus snusdosa från bordet när vi är iväg och handlar, för att på så vis komma åt de fem snuspåsarna jag berättade om i början, så känns det som att det måste vara den sista droppen. Inte då bara för att Lycka inte har tagit något från bordet sedan hon var valp, varken ätbara ting eller annat skoj, utan för att jag inte bara vill titta på när hon gör illa sig själv.   Frågan är ju dock vad man kan göra. Portionssnus ligger somsagt utspottade precis överallt ute där människor rör sig och det innebär att jag måste hålla koll på Lycka non-stop när vi är på en promenad, går till jobbet, väntar på tåget, åker tåg, tränar osv. Alternativet är munkorg (vilket inte känns allt för roligt och dessutom så löser det ju egentligen inte själva problemet) eller att hålla så kort koppel att hon inte ens kan nosa på marken vid mina fötter de gånger jag av någon anledning inte kan hålla hökögon på henne varje sekund. Nu skulle det väl visserligen vara värt en sådan stenhård period om jag visste att det skulle ge resultat. Om det skulle räcka med att göra så här en tid i kombination med skvallerträning som exempel, där jag då skulle få henne att inse att hon får godis av mig istället om hon bara låter bli de där snuskiga sakerna. Men skulle det hålla i längden? Skulle hon inte återgå till att äta snus vid obevakade tillfällen senare när hon åter får vara lös igen? Skulle det inte innebära att jag måste träna i princip resten av hennes liv om jag ska hålla uppe motivationen till att inte äta snuset eftersom det skulle bygga på att hon låter bli det i utbyte mot något annat ätbart?   Nej jag vet inte… Vad tror ni?

Written by: Natalie R At: 13.12

Att renovera ett koppel

För ett bra tag sedan så bytte jag koppelhake på det ena läderkopplet här hemma då jag hade tröttnat på den slitna gamla BGB-haken. Då hade jag fortfarande den gamla bloggen men det var många där som skrev och ville veta hur man går tillväga när gör detta, så nu tänkte jag helt enkelt ta bjuda på en liten beskrivning – Om det mot förmodan kan vara av intresse för någon ännu. För att fräscha upp ett gammalt läderkoppel behöver du: * Ett läderkoppel där ändarna är flätade (Har tillverkaren istället fäst hake och handtag med något typ av beslag så får du dessvärre bita i det sura äpplet och leva med den hake som redan sitter på). * En ny hake av valfri sort. Traditionella pistolhakar samt BGB-hakar brukar finnas att köpa för inte allt för många kronor på välsorterade varuhus, byggaffärer eller webshopar. Där finns även mässingfärgade hakar att få tag på om du föredrar en mer lyxigt guldfärgad variant. Valet är med andra ord helt ditt men tänk dock på att inte köpa en för liten hake i förhållande till ditt koppels bredd!

1) Ta tag i den flätade delen intill koppelhaken och börja fläta upp genom att "backa ut" kopplet, med handtag och allt, genom det hål som det ligger draget genom. När du har gjort detta kommer du att ha en bit av flätan lös som på bilden till höger, och där ser du även hålet i själva kopplet som denna bit är dragen genom. Fortsätt fläta upp genom att dra ur biten ur det här hålet och upprepa sedan ovanstående tills hela flätan är löst. Sammanfattningsvis ska du alltså fläta upp delen vid haken genom att hela tiden dra ut antingen koppel eller den lösa delen genom det hål som den sedan tidigare är trädd i. Det kommer bli tydligt hur jag menar när du har kopplet i din hand.

2) När du har flätat upp flätan enligt beskrivningen ovan så kommer ditt koppel att se ut som på bilden ovan. Det är nu dags att dra av den gamla haken och trä på den nya fina!

3) När den nya koppelhaken är på plats kan vi börja fläta igen kopplet genom att upprepa det vi gjorde under steg ett, men den här gången ska de ske baklänges och därför ska vi också trä kopplet igenom de hål som finns istället för att dra det ur dem. Börja därför med att dra den korta biten genom hålet i själva kopplet, enligt bilden ovan till vänster, innan du fortsätter att fläta genom att föra handtaget på ditt koppel ned genom det hål som nu finns kvar på den lösa biten. Skulle du känna dig osäker på hur du ska gå tillväga här så kom ihåg att du alltid kan titta på den fläta som sitter uppe vid handtaget på ditt koppel och se hur den ser ut. När du väl är klar med denna del så är ditt renoverade koppel nämligen färdigt för att användas - Snyggt och som nytt!   PS. Bilderna ovan är klickbara så att du kan se dem i större format om så önskas.

Written by: Natalie R At: 21.47

Bloggkoll bjuder på muffin

Alldeles nyss när jag skulle sätta mig för att ta dagens första, och vid det här laget så gott som tvångsmässiga, runda bland bloggarna i jakt på nya inlägg så upptäckte jag att älskade Bloggkoll.com (Hur klarade jag av att leva innan den här tjänsten kom till liv!?) har infört en ny funktion under natten som de har valt att kalla för Muffin. Denna lilla remsa som diskret lägger sig längst ned på varje inlägg gör det nu möjligt att bläddra bland inläggen i samma takt som man läser morgontidningen. Inga fler pop-ups och klickande för att stänga varje fönster efter sig. Tänka sig så smidigt! Nu fattas det bara att alla hundbloggerskor byter upp sig till bloggar med RSS så att man kan lägga in dem i den smidiga läsningen med.

Written by: Natalie R At: 12.34

Boktips

Författarparet Roslund & Hellström har kommit ut med fyra böcker hittills. Jag har läst dem alla och avslutade just den sista boken "Flickan under gatan" under gårdagen när jag behövde fördriva lite sjuktid i sängen. Och visst var den ruggigt bra, precis som ryktet säger - men trots det så känner jag mig lite besviken så här i efterhand. Delvis måste jag nog skylla det på boken jag läste dessförinnan, "Edward Finnigans upprättelse", som inte alls föll mig i smaken varken till innehåll eller val av uppbyggnad. Faktiskt var det en av få böcker där jag seriöst har funderat på att sluta läsa trots att jag redan har befunnit mig flera sidor in i storyn och hade det inte varit just för att jag följer serien och därför inte vill hoppa över någon av böckerna i den - Så hade jag säkert gjort så också. Den var, trots tvisten i slutet och den hemska handlingen, helt enkelt på tok för självklar för mig som just är så förtjust i spänningen som kriminalromaner bjuder på. Katt och råtta-leken som trollbinder och får de små grå att arbeta övertid i takt med att den giriga nyfikenheten väcks till liv. Vem är mördaren? Vad händer nu? Är det nästa sida som bär på svaret? Ivrig sökan på en lösning som man trots ansträngningarna egentligen inte alls vill ha förrens man faktiskt har börjat nå slutet på boken som de svettiga händerna så krampaktigt kramar om.   Hur som helst så är det här i överlag en bunt läsvärda böcker som i nämnd ordning tar upp känsliga ämnen som pedofili, trafficing, dödsstraff och bortglömda gatubarn. I mitt tycke så är de två första böckerna utan tvekan bäst i serien men i de senare får vi lära känna huvudpersonen och kriminalkommisarien Ewert Greens lite närmare, vilket förstås skulle kunna vara trevligt men tyvärr så målas han även här upp som en rätt osmaklig figur. Säkert är det just det som är tanken dock - Att de här två författarna vill visa att allt här i världen inte är så svart eller vitt att en hjälte måste vara rakt igenom god, blir man nämligen ganska så snabbt införstådd i.

Written by: Natalie R At: 03.02

Ett bollpass

Lycka tycker att det är hemskt tråkigt när både husse och matte ligger halvt däckade hemma (jodå, förkylningen gick till attack mot mig med) istället för att ägna den lediga tiden till att promenera runt och njuta av det vackra höstvädret. Nu är hon visserligen snäll och sköter sig ändå, men det är inte allt för svårt att se på henne att hon väntar på bättre tider. Mer kul att sysselsätta sig med. Av den anledningen så samlade jag lite krafter till att ta ett pass nu under kvällen med klickern och mjukisbollen som jag hoppas på att lära henne att bolla med, och det går faktiskt framåt. Hussens tips om att klicka för varje gång hon spottar ut bollen verkar kunna fungera och därför har jag redan börjat med att inte belöna de gånger då hon väljer att släppa bollen mot golvet. Det i kombination med den tidigare förstärkningen av de rätta knycken på huvudet, gör att poletten verkligen ligger och balanserar på kanten av hennes medvetande just nu. Något pass till och den bör kunna trilla ned om jag har tur.   För övrigt hade jag inget roligt godis hemma att belöna med så det fick bli rester från gårdagens middag - Nämligen ris. Den lurviga klagade i och för sig inte på det men särskilt praktiskt kan jag väl inte påstå att det var och vid träningspassets slut såg därför köksgolvet ut som marken utanför en kyrka där en vigsel just har ägt rum. Efter ett tag var jag dessutom så trött och kladdig om händerna att jag såg min chans till att ge det relativt långa passet ett väldigt trevligt slut när damen av en slump fick till ett perfekt kast, som hon dessutom av ren reflex tog emot igen precis så som jag har tänkt mig att det ska se ut. Jackpott med andra ord och hela lådan från kinarestaurangen intill med lite ris kvar i botten åkte genast ned på golvet där Lycka överlyckligt kastade sig över den med ivrig tunga. Ett lyckat pass med andra ord, både för mig och den trefärgade – Så snart kan jag kanske till och med bjuda på film.

Written by: Natalie R At: 23.55

Skippa skalandet

Idag har jag bjudit Saga på en hel kiwi som berikning eftersom det faktiskt är en frukt som jag i min enfald har sett till att hålla undan från henne tidigare. Av någon anledning så har jag nämligen alltid varit övertygad om att det stickiga, håriga skalet som man så tidigt lär sig att undvika är mer eller mindre giftigt - Men så är alltså inte fallet. Faktum är att det finns en hel del människor som faktiskt väljer att äta frukten med skal helt frivilligt. På sidan Nyfiken Vital kan man läsa "Tvättar man av kiwin går skalet utmärkt att äta. Det är mjukt, smakrikt och det håriga känns inte. Skalet är dessutom nyttigt. Det är fyllt med antioxiderande flavonoider och fibrer." och där står det också om fruktens alla andra bra egenskaper. Som exempel så kan en enda kiwifrukt tydligen täcka upp hela vårat dagsbehov av C-vitamin och minska risken för blodproppar.   Så, det blev med andra ord nyttig berikning på schemat idag och det var absolut inget som Saga klagade på. Tydligen så föll kiwi tanten i smaken och ska man tro på henne så stämmer det att skalet är fullt ätbart precis som de påstår. Men då får man förstås tänka på att hon äter banan med skalet på också…

Written by: Natalie R At: 23.19

Förkylningstider

Tydligen så ska hösten ha dragit med sig en ordentlig förkylningsbölja till Stockholm och att jag aldrig tidigare har varit särskilt rädd för bakterier, spelar knappast någon roll nu när var och varannan människa runt en snörvlar. Att kliva på tåget och tvärbanan imorse kändes därför snarare som att kliva in i väntrummet på vårdcentralen och trots att jag verkligen försökte att ignorera de där mentala bilderna av minimala gröna elaka monster som sitter och flinar på någon sjuklings axel och bara väntar på attackera mig i samband med nästa nysning/hostattack - så gick det inte vidare bra när personen bakom mitt säte satt och drog in snor i ett rasande tempo. Han kunde liksom lika gärna ha gjort det i mitt öra istället för att göra det någon meter bakom, för det var ungefär så det kändes och lät ändå. Jättemysigt.   Sen så verkar det visserligen lite onödigt av mig att hetsa upp sig över den rådande förkylningen som alla bär på - I alla fall med tanke på att min svidande hals, mina ömma muskler, känslan av bomull i huvudet, huttrandet och sjuklingen i sängen hemma talar för att det redan är försent. Jag kommer också att drabbas. Attan också!   (PS. Sängen som nämndes i föregående inlägg får stanna. Tillsvidare. Saga och Tissla tackar det allra ödmjukaste för att ni tog er tiden att svara på frågan och rädda deras lilla kyffe!)

Written by: Natalie R At: 12.57

Beslutsångest

För tillfället så har vi ett drygt 10-11 kvadratmeter stort rum här hemma som i princip inte används till något vettigt alls i väntat på kommande renovering då tanken är att det ska förvandlas till ett hobbyrum. Där står därför också sängen på bilden ovan och skräpar, som tack vare Sagas kunskaper inom bäddning ser ut som den gör. För inte allt för lång tid sedan var det alltså en äldre men hel och fullt fungerande säng – Men Saga har arbetat hårt. Bortsett från de få gånger vi har någon gäst här som ska sova över så är alltså sängen enbart till glädje för Saga, samt hennes trogna följeslagare Tissla som faktiskt om möjligt njuter ännu mer av den söndertrasade madrassen. Uppenbarligen är hålen där ingångar till små, för katter lämpade, krypin (Se bild HÄR). Att jag ständigt försöker göra sängen mindre uppseendeväckande genom att bädda den med både bäddmadrass, sängkläder och överkast spelar för övrigt ingen roll. Långöra har ändå inom kort rullat ihop allt till en hög i ena hörnet och lägger sig istället på det trevliga skumgummit, som i sin tur fastnar i pälsen på henne och sprids runt i lägenheten.   Att sängen har gjort sitt för våran del är ju ganska så självklart, liksom det faktum att den hör hemma på soptippen. Frågan är dock om vi ska… ETT: …slänga den nu, och på så vis få undan eländet samt hoppas på att det kan bli en spark i baken för att komma igång med att göra om rummet till något mer vettigt. Det kan ju dock vara så att det kommer att ta tid oavsett eftersom vi har annat att göra här hemma innan som vi prioriterar mer, och då skulle ju rummet bli ståendes helt tomt istället. Det kan vi inte veta förrens efteråt. eller TVÅ: …slänga den senare när renoveringen av rummet väl är ett faktum, för att på så vis låta djuren roa sig med sängen så gott de nu har lust med under tiden. Det innebär dock att vi måste stå ut med hur hemsk den ser ut samt de små gula skumgummi-bitarna som hamnar överallt.   Vad tycker du?

Written by: Natalie R At: 15.46

Fir cones

Written by: Natalie R At: 22.14