Bloggtorka & bildbrist

Det är inte alltid helt enkelt att hinna med att göra allt man vill. Arbetsdagarna rinner iväg och är över innan man ens har hunnit blinka och när kvällen väl kommer så står göromålen tålmodigt på led i väntan på att betas av, en efter en. Man ska diska, dammsuga, promenera, träna hund, laga mat, duscha… - Och mitt i allt försöka ta sig tid till att ta det lugnt. Andas ut och njuta av den ljumma sommarkvällen på en balkong upplyst av inget annat än levande ljus och månens sken. Av den anledningen har det också blivit lite bloggtorka på sistone som ni har märkt. Med sol och värme lockar knappast datorn särskilt mycket när det finns ledig tid över och utan trevliga bilder att visa upp så känns det inte heller mer intressant. När jag fotar hela dagarna på jobbet så går det ju nämligen dessvärre ut en del över hobbyfotografen hemma, vilket resulterar i stiltje även på den fronten. Men snart ska jag rycka upp mig! Nu på fredag går jag på semester så förhoppningsvis blir det lite mer uppdateringar nästa vecka i alla fall. Eller så blir det knäpptyst. Det återstår att se.   (Somsagt, bildbrist var det! Därför får ni nöja er med ett helt orelaterat foto som jag har tagit på jobbet den här gången )

Written by: Natalie R At: 13.47

Ur gömmorna…

Ovanstående hemska snapsglas finns dessvärre att finna i ett av våra skåp här hemma, där sambon har gömt undan det eftersom han fick det i present av sin far. Jag avskyr det – Särskilt efter att jag har varit i Vildmarksgalleriet i Ockelbo, där glaset är inköpt, och haft en lite smått vass diskussion med ägaren av stället angående vargens existens. Att vara eller inte vara. Där uppe är vargar inte allt för önskade om vi säger så, kort sagt, men vad har man att säga emot det som blåögd nollåtta? Inte har väl vi betongmänniskor någon vetorätt när det kommer till natur?

Written by: Natalie R At: 22.46

Välstekt vovve

Med nära trettio grader ute är det inte helt lämpligt att låsa in sig själv i ett litet rum, där solen gassar in genom ett enormt fönster och skapar temperaturer som man i normala fall skulle förvänta sig att finna i en bastu. Det krävs förstås inte särskilt mycket för att jag ska kunna räkna ut den saken – men för en liten långöra är det inte lika lätt. Antagligen var det också just därför som jag hittade henne i gästrummet när jag kom hem från jobbet idag, där hon alltså hade lyckats med konststycket att stänga in sig själv någon gång under förmiddagen. Om hon valde att göra så för att komma undan den för tillfället något pilska kattans klagosånger, eller om det helt enkelt var en del av intagandet av damens frukost som serverades utspridd över halva lägenheten (inklusive bakom dörrar kan man tänka sig), är ännu oklart men huvudsaken är att det gick bra. Det låg ingen överhettad basset-tant på andra sidan dörren i en stor hög av svettig hud, utan där fanns bara en helt vanlig yrvaken Saga. Mitt i solen låg hon till och med. Solbadandes.   Slutet gott, allting gott med andra ord och den enda sviten som fanns att lägga märke till så här i efterhand var att vattenskålen tömdes snabbt. Men konstigt hade det väl varit annars. Imorgon blir det dock till att fixa med neddragna persienner här hemma inför arbetsdagen, för säkerhets skull. Man ska nog trots allt inte lita till att ha turen på sin sida alla gånger. Det kunde ju faktiskt ha gått riktigt illa.

Written by: Natalie R At: 19.39

Tävlingstips!

Hos Frida pågår just nu en tävling som du bara inte kan missa. Självklart så är jag med och deltar – Var det du också!

Written by: Natalie R At: 12.39

Goda nyheter

Saker och ting går framåt och som synes är Lyckas tass betydligt bättre än vad den var tidigare. Faktum är att de senaste två dagarna har passerat helt utan trassliga säkerhetsåtgärder som strumpa, tratt eller långkalsonger – och lika bra har det gått för det!  De få skorpor som finns kvar verkar helt enkelt vara ointressanta för lilla lurvs tunga och tack vare det så är det inte alls långt kvar innan tassen är helt återställd. Det här innebär med andra ord att livet kan återgå till hur det var innan Standart Päls flyttade in i huset och mängden aktivering ska därmed ökas markant. Stadga kommer vi därför helt klart att lägga på hyllan ett litet tag framöver, det lär trots allt ha hunnit blivit så gott som tatuerat i den trefärgades hjärna, och istället ska jag ge mig på lite roligare typer av träning. Mer fartfylld sådan vill säga. Dessutom ska fången släppas lös och få promenera utan koppel igen där det passar sig, vilket jag misstänker kommer att bli rejält uppskattat. Kort sagt så tycker jag att det är urhärligt att tassen äntligen har kryat på sig. Det var inte en dag för tidigt!   (Vad det gäller fläcken över den svarta klon för övrigt, så är det ingen missfärgning utan damen råkar helt enkelt vara skapad så  – Även om det i normala fall ligger väl dolt under den vita pälsen som vi tvingades klippa bort när såren dök upp   )

Written by: Natalie R At: 20.57

The dog problem

Filmen The dog problem, som är regisserad av novisen Scott Caan (mer känd som skådespelare i filmer som Ocean eleven, Varsity Blues och Into the blue), lanserades redan år 2006 i USA men här i Sverige har den knappt fått en gnutta rampljus. Kanske är det också därför som jag aldrig hade hört talas om filmen innan jag av en slump råkade trilla över den på lovefilm.se och beslutade mig för att se den, då enbart tack vare att det fanns en jycke med som en av huvudrollerna – En tufsig söt blandras med underbett , som i filmen benämns som en så kallad "Tonga terrier".  I The dog problem får vi alltså följa den föredetta och minst sagt udda författaren Solo, som tack vare dagliga terapisessioner under närmare ett års tid har lyckats med konststycket att stå helt luspank med skulder upp över öronen. På sitt sista möte med sin terapeut så får han dock rådet att skaffa ett husdjur, vilket av okänd anledning blir en hund som i sin tur sätter Solos värld i gungning. Hans tidigare dagliga rutiner (Eat. Sleep. Therapy. Repeat) tvingas nu rivas upp från rötterna och genom detta sker en rad av mer eller mindre komiska incidenter där vi bland annat får se hur både maffian och en rik hundsamlare kan tänka sig att göra allt för att komma åt hans lilla hund. Humorn i den här filmen är många gånger rå, men långt ifrån påtvingad, och mig passade den verkligen som handen i handsken – Säkert mycket tack vare att jag är barnsligt förtjust i komedier som har en allvarlig sensmoral diskret inbakat, som sedan kommer till ytan då och då för att få en att överraskande hastigt växla mellan skratt och gråt. Ett annat exempel på detta är den populära serien Scrubs, där tekniken förekommer i de allra flesta av avsnitten.    Jag kan nog dock med relativt stor säkerhet säga att filmen The dog problem inte lär gå hem hos alla, antingen så kommer man älska den eller hata den, och därför tänker jag inte heller ge mig på att rekommendera den till er. Den som gillar trailern och vill se mer får helt enkelt göra det på eget bevåg. Så behöver inte jag ta på mig eventuella besvikelser…

Written by: Natalie R At: 21.40

Vov vov

Sedan en tid tillbaks har det tydligen blivit väldigt populärt att inreda med bokstäver och tack vare inspirerande bilder så har jag bland annat börjat sukta efter att placera ett stort N och M över våran säng här hemma. Över respektive sovplats då vill säga. Idag råkade jag dock trilla över något som möjligtvis till och med är snäppet mer förtjusande ändå – Nämligen orden "Vov, vov" från företaget My first room som säljer så kallade väggord i vinyl. På hemsidan har man valt att visa en bild där man har placerat dekorationen över vovvens sovplats, vilket inte alls är en dum idé förstås men personligen hade jag nog valt att sätta dem över matplatsen istället. Tillsammans med ett par fina matskålar (som man ju kan sätta namn på genom att beställa ord efter eget val!), och eventuellt med ett snyggt underlägg till, så tror jag att det skulle bli urläckert. Det får allt ta och hamna på önskelistan tycker jag.     Bilden ovan är för övrigt ett litet montage som jag pysslade ihop som exempel på hur jag skulle välja att placera väggorden. Än så länge är det ju inget som jag har på mina väggar.

Written by: Natalie R At: 23.06

Sting

Idag är en sån där dag då det mesta känns lite hopplöst och säkert ser jag precis lika butter ut som bullmastiffen Ellen här ovan, som min syster har till låns lite då och då. Det är inte heller helt utan anledning som mitt humör ligger och skramlar där nere på botten av skalan utan egentligen så grundar sig allt i en liten obetydlig händelse som skedde nu imorse. Under morgonpromenaden så lyckades jag nämligen med bravaden att helt omedvetet charma en geting in under kläderna på mig, som förstås inte kunde motstå att sticka mig på ryggen när den ändå hade chansen. Inte bara en, utan två gånger till och med.   Det i sig var visserligen inte så farligt. Jag är varken allergisk eller överdrivet rädd för flygande ting med gadd, men allra helst ville jag ju förstås smörja in svullnaderna som blev så fort som jag kommit innanför dörren. Nu är det ju dock så att Lyckas trasiga tass kräver viss omvårdnad också, i form av att den ska sättas i säkert förvar under en strumpa, men istället för att genast ställa mig och böka med det så valde jag att grabba tag i tratten som ändå fanns nära tillhands och placera den så att den kunde vakta den lurvigas huvud under tiden. Inte för att tratten fungerar särskilt väl på gummiapan ändå, men det jag skulle göra var ju inget som skulle ta någon tid. Tratten skulle liksom bara vara där någon minut för säkerhets skull. Självklart så underskattade jag dock situationen något och behandlingen av mina getingstick drog tyvärr ut på tiden när den antiseptiska salvan inte gick att finna någonstans i röran som existerar på hyllorna i vårat medicinskåp. Att genast ge upp sökandet fanns inte heller på kartan eftersom jag bestämt visste att vi har minst tre stycken sådana tuber liggandes någonstans här i hemmet. Tuber som jag har sett massor av gånger, men i princip aldrig haft användning för tidigare på annat än myggbett. Inte skulle det väl vara allt för svårt att hitta dem? Det tog däremot inte särskilt lång tid innan jag gav upp sökandet, en kvart – tjugo minuter eller så, men tiden var tydligen alldeles tillräcklig för att Lycka skulle ha hunnit slicka på sin tass länge och väl. Tassen var dyngsur, lakanet var dyngsurt, skorporna var till hälften uppblötta och lilla lurv själv tittade på mig med oförstående ögon när jag uppgivet satte mig intill henne och blängde på oredan. På tassen som antagligen kommer behöva ytterligare ett par dagar på sig nu innan den blir helt bra. På spegeln intill som iskallt pekade ut den skyldige - Den på tok för dumma matten. Nu med viss avstånd till det hela så känns saker och ting visserligen inte riktigt lika illa längre, men fortfarande något hopplöst. Om jag ändå hade åtta armar, ögon i nacken och röntgensyn. Nog hade saker varit betydligt enklare då.    Förresten… Släng dit förmåga att läsa tankar också vetja. När vi ändå håller på.

Written by: Natalie R At: 23.22

Ett boktips

Den som är någorlunda skarpsynt kan möjligen ha lagt märke till att jag är ett stort fan utav författaren Håkan Nesser. Det är inte en slump att hans böcker har funnits med på något hörn i flertalet av mina EFIT-dagar och faktiskt har jag nästintill gett mig tusan på att jag ska lusläsa varenda liten bok som han har har skrivit. Serien med kommissarien Van Veeteren, som består av inte mindre än tio böcker, har jag redan betat av en efter en och när den nya bokserien drog igång så trodde jag aldrig att det skulle kunna bli i närheten av lika bra. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag hade fel. Helt uppåt väggarna fel. Kriminalinspektören Gunnar Barbarotti som vi får följa i de nya böckerna vinner onekligen i längden. När jag läste den första boken så ska det visserligen erkännas att jag inte blev upp över öronen förälskad, men nu när jag just har avslutat bok nummer två så är jag inget annat än rörd. Det här är verkligen författarskap i sitt allra finaste esse. Nesser kan då sin sak han och det råder liksom inget tvivel om saken. Bara det faktum att min allra första tanke, efter att jag just hade avslutat en drygt 600 sidor tjock bok, var "Jag måste läsa den igen!" är inget annat än imponerande. Jag förvånas av känslan själv då jag ändå har fått alla svar som man kan tänka sig vilja ha i slutet på en lyckad kriminalroman, det enda som har lämnats till övers är en lagom spännande cliffhanger som får en att längta till nästa bok, men samtidigt så vet jag att det finns ännu mer att hämta nu med facit i hand. En helt annan historia.   Jag tycker att det är urläckert. Ren konst skulle jag vilja säga. Därför vill jag verkligen tipsa er om boken med namnet  "En helt annan historia" – Gillar man kriminalromaner är denna inget annat än ett måste!

Written by: Natalie R At: 19.16

Rainy days

Vädergudarna tycks inte vara på sitt bästa humör att döma av de kommande dagarnas prognos som meteorologerna bakom SMHI har tagit fram. Regn, regn och ännu mera regn tycks vara det enda som man kan vänta sig ( Och det trots kvällstidningarnas eviga tjat i stil med "Här är värmen!", "Värmebölja på väg!" och "Sol  till helgen!" ) och det hade väl visserligen inte varit hela världen – om det nu inte vore för Lyckas skadade tass. Halvt läkta sår i kombination med vatten ger sällan helt tillfredställande resultat och enkla strumpor står inte pall för väta utan lager av bökiga plastpåsar på insidan. Krångel var bara förnamnet.   Hur som helst så tycks såret vara i så pass gott skick nu att det förhoppningsvis inte kommer att behövas några fler inpackade tassar efter helgens slut. Eventuellt kan hon behöva ha en strumpa på sig inomhus ytterligare ett par dagar, men det är i sådana fall mest för att inte riskera att hon är på de skorpor som ännu lär vara kvar. Då huden runt ena klon sprack upp helt så tar det ju dessvärre ett litet tag innan det har läkt samman helt och bildats ny hud där. Vid tillfällen som dessa kan jag ju för övrigt konstatera att man onekligen skulle ha en hundsko liggandes hemma i första hjälpen-väskan, men det är ju lätt att säga det så här i efterhand. De få gånger jag har behövt sätta strumpor på hundarna tidigare har det trots allt varit för bara någon enstaka dag eller så och inte för närmare en veckas tid. Dessutom kostar skor för fyrbenta på tok för mycket i jämförelse med ett par söta barnsockor av anti-halk modell, ett gäng fryspåsar och en rulle frystejp som tillsammans dessutom löser problemet nästan precis lika bra. Det kan knappast falla under kategorin om snålhet som bedrar vishet tycker jag även om den extra kostnaden består av onödigt slit istället. Något som jag däremot tänker att köpa snarast, oavsett att det kostar pengar, är ett regntäcke till lilla lurv. Regnvåt hund känns helt enkelt inte som det allra mest ultimata att traska in med på kontoret som är överbelamrat med prylar från golv till tak. Inte heller fungerar Sagas täcke från Limex, trots att det är både vattentätt och i rätt storlek, eftersom tjockt foder är rätt opassande på en långhårig hund som redan har sådant inbyggt. Ett tunnt snyggt från Hurtta verkar betydligt bättre. På alla sätt och vis.  – Utom för plånboken vill säga…

Written by: Natalie R At: 01.23

Och vinnaren är…

Vinnaren är dragen och den här gången föll lotten på ingen mindre än Frida med sina två små fluffbollar, som dessutom länkade till tävlingen och därför hade dubbelt så stor chans att vinna  - Grattis till er! Så snart jag fått fatt på damernas adress så kommer ett paket till er på posten! Eller, ska jag kanske säga till charmtrollet?     För övrigt får jag säga tack till alla er som ville vara med i utlottningen! Och håll ögonen öppna… man vet aldrig när nästa tävling drar igång.

Written by: Natalie R At: 21.28

Just nu:

Två bilder tagna här på jobbet för bara några minuter sedan. Lycka försöker att se så söt ut som hon bara kan genom att inta en av alla hennes mängder av olika sovställningar i hopp om att få lite uppmärksamhet. Om hon fick det också? Självklart!   (PS. Jag ska lotta ut vinnaren i tävlingen så fort jag kommer hem – Jag har inte glömt bort det. Lovar!)

Written by: Natalie R At: 13.46

Lite flyktigt

Ytterligare en dag har flygit förbi och det utan några större bekymmer. Lycka har i princip inte varit på och dragit i sin strumpa på tassen en enda gång så vitt jag har kunnat se, och det trots att hon har fått vara utan tratt på jobbet, vilket såklart känns väldigt trevligt. Inte har hon kliat sig något runt munnen heller och kikar man på hennes läppar så tycks det faktiskt ha bildats små skorpor där. Nu lyckades jag ju aldrig se vad det var som kliade egentligen just där, på mörkt pigmenterad hud är det ju onekligen lite svårare att upptäcka rodnader, men uppenbarligen så måste huden ha varit rejält retad där med. Skönt att det har lagt sig!   Vad det gäller Standart så har jag gett upp skrivandet till dem efter flera underliga och minst sagt flyktiga svar. För det första håller de stenhårt fast vid att de uppkomna problemen bör bero på hormoner och att det ofta blir så efter att en hund har haft valpar (Say what? Så vitt jag vet har Lycka inte haft smått…). Att hon tar tid på sig att komma i päls efter en fällning var tydligen också ett typiskt tecken på problem orsakat av hormoner eftersom det är väldigt vanligt att det sker om tiken går ur sin hormonella period, vilket sker en till två månader efter avslutat löp, samtidigt som vårfällningen inträffar (Att Lycka löpte i början på januari och fällde i maj hör tydligen inte till saken…). Dessutom är det tydligen inte det minsta ovanligt att hormonrelaterade problem förvärras med åren om man inte återställer tikens rubbade näringsbalans, vilket de då menar skulle förklara varför hon inte har haft problem likt dessa tidigare (Eh… Borde problemen verkligen dyka upp när man väl rättar till den "felaktiga näringsbalansen" då?).   Att de på allt detta dessutom har mage att skriva "Du är den enda som har hört av sig. Har inte under alla år haft några reklemationer på några av våra tillskottsproduker" när jag vet om i alla fall en till som har varit i kontakt med dem både via telefon och mail på grund av biverkningar från ett av deras andra kosttillskott, är ju egentligen bara pinsamt. Liksom det faktum att de försöker sälja på mig produkten Standart Immun för att råda bot på problemen som nu uppstod då Lycka fick Standart Päls…    Kort sagt bryr jag mig knappt längre om Lyckas trasiga tass och skorpor på läpparna verkligen beror på Standart eller ej, för några direkta bevis har jag ju trots allt inte utöver att klådan kom i samma veva som hon började få kosttillskottet och slutade efter att vi tagit bort det. Hur som helst lär mitt intryck av dem och deras produkter återstå efter detta oavsett – och det tycker jag inte är särskilt underligt.

Written by: Natalie R At: 23.01

En liten påminnelse…

Written by: Natalie R At: 23.01

Rygg till ”räddning”

Gårdagens sena grubblande på hur jag skulle kunna lösa problemet med att Lycka kommer åt sin sårade tass fick faktiskt en hemskt oväntad lösning. På många sätt var det visserligen bra, Lycka har trots allt inte lyckats slicka på sin tass en enda gång till, men personligt lidande fick dessvärre bli betalningen. Igår, direkt efter sista promenaden närmare bestämt, så satte jag mig nämligen uppgivet på hallgolvet och muttrade något om hur hjälplös man kan känna sig ibland. Jag satt där en stund och kände mig korkad innan jag ilsket tänkte resa mig upp för att storma in i vardagsrummet istället, och i samma veva så lyckades jag på något märkligt vis att sträcka ryggen. Smärtan just då var i och för sig inte värre än att det kändes som om det skulle släppa inom kort men när jag vaknade imorse och var mer öm än tidigare så beslutade Marcus att jag skulle stanna i sängen. Har man egna erfarenheter av vad som kan ske om man ignorerar kroppens varningssignaler så är det tydligen viktigt att basunera ut till andra att det är vila som gäller, och därmed basta! Med andra ord så har jag varit hemma idag och Lycka har därför fått finna sig i att vara inom mitt blickfång, vilket det inte direkt krävs någon övertalningförmåga för att lyckas med. Under dagens tidiga timmar så lyckades jag dessutom att klura ut en lösning på problemet med den otillräckliga tratten och i natt får Lycka därför sova med sparkdräkt på. Ja, i varje fall en halv sådan eftersom byxor med fötter lär vara betydligt klurigare för henne att dra av än en simpel strumpa. Förhoppningsvis så innebär det att både jag och Marcus får sova i lugn och ro - samtidigt.   För övrigt så försöker jag att ägna tid till stillsam träning med den lurviga nu när hon är trasig och det går väl lite sisådär. Lycka är inte den stillsamma typen på planen och även om jag trodde att jag gav mig på något vattentätt när jag skrev upp stabilitet på schemat så fungerade det bara delvis. Nog för att den trefärgade båda satt och låg stabilt trots godisregn, knuffande, glädjedanser samt retsamma leksaker som flög genom luften men där i mellan så for hon ändå runt som en studsboll för att försöka locka fram ett klick med betydligt roligare cirkustrix istället. Lycka och lugn går helt enkelt inte riktigt hand i hand jämt…

Written by: Natalie R At: 21.43