Och vinnaren är…

Lycka har åter igen gjort sitt jobb med att välja ut en slumpmässig vinnare i tävlingen och den här gången föll lotten på ingen mindre än Sara F med whippetflickan Miki, som visade sitt intresse via mail och dessutom hade dubbelt så stor chans att vinna tack vare en länk till oss i sin blogg – Grattis till er! Snart ligger ett paket med blåa fina träningskoner och väntar på ett postkontor nära er!   För övrigt får jag säga tack till alla som ville vara med i utlottningen (nästa gång är det kanske Din tur att vinna!) och dessutom be om ursäkt för att det tog en dag extra innan vinnaren presenterades som lovat. Ett impulsartat biobesök med utgång på krogen efteråt gjorde att min tid vid datorn igår blev betydligt kortare än väntat, men det blev en trevlig kväll i alla fall. Trots huvudvärken idag.

Written by: Natalie R At: 12.47

Bilden som PB inte ville se

Jag erkänner – Jag hade inte ens läst photobucket’s Terms of Use. Än mindre visste jag att bilden ovan skulle kunna falla in under punkt 8.4 om att bilder som innehåller nakenhet är absolut förbjudna att posta på deras server. Som tidigare sagt är jag ju något härdad, vilket säkert kan försvaga mitt stackars omdöme och få mig att tro att två stressbollar inte är så mycket att hetsa upp sig över… Å andra sidan så säger ju punkt 7.1 att de har rätt att avvisa, neka att posta eller radera postat innehåll "for any or no reason". Så det kanske inte är av någon större vikt hur min förmåga att bedöma saker och ting är hur som helst.

Written by: Natalie R At: 17.04

En liten anekdot…

Nej, min tanke med bilden ovan var inte att få någon att sätta kaffet i halsen och undra om ni har trillat in på helt fel blogg. Inte heller var syftet att få er att oroat fundera på om någon gravt uttråkad student har fått för sig att hacka sig in hos Tricolordogs, av alla ställen - Utan saken är den att jag har en rätt söt liten anekdot på lager där just dessa två udda prylar står i centrum. Saken är nämligen den att vi har ett antal olika stressbollar i vårat sortiment på jobbet. De flesta av dessa är förstås av den vanliga och föga uppseendeväckande sorten, runda och enkla, men sen finns det även fall där tillverkarna har valt att skoja till det lite. Glödlampor, frukter och hjärtan är några exempel på former som man har valt att inspireras av. Kvinnobröst och könsorgan är ett annat.   Nog för att dessa två är lite annorlunda men antagligen så skulle de inte vara så mycket att höja på ögonbrynen åt om man skulle springa på dem på Butterix , eller någon annan lite mer lättsam affär av liknande typ. Lite härdad är man ju trots allt. Skulle man dock få syn på dem i hyllan på ett äldreboende så vore det kanske en annan sak, vilket faktiskt är precis vad man kan göra någonstans här i vårat lilla Sverige. Tydligen så är det nämligen så att det är hemskt bra för äldre att krama på stressbollar i syfte att motverka stela leder, men då de gamla gubbarna och tanterna sällan ser något särskilt nöje i det så blir det lätt så att bollarna ligger orörda. Det här problemet såg alltså ledningen på ett boende en lösning på när de ringde till oss för ett rätt bra tag sedan och beställde varorna på bilden ovan. Med dessa så visade det sig nämligen att både gubbarna och gummorna regelbundet klämmer på sina stressbollar med glädje, utan minsta påtryckningar från personalens sida, och allt är med andra ord frid och fröjd. Förhoppningsvis så hjälper det också som tänkt mot dessa arma ålderskrämpor som ju så lätt dyker upp.   Nu vet jag inte om det bara är jag, men jag tycker verkligen att det är så hemskt charmigt att tänka sig hur de där gamlingarna sitter och flinar tandlöst åt dessa små fräckisar. Att sådant roar dem ännu får mig att hålla hoppet uppe om att man antagligen aldrig lär behöva tappa barnasinnet helt – Mitt har jag ju så gärna kvar lääänge till!

Written by: Natalie R At: 16.33

Sällskapssjuk matte

Det är första gången som Saga är med mig här på jobbet sen vi bytte lokal. För de allra flesta hundägare så kanske detta skulle kunna innebära att hunden, efter att den har undersökt hela området, gärna skulle vilja placera sig i närheten av ägaren för att på så vis se till att denne inte försvinner någonstans och lämnar honom ensam i det okända. Saga är dock av helt annan modell. Sällskapssjuk? Knappast. Faktum är att min morgon vid skrivbordet började med att jag tittade mig frågande omkring, ensam och övergiven. Långöra, som just fick följa med till jobbet idag för att jag skulle slippa sitta helt ensam, fanns inte att se någonstans. Ventapad-filten som jag så omsorgsfullt placerat under bordet var tom och inte heller kunde jag urskilja det välbekanta tassande ljudet som jag hört så många gånger förr när hon nosar runt någonstans. Inte ens att ropa "Saga, maaaaat!" gav napp.      När jag stack in huvudet på kontoret intill så hittade jag däremot tanten tillsist, djupt sovandes på Charlies (chefens amerikanska cocker spaniel) hundbädd som står där inne -  Liksom bedövad av ljudet från den påslagna radion bredvid. Så mycket ville hon göra mig sällskap, och så bra vakthund var hon somsagt. Basset-security på högsta nivå.

Written by: Natalie R At: 12.37

Husarrest

Imorgon drar årets Formex-mässa igång och detta innebär för min egen del att jag kommer att vara ensam på kontoret de kommande två dagarna. Där ska telefoner vaktas och eventuella kunder tas emot, varvat med den sedvanliga fotograferingen, och i en stor lokal på andra våningen full av skrymslen och vrår är det onekligen lite extra skönt att ha med sig en kamrat då som hjälper till att hålla koll. En fyrbent lurvig och genomsnäll sådan som jag i varje fall inbillar mig har dolda talanger som bodyguard. Det känns tryggt. Att ha med sig Lycka som vanligt vore med andra ord på många sätt och vis en stor lättnad dagar som dessa, men samtidigt så talar det mesta för att hon borde få stanna hemma imorgon istället. De senaste dagarnas mystiska pipande som jag har hört ett par gånger, som så sent som idag konstaterades komma från självaste lilla lurv när hon sträcker på sig, i kombination med den seghet som jag tidigare har rubricerat som en biverkning av det just avslutade löpet får mig helt enkelt att undra om hon inte möjligtvis har ont. En sträckning eller så?   Nu vet jag visserligen inte helt säkert om så är saken eftersom Lycka trots allt inte säger något när jag böjer och sträcker hennes leder, vilket hon ju gjorde sist då hon sträckte sig för några år sedan, men lite vila gör säkert gott. Istället får jag väl helt enkelt passa på och ta med mig långöra nu när det inte finns några medarbetare på plats som hon skulle kunna störa med det där ihärdiga gnällandet som så lätt uppkommer när tantens humör inte är på topp. Sen att hon inte vaktar det minsta är väl en annan femma. Har man tur så kanske eventuella busar kan missta henne för att vara en blodhund (Aka. blodtörstigt monster. Det vet väl varenda människa?) i alla fall. Det vore inte första gången.

Written by: Natalie R At: 23.44

Tillbaks på ruta ett

Jag trodde att jag skulle ha lagt det där bakom mig vid det här laget – Det omtalade sökandet efter ett passande regntäcke till lilla lurv. Faktum är ju nämligen det att jag snabbt som attan la en order på ett blått täcke senast i lördags och antagligen så skulle väl allt ha varit frid och fröjd vid det här laget om det inte vore för mailet som jag fick från Härliga Hund igår. Täcket var slut i storlek 60cm, men om jag ville så fanns det ju alltid kvar att beställa i storlek 50 cm istället. Det ville jag inte. En fördel är trots allt att regntäcket först och främst täcker hunden som ska bära det om det nu ska kunna göra någon som helst nytta.   Nu är vi med andra ord tillbaks på ruta ett igen, dock med något mer koll än sist vilket är en hemsk tur med tanke på att det här börjar gå mig på nerverna. Tack vare Anna med storpudeln Indy som tipsade mig om ett täcke från Fyrbent.se så vet jag i alla fall vad jag ska beställa härnäst, om jag inte lyckas få napp i den välsorterade djuraffären som jag hade tänkt att besöka någon gång i slutet på veckan tillsammans med Lycka vill säga. Jag börjar tröttna lite smått på de hutlösa fraktkostnaderna som förekommer på var och varannan webshop.  Förhoppningsvis så kan vi alltså lägga det här bakom oss en gång för alla inom kort. Med alla dessa missöden börjar jag trots allt nästan undra om det inte är gud själv som är där och petar för att banka förstånd i den dumma matten som tänker sätta kläder på jyckarna…

Written by: Natalie R At: 15.17

TÄVLING!

En tävling var utlovad och eftersom träningssäsongen inte riktigt har nått sitt slut ännu så tänker jag lotta ut något som kan komma till användning för alla hundägare under höstens träningspass, oavsett typ av hund. Dessa små praktiska koner i plast är nämligen alldeles utomordentliga för den som kanske redan har mängder av utrustning att släpa på, eller för den som helt enkelt har lite mindre plats till godo i ryggsäcken bland hundgodis och leksaker. Med sina elva centimeter är det här förstås inga koner som faller in under reglementets mått - Men användningsområdena begränsas trots allt enbart av din fantasi. När inte barnen använder dem som målstolpar till fotbollsmatchen på gräsmattan hemma så kan du ju exempelvis använda dem för att märka ut starten i en tävlingsträning, för att lära in en "paus"-ruta att skicka hunden till mellan passen eller för att ha koll på var du ska kommendera vid inkallning med ställande och läggande (TIPS! Placera ut en kon där du ska kommendera i läggande/ställande under gång så kan du jämföra med denna efteråt för att se hur lång tid det tog för din hund att lägga sig/ställa sig). Säkert finns det också ett flertal cirkustrix där du kan behöva en target, om du inte nöjer dig med att lära hunden att stapla konerna på varandra vill säga. För att raringarna inte ska behöva stå och damma mellan träningspassen så kan du ju för övrigt alltid slänga in några godisar inunder dem för att ge vovven lite hjärngympa eller helt enkelt skapa berikande isblock i spännande form genom att lägga dem i frysen fyllda med vatten och hundfoder. En lämplig burk eller ett glas håller dem lätt på plats tack vare den väl tilltagna kanten.   Vill du vinna? Skicka då ett mail till natalie_rosen@hotmail.com som du märker "Tävling Augusti", eller så skriver du helt enkelt en kommentar här nedan. Plita även dit din hemside- eller bloggadress om du har någon sådan och vill du ha dubbelt så stor chans att vinna så tipsar du om tävlingen på din blogg. Du kommer då att finnas med på två lappar istället för en när det är dags att dra en vinnare. Glöm dock inte att berätta i ditt mail eller din kommentar att du har länkat om du väljer att göra så! Bilden ovan får du självklart använda om du vill.  Tävlingen startar i samma sekund som jag postar det här inlägget och pågår sedan fram till och med klockan 00.00 nu på fredag, den 29 augusti. Efter detta kommer en vinnare slumpmässigt att bli utvald och presenteras i bloggen dagen därpå. LYCKA TILL!

Written by: Natalie R At: 22.41

Favoritsyssla

Written by: Natalie R At: 23.31

Ett mygg- OCH fästingmedel

Efter helgens tur i svampskogen så känner jag mig faktiskt lite manad till att recensera myggmedlet MyggA Natural, som vi har använt under flera säsonger nu och därför har lärt känna ganska så väl både under mer och mindre tuffa förhållanden. Något som vi inte hade provat tidigare var dock MyggA’s påstådda effekt på fästingar men även det är alltså kontrollerat nu… Efter promenaden igår, då jag hade sprayat Lycka med myggmedlet innan vi gick ut, hittade vi runt 20-30 fästingar på henne efteråt med luskammen. Helgen innan hade hon närmare 50-60 stycken fästingar efter samma runda utan MyggA – Så uppenbarligen kan det vara så att det fungerar som utlovat. Med tanke på att doften på många vis påminner om de olika örthalsbanden som man kan köpa i djuraffären, som ju är särskilt framtagna för att hålla fästingar på avstånd, så är det kanske inte allt för underligt. Fördelen här är ju dock att hunden inte behöver lukta örter hela tiden, utan enbart just när man vet med sig att man ska ut i ett fästingparadis.   Produkt: MyggA Natural Spray Pris: 87:- för 75 ml PLUS: + Endast naturliga ingridienser. + Enkelt att applicera. + Går även att använda på hunden. + Fungerar helt okej mot mygg och knott. + Verkar faktiskt minska risken för fästingbett något. + Ligger i samma prisklass som övriga myggmedel. + Säljs på Apoteket och är därför enkelt att få tag på. + Räcker länge. MINUS: - Luktar otroligt starkt. – Är något kladdig.     ATT TÄNKA PÅ: Produkten är inte testad på djur och bör användas med sunt förnuft och försiktighet. Spraya alltid myggmedlet i händerna på dig själv för att sedan stryka ut det över utsatta områden på hunden. Undvik ögon, mun samt nos och använd inte mer spray än vad som är nödvändigt. Frustar hunden några enstaka gånger vid applicering så är det med största sannolikhet inget som du behöver oroa dig för - De reagerar helt enkelt på den starka doften och slutar inom kort. Glöm inte heller att tvätta händerna innan du ger din hund godis.

Written by: Natalie R At: 20.33

Trumpeter

Dessvärre så var det inte riktigt med tunga kassar som vi lämnade svampskogen idag heller, men nöjda är vi trots det. Lycka markerade kantareller på fyra-fem ställen, varav två stycken helt dolda av mossa, plus ytterligare runt tio stycken som vi själva diskret fick plantera ut de gånger hon sökt i ett område en längre stund utan att finna något. För att hålla motivationen uppe så krävs det ju nämligen viss utdelning förstås. Särskilt så här i början. Så, för att enbart ha tränat kantarellsök fyra korta pass innan så känner jag mig ganska så stolt över den lurviga. Nog för att hon inte riktigt kan kommandot "hitta svamp" ännu och därför missförstod mig vid ett par tillfällen och skuttade upp på en sten eller stubbe intill istället, men i huvudsak så gick det fint. Sen behöver hon förstås betydligt mer rutin innan man kan ha någon riktig nytta av henne där ute i svampskogen. Exempelvis så blir det ju lite tokigt när hon även letar av samtliga träd i området för att inte missa eventuella kantareller som kan ha gömt sig där.   För oss utan luktsinne så gick det inte mycket bättre. Tyvärr så verkar skogen där vi gärna går vara ordentligt rensad redan och de få gula som blev funna fick därför stå kvar och växa till sig till nästa svampplockare istället. Husse sprang ändå på en plätt med den ytterst svårfunna svarta trumpetsvampen som gjorde honom alldeles skinande glad. Det är den godaste matsvampen av alla menar han, med fördelen att det bara krävs yttepyttelite för att ge massor av smak. Själv har jag ingen aning, så det ska bli spännande att se.

Written by: Natalie R At: 23.51

Ut på jakt

Ryggsäcken är packad. Både hund och ägare stinker av Mygga Natural ("…Minskar risken för bett av fästing") och de fula stövlarna är på, matchat med bekväma mjukisbyxor som är ordentligt instoppade i hello kitty-strumporna. Skogsmullemode på hög nivå. Det är dags att bege sig ut i naturen med andra ord. Sen om det blir vi eller Lycka som står för svampletandet – Ja, det återstår att se.   Wish us luck!

Written by: Natalie R At: 13.21

Ett problem mindre

Idag lyser visserligen solen, och skönt är det, men det känns tryggt att veta att jag förhoppningsvis har lagt ett problem bakom mig nu när regntäcket på bilden ovan är på väg mot Västerhaninge. Efter gårdagens knäpp på näsan så beslutade jag mig nämligen för att slå slag i saken under dagens gång och faktiskt se till att köpa det där täcket som jag så länge har talat om. Det som kommer behövas inom kort när höstens regnrusk drar över Sverige och går över till vinterns snuskiga slask. Just det sistnämnda är faktiskt också skälet till att det blev just det här täcket. När jag inte lyckades hitta något billigt regntäcke som fyllde alla krav som jag efter mycket funderingar kom fram till (ofodrat/tunt fodrat, snyggt eller diskret och hemskt gärna med delvis täckt mage) så var tanken i själva verket att jag slutligen skulle ha skäl nog till att tänja på prisfrågan och köpa täcket från Hurtta. Det jag egentligen har velat ha redan från början. Därför stod jag därför igår och tänkte genomföra ett alldeles ypperligt och väl genomtänkt försvarstal för Marcus när jag hörde mig själv avsluta det hela med: "…Enda nackdelen är ju egentligen att det är delvis vitt eftersom det kanske kan skvätta upp lera och slask där". Det gick då upp för mig att Hurttas täcke inte skulle överleva en säsong på den trefärgade i industriområdet där jag arbetar. Har du någonsin gått i vattenpölar eller slask i ett parkeringshus så förstår du varför – Olja och annat smuts från bilar lämnar fläckar. Sådana som kanske inte alltid går att tvätta bort (Låt oss säga att handduken som jag torkade Lycka med på jobbet förra vintern fick bestående skador av skiten). Därför var det också bara att inse att inte heller det täcket skulle fungera och att det var dags att stoppa ännu ett krav på listan. Mörkt färgat, oljerockstyg eller mönstrat. Så, när jag trillade över täcket på bilden ovan i webshopen hos Härliga Hund i Trelleborg så beslutade jag mig för att slå till och hoppas på det bästa innan även det skulle försvinna framför ögonen på mig. Där står det att täcket är vattentätt och tunt fodrat, så förhoppningsvis så är det vad jag är ute efter trots att kragen får det att likna något som man snarare skulle sätta på sig i alaska. En jacka á la Canada Goose eller så. Varmt!   Sen kan man ju fråga sig varför i hela friden någon i överhuvudtaget har beslutat sig för att sätta en pälskrage på ett regntäcke – Men jag antar att det inte borde vara alldeles för svårt att sprätta bort. Luvan hade jag förstås ändå inte tänkt att använda som ni säkert redan förstod. Någon måtta får det ju vara på härligheten.

Written by: Natalie R At: 18.02

Men NEJ!

Varför denna otur!? I nästintill en veckas tid har jag tänkt att jag ska beställa den där stickade tröjan till Saga så snart jag bestämt mig för vad mer jag kunde stoppa i korgen - och när jag skrev mitt inlägg nedan så fanns den också i hennes storlek. Nu är dock 60 cm slut. Finito. Borta.   Är det okej att jag lägger mig ned och gråter en stund?

Written by: Natalie R At: 00.38

TIPS: Fraktfritt hos Hööks!

Tänka sig. Jag har upptäckt att Hööks faktiskt bjuder på frakten på samtliga beställningar som sker fram till och med nu på söndag och som om det inte vore nog så har de för tillfället 20% rabatt på hela deras hundsortiment. Där finns allt från fina halsband till praktiska täcken och det är just lite av detta som jag har planer på att klicka hem till de trefärgade. Den stickade tröjan på bilden ovan (som faktiskt är lika lång som ett vanligt täcke, även om det inte riktigt syns här) kostar just nu runt 70 kronor och finns förvånansvärt nog upp i så pass stora storlekar att en frusen basset skulle kunna värma sig i den nu till vintern, istället för att tvingas knata runt med det stela täcket vid minsta minusgrad som dessutom helt saknar passform för henne. Syr man bara upp frambenen och färgar den svart så blir det ju trots allt en fin-fin och relativt diskret lösning på problemet med tantens stela höfter som helst slipper att bli nedkylda för att kunna hålla sig i form. Det camoflagefärgade täcket intill funderar jag på om jag ska satsa på till Lycka. Vattentätt upp till 3000 millimeter och med en fördel i form av att större delen av magen täcks så klår det ju på många vis det rosa täcket som jag tidigare tog upp här i bloggen - Och dessutom så gör det att vi kommer upp i de där 200 kronorna som är minimiorder. Nog för att jag ändå har tänkt att låta två halsband till Saga trilla med i beställningen oavsett, ett hel- och ett fodrat halvstryp, men båda dessa kostar i princip ingenting så de hjälper föga på den biten. Det är kort sagt så att något mer än den stickade tröjan måste hem om något ska hem i överhuvudtaget, och det vore ju onekligen skönt att både få behovet av regntäcke och vintervärme avklarat i ett enda nafs. Hemskt bekvämt till och med. Skulle det dessutom visa sig att regntäcket inte känns helt hundra till Lycka så är det ju inte helt omöjligt att det passar till Saga istället, så hon har något lätt att ha utanpå den stickade tröjan när det är slaskigt ute. Camoflage skulle nog klä tuffingen fint.     Så vad tycker ni - Ska jag satsa på detta? Jag tror nog det.

Written by: Natalie R At: 23.56

Kantarellsök i ultrarapid

Som jag nämnde i förbifarten här om dagen så har jag fått för mig att göra Lycka till en fullfjädrad kantarellhund lagom till helgen. Eller – Fullfjädrad är kanske att ta i, men målet är väl i varje fall att hon ska kunna hjälpa oss att hitta lite av skogens guld tack vare sin magnifika nos.  Nu kan det ju dock tyckas att det gäller att man ligger i hårdträning för att lyckas med en sådan sak på så kort tid som det här ändå handlar om, och till helgen får vi väl svaret på om så är saken, men faktiskt har vi kommit förvånansvärt långt hittills på förvånansvärt få pass. Tre stycken á 5-10 minuter om vi ska vara lite petiga. Tre stycken som har gått till enligt följande…    Pass 1 - Tisdag kväll Jag sitter på golvet och håller en köpt kantarell i ena handen (som jag har en plastpåse över som "handske" för att inte ge svampen doft från mig). Lycka nosar nyfiket på svampen varpå jag klickar och belönar. Hon förstår sedan från detta vad leken går ut på och nosduttar med stor säkerhet på svampen efter varje gång hon har svalt sin godis.  Pass 2 - Torsdag morgon Jag har med mig plastpåsen, aka. handsken, och en kantarell med mig ut på morgonpromenaden. Lycka får nosdutta på den två gånger, vilket hon genast minns från tisdagens pass, innan jag sätter henne ned och slänger ut kantarellen på en liten gräsplätt. Efter en stunds ögonkontakt (för att vara säker på att hon inte har hållt ögonen på var svampen hamnade) kommenderar jag "Hitta svampen" och gör en handrörelse för att fria henne från sin position, varpå hon genast springer ut och letar målinriktat efter kantarellen. Hon nosar sig snabbt till den varpå jag genast klickar och belönar stort. Jag skickar henne sedan så här ett par gånger och flyttar även på kantarellen vid några tillfällen.  Lycka gör rätt varje gång och enda problemet som uppstår är att hon gärna vill plocka upp kantarellen för att ge den till mig, vilket jag redan hade väntat mig med tanke på att det är så jag har lärt henne att göra vid alla tidigare sökmoment. Jag börjar fundera på en passande markering för att lösa detta. Pass 3 – Torsdag kväll Jag placerar mig åter igen i köket med plastpåsen och en kantarell. Lycka känner genast igen situationen och nosduttar på svampen varpå jag säger "Braaa!…Ligg!". När hon lägger sig ned klickar jag och belönar med godis. Det här upprepar jag ett par gånger innan jag provar att bara säga "Braaa!" för att sedan vänta ut henne, vilket fungerar som väntat. Lycka provar att lägga sig och får sitt klick och en jackpott. Hon inser nu att hon frivilligt ska nosdutta på svampen för att sedan lägga sig ned, och det krävs inte mer än ett fåtal repetetioner innan hon är så säker på vad som väntas av henne att hon gör det flytande utan tvekan så fort som hon har hunnit svälja sin godis.    Som ni ser så kan det gå undan när den lurviga är inblandad och att försöka låta bli att gå för snabbt fram med träningen gånger som dessa är onekligen lättare sagt än gjort. Jag lockas så lätt, så lätt till att helt enkelt prova att utmana henne lite, se om hon möjligtvis förstår vad som förväntas av henne trots att hon inte borde, eftersom jag vet med mig att det ändå bara är att göra kraven lite enklare nästa gång om det skulle visa sig att man har tagit sig vatten över huvudet. Och vilken kick det ger de gånger hunden faktiskt löser dessa utmaningar alldeles galant. Så som idag.  Nu får vi dock se om jag hinner med att flytta ut markeringen i själva söket eller inte, och om kantarellsöket kommer vara moget nog för att fungera i praktiken i överhuvudtaget redan om ett par dagar. Egentligen så är det väl inget som jag förväntar mig och trots allt så är det inte heller så viktigt om det skulle vara så att det inte sitter - I grunden så är det ju ändå inget annat än en lek. Lite hjärngympa och tidsfördriv. Kantarellerna kommer garanterat finnas kvar i skogen flera helger framöver.        PS. Tack för omtanken vad det rör Saga! Än så länge är det dessvärre för tidigt för att kunna säga om hon är bra redan, men hon mår i alla fall inte sämre och mat slinker åter igen ned. Så vitt jag har kunnat utläsa har hon inte varit något mer illamående heller så förhoppningsvis så var det väl bara något tillfälligt. Hoppas, hoppas!

Written by: Natalie R At: 23.20