Kramkalas

Written by: Natalie R   At: 00.05

Fantastiskt

Huset står kvar! Långöra hade visserligen varit uppe på ena köksbänken en sväng i jakt på något ätbart och lyckats dra med sig en liten lerkruka från Kreta (Den höll!) på vägen ned, men hon fick i varje fall gå lottlös. Rosetten runt handtagen till sopskåpet verkar ha gjort sitt och gårdagens städning har gett resultat. Underbart härligt! Det goda fredagshumöret är i behåll!

Written by: Natalie R   At: 17.48

Äntligen(?) helg!

Helgen nalkas och timmarna är för tillfället rara nog att flyga fram i en rasande fart. Sambon är skickad till systemet för att inhandla nya smaskiga Xide Rasberry Blossom, till middag planeras inget mindre än grillad lax med färskpotatis, lägenheten är alldeles nystädad och på TV vankas för en gångs skull bra filmer. Kort sagt så borde det rakt igenom kännas ovanligt lockande att nå slutet på den här arbetsdagen och få komma hem. Det hade det också gjort, om det inte vore för den busiga basseten som sitter och väntar.   De senaste dagarna har nämligen Saga trillat in i gamla vanor och börjat leva rövare där hemma igen. Först började hon lite snällt med att välta ett kompostgaller i köket och diska en smutsig skål som vi tydligen inte hade lyckats ställa tillräckligt långt in på diskbänken, men igår hade jävulskapet eskalerat till att hon hade brytit sig in i sopskåpet. Fråga mig inte hur, för det borde onekligen vara en omöjlighet, men lyckats hade hon. Och det ordentligt. För säkerhets skull så har nu sopskåpet fått en liten rosett runt de båda handtagen, som damen förhoppningsvis inte lyckas knyta upp, men oron finns kvar. När Saga väl är igång har hon en tendens till att tuffa på tills duracellbatteriet tar slut och frågan är därför inte OM hon kommer göra något bus – utan VAD det är för bus. Har vi lyckats plocka undan och säkra allt väl nog (det säger väl sig självt hur lätt det är att försöka gömma ätbart för en hundnos…)? Det är bara att vänta och se.

Written by: Natalie R   At: 11.52

Minnen från Kreta, Del 2

För att ta vid där jag slutade igår så tänkte jag fortsätta med att berätta lite mer om hur maten och restaurangerna var på Kreta…   Något som skiljde sig ordentligt mot våra svenska motsvarigheter var att grekerna har för vana att bjuda på saker och ting när man äter hos dem. Som regel kan man exempelvis vänta sig att bli bjuden på lite att dricka efteråt, vilket ursprungligen bör vara ett snapsglas med Raki men i Platanias hade samtliga ställen vi besökte bytt ut detta mot turistvänligare(?) Ouzo eller apelsinjuice. Raki är ett typ av grekiskt brännvin som kanske inte faller alla i smaken, själv tycker jag att det är helt okej, och anledningen till att det är tradition att dricka detta efter maten är för att det sägs hjälpa till med att sätta igång matsmältningen. På ett par av tavernorna i Gerani blev vi, utöver Rakin, bjudna på lite vattenmelon efteråt och på Bossa Nova fick vi en skål med någon typ av nötaktig chokladboll som var rent utav ruskigt god. Det här är alltså sådant som restaurangerna bjuder på, det är med andra ord helt gratis - Till skillnad från lantbrödet som alltid serveras innan maten, vare sig man själv har beställt annat bröd eller ej. Rör du det här brödet så kan du också räkna med att de kommer att  ta betalt för det, även om du inte har blivit informerad om det innan. Hur mycket brödet kostade varierade från allt mellan 0,5 euro till 2,60 euro för två personer, det vill säga ungefär från 4,50 till 24 svenska kronor. Lite fult kan tyckas, men det hör tydligen till kulturen. Priset för en rejäl middag med bröd, förrätt (vitlöksbröd och tzatziki), varmrätt, efterrätt och dryck (en flaska vin och/eller coctails samt kaffe) låg på ungefär 40-50 euro. I svenska kronor blir det cirka 370-460:-, vilket man nog knappast kan påstå är särskilt dyrt.

Supermarkets (eg. minimarkets) finns det i princip överallt i byarna på Kreta och man behöver inte gå många meter för att hitta någon. Bekvämt nog så har de dessutom helt andra öppetider än vad vi har här i Sverige så det var absolut inga problem att knata iväg och handla något även om klockan var efter midnatt. De flesta matvarubutiker verkar helt enkelt ha öppet så länge som de känner för det och den omtalade siestan var inte heller något som vi märkte av här, antagligen för att de vill anpassa sig till oss turister. Ett annat tydligt tecken på detta var att så gott som alla butiker i de turisttäta områdena hade flera svenska varumärken som Kavli räkost, Estrella chips och Ahlgrens bilar. Inne i den större staden Chania visade det sig dock att alla vanliga butiker (klädesaffärer och dylikt) bara hade öppet efter klockan 14.00 tre dagar i veckan. Självklart lyckades vi pricka in en dag när dessa var stängda så mitt inplanerade besök i en djuraffär här var bara att glömma. Genom fönstret så såg jag dock det som jag var nyfiken på – Priserna på djurtillbehör i Grekland verkade vara väldigt snarlika våra här hemma i Sverige, liksom matvaror och accessoarer. Vanliga kläder verkade i det närmaste vara rätt dyrt.

Även om djuraffären inte var öppen så såg vi förstås en hel del djur i Kreta. Reseledaren informerade oss om att getter är den allra vanligaste boskapen på ön, vilket förklarar grekernas förkärlek till getost och getmjölk., men även om vi såg mängder av dessa så skulle man nog kunna säga att de gjorde sitt bästa för att gömma sig i vegetationen under dagtid  - Liksom alla andra djur egentligen. Egentligen var det nog bara hundarna som verkade stå ut någorlunda väl med solen utöver alla fåglar, även om de självklart var intelligenta nog att uppsöka skugga de med. Annat vore nog inget annat än självmordsbenäget. Att det var varmt på Kreta kommer med andra ord knappast som någon nyhet. De tre första dagarna på ön hade vi visserligen halv storm men hettan var lika påtaglig för det. Runt 30 grader i skuggan låg temperaturen på under dagarna och på natten kröp det ned till strax under 25 grader. Solskyddsfaktor var med andra ord ett måste, särskilt för en sådan rödlätt kräfta som mig, och trots juniormodell (vattenresistent solskyddsfaktor 30) så lyckades jag med att bränna mig rejält på vaderna under dag två. Samma dag så fick även Marcus fötter en aning för mycket sol.

Så, ytterligare en del om våran vecka i Kreta får det bli imorgon! Jag tror att det blir sista

Written by: Natalie R   At: 00.59

Minnen från Kreta, Del 1

Kanske är det dags att berätta lite om våran vecka i Kreta! Min tanke var förstås att jag skulle ha hunnit med att göra det långt tidigare, och inte närmare en vecka efter hemkomsten (illa, illa…) - men bättre sent än aldrig som man brukar säga.     Resan till den grekiska ön inleddes med fyra timmar på ett av Tui Fly Nordic’s flygplan, vilket vi tilldelades eftersom vi hade valt att åka charter med Fritidsresor, och man skulle kanske kunna säga att det inte var det mest moderna flygplan som jag har suttit i. Sätena kändes lite halvtaskiga, "säkerhetsfilmen" var delvis så pass hackig att det var omöjligt att höra vad de sa och toaletter fanns det inte allt för gott om. Däremot så var vi mycket tacksamma över att vi hade turen att få två säten ensamma brevid varandra inill fönstret både på dit- och hemvägen. Med tanke på det knappa benutrymmet så hade det inte varit alldeles för roligt att ha någon annan medpassagerare intill att klättra över när blåsan blivit alldeles full av drickan som serverades. Flygresan gick i varje fall smidigt,  med bra film som underhållning, och efter en vinglig landning så var vi nere på het grekisk mark. Semestern hade börjat. Det första som slog mig här var hur torr all växtlighet var (Jag gillar natur!), något som Marcus hade förvarnat mig om innan, men när vi väl hamnat på transferbussen så tog det inte lång tid att inse att det blev bättre ju närmare målet vi kom. Framme i byn Gerani, som ligger precis intill det lite större Platanias, så visade det sig att det fanns rätt ordentligt med grönt. Hotellet var inget undantag.

Vagia Mare som vi bodde på var trevligt och för att sammanfatta det lite kort så är vi båda helt nöjda med vårat val av hotell, även om det inte hade några särskilda plus i kanten heller. Rummet kändes i varje fall fräscht och fint och för 50 euro extra så fick vi AC hela veckan, vilket vi dock typiskt nog inte förstod oss helt på förens de sista dagarna. Innan dess lyckades vi göra rummet aningen kyligt på nätterna. Städservicen var också helt okej men dessvärre varierade det väldigt mycket vilken tid de dök upp från dag till dag vilket gjorde det svårt att planera morgonens aktiviteter. De första två dagarna dök de exempelvis upp strax efter klockan tio men när vi sedan glada i hågen såg till att komma upp den tiden de övriga dagarna för att inte behöva bli tagna på sängen, så dök de inte upp förens efter lunch. Siesta blev därför något som vi snart valde att anamma som ersättning för de annars så populära sovmorgnarna.

Bortsett från frukosten, som vi gjorde iordning själva på hotellet, så åt vi både lunch och middag ute varje dag. Generellt sett så var maten på Kreta bra tycker jag och bortsett från ett bottennapp vid hamnen i Chania, så klarade vi oss undan utan att bli missnöjda. Efter ett par dagar blev visserligen menyerna lite torftiga, alla tavernor tycks dessvärre ha väldigt snarlika maträtter, men en portion god souvlaki går alltid hem. Godaste spetten hittade vi på den relativt nybyggda restaurangen/ölbaren Bossa Nova i Gerani. Det var ett genuint grekiskt ställe som man till och med skulle kunna förvänta sig att hitta i Stockholm utan att det för den delen vore malplacerat. Att personalen var otroligt trevliga gjorde inte det hela sämre och det här var också den enda restaurangen som vi valde att besöka flera gånger under våran semestervecka. På tal om menyerna så var det för övrigt inte alla tavernor som hade nöjt sig med att översätta till engelska – I Platanias, och inte minst i självaste Chania, så hade de flesta även försökt att ge sig på våra nordiska språk och det var inte alls ovanligt att inkastarna själva kunde tala på lite halvtaskig svengelska. Trist om du frågar mig och kanske var det också därför som vi trivdes bättre utanför de allra värsta turistorterna. Jag tycker att semestern lätt tappar lite av sin charm när man slår sig ned vid ett bord på en restaurang och snart inser att alla runtomkring talar samma språk som en själv. En del roliga översättningar i menyerna fick vi i alla fall se. Eller vad sägs om "Lamp in oven", "Lamp-souvlaki" och "Lampchops" som en av tavernorna hade (miss)lyckats att plita ned?

Mer om resan får komma imorgon! Nu är det dax att ta ut hundarna på långpromenad, snabbduscha och hoppa i säng innan klockan blir på tok för mycket. Det är onekligen mycket man ska hinna med på kort tid så här på vardagskvällarna.

Written by: Natalie R   At: 22.59

Jodå, det går!

Jag har alltid inbillat mig att jag tillhör den där skaran av olycksaliga människor som aldrig vinner något… De som går tomhänta från nöjesfältet och som får nöja sig med att kasta avundsjuka blickar efter andra mer lyckosamma som har nävarna fyllda av kramdjur så stora att man knappast lär har plats för dem hemma. De som lämnar majbrasan år efter år utan smaskiga jättechokladkakor eller en ny cykel i sällskap. De som kort sagt kan glömma att de någonsin skulle kunna skrapa fram något annat än en enstaka ny nitlott på Triss.  Jag får nog dock krypa till korset och erkänna att den snåla utdelningen åt mitt håll antagligen har varit en aning självförvållat. Tävlar man inte, så vinner man följdaktligen inte heller något – och de senaste veckornas vinster från diverse olika bloggtävlingar som jag fick ett infall att deltaga i talar onekligen för att även en sådan som jag kan vinna. Att alla kan vinna. I min brevlåda har nämligen följande saker trillat ned: * Ett 20-pack servetter från frapp.se, som "tröstpris" i en tävling hos Husmusen. * Ett paket roliga Hångla sockerfria tuggummin från kitsch.se, tack vare att jag kom 2:a i en tävling hos miischas.blogg.se * Boken "Skuld,skam & rakblad" (+ två Allastidningar) från tidningen Allas, via en tävling i bloggen hos Charlotte. * En Angel VooDoll som var vinst i en tävling hos Marie där en liten amstaffvalp skulle namnges. * Ett par Freshlook Colorblends Brown samt ett startkit linsvätska ReNu MPS och linsbehållare från fargadelinser.se, via en tävling hos fridafabulous.se   Inte illa va?

Written by: Natalie R   At: 20.10

Tävlingstips

Jag är med och tävlar om ett hundhalsband till mina hundar på taxen Abbys blogg i samarbete med webbshopen preciousdog.se. Minsta storleken på halsbandet är 20-27 cm och största är 42,5-50 cm. Tävla du också tycker jag!

Written by: Natalie R   At: 14.56

Då var det över

Solnedgång i Chania, Kreta - Juni 2008

Semestern har nått sitt slut, den underbara veckan i Kreta är över och det trevliga midsommarfirandet med familjen i den svenska småstaden Mariefred har redan passerat. Bilder från dagarna som har gått kommer jag förstås att kunna dela med mig av lite senare men just nu så väljer jag att begränsa mig till att berätta att vi är hemma igen. Välbehållna, utvilade och välkomnade av två välmående trefärgade jyckar. Jag längtar inte tillbaks. Visst går det inte att komma ifrån att semester i Kreta var underbart, men Sverige är ändå det som alltid kommer ligga mig närmast hjärtat. Här finns både landskap, människor och djur som jag älskar och har lärt mig att älska sedan den dag mina fötter för första gången nuddade denna jord. Det är så det är och så det ska vara, och därför skulle jag aldrig heller vilja byta det mot något annat. Inte för mer än några veckor i taget vill säga. Lycka och Saga verkar hur som helst inte allt för brydda över att ha haft en stand-in matte under en veckas tid. Nog för att lilla lurv blev lyckligare än vad hon någonsin har varit tidigare, och det säger inte lite, men i övrigt så är allt som vanligt igen. Ingen vovve har agerat plåster i rädsla av att vi ska försvinna åter (möjligtvis blev de liiiite oroade över att bli bortglömda på nytt när vi packade inför midsommarfirandet) och ingen har snappat upp några nya otrevliga vanor. Lycka verkade visserligen lite smått understimulerad när vi kom hem, men det är ju tack och lov inget som man inte kan råda bot på inom kort.     För övrigt så hoppas jag att alla ni andra har haft det minst lika bra som oss (jag har en del bloggar att uppdatera mig i för att ta reda på den saken skulle man kunna säga…) och tack så hemskt mycket för de midsommarhälsningar som har trillat in under tiden som vi har varit borta! Ni är bara för snälla!

Written by: Natalie R   At: 23.02

Semester

Jag hinner inte skriva mycket nu, för…

NU ÅKER VI! WIEEEE!

Written by: Natalie R   At: 05.37

Checklista

Då var det tidigare nämnda brevet författat. Det vill säga att jag nu mer har en sak mindre på "att-göra-innan-resan-listan", och egentligen så gick det ganska så snabbt att få ihop när jag väl hade överlagt med mig själv om vad som faktiskt behövde stå med. Det mesta kommer jag trots allt att få möjlighet att ta upp med Marcus syster i lugn och ro redan imorgon kväll när hon kommer, så i princip är det bara grunderna som behöver finnas med som en liten påminnelse - samt alla viktiga kontaktuppgifter då som man knappast kan kräva att hon ska kunna hålla färskt i minnet. Nedan tänkte jag skriva med vad jag har valt att ta upp, antingen på papper och/eller muntligt, ifall det nu eventuellt kan komma till användning som checklista för någon annan som ska fira semester utan hundar.   Telefonnummer: - Egna mobilnummer – Hotellnummer – Veterinär (+ adress) – Ev. till en vän som kan hjälpa till som chafför om olyckan är framme. Information och rutiner: - Mat (ggr per dag, mängd, att tänka på…) – Promenader (ggr per dag, längd, att tänka på…) – Lämnas ensamma (Max tid, att tänka på…) – Vanliga kommandon och regler – Särskilda egenheter – Till icke hundmänniskor: Kort info om värmeslag, magomvridning, huggormsbett, saker som hundar ej bör äta. Att lägga fram: - Koppel och halsband – Bajspåsar – Promenadgodis – Handduk – Hundmat och decilitermått – Några leksaker och tugg – Hundarnas papper, inkl försäkringsnummer – Pengar till ev. veterinärkostnader – Fästingplockare och första hjälpen-kit Övrigt: - Lämna extranyckel till närliggande vän/granne

Written by: Natalie R   At: 22.57

Begynnande resefeber

Nu är det inte långt kvar innan jag och Marcus ger oss iväg till Kreta för en veckas gränslös njutning med sol och bad. Torsdag morgon lyfter planet från Arlanda och imorgon kväll kommer Marcus syster till oss, aka. hundvakten. Av den anledningen så sitter jag nu på jobbet med stora koncentrationssvårigheter då jag gång på gång formulerar ett brev till henne i mitt huvud med all matnyttig information om hundarna och deras rutiner.   Varför jag så envist tänker på det här just nu vet jag egentligen inte, särskilt inte eftersom det faktiskt inte vore hela världen om jag missar någon detalj när brevet väl skrivs då detta ändå går att rätta till i efterhand med hjälp av mobil, men antagligen så är det väl resfebern i kombination med hönsmatten som gör sitt. En bestämd vilja om att ge de allra bästa förutsättningarna för en bra vecka – Både för oss och hundarna. Nej, nu är det dock back to work som gäller! Eller i varje fall så ska jag försöka att lägga reseplanerandet på hyllan för en timma framöver.  Vi får se hur det går…

Written by: Natalie R   At: 15.04

Barnsligt

Lilla lurv må vara en hund som kan stoltsera med ett relativt kaxigt MH:resultat. Skrammel bekom henne inte det minsta, dumpe kontrollerades helt på egen hand och det lilla obehag som i överhuvudtaget existerade under beskrivningens gång rann av henne likt vatten på en gås. På så vis skulle man kanske kunna tro att Lycka är en dam med ett reptiltjockt lager skinn på näsan  - Men så är inte riktigt fallet. Tidigare så var Lycka rädd för främmande vovvar. En rad av dåliga erfarenheter i kombination med lite smått bristande socialträning resulterade i att hon ett tag trodde att varenda hund var ute efter att äta upp henne, oavsett ålder eller storlek. Nu för tiden har det där släppt så gott som helt men istället har hon blivit mer och mer osäker på barn (från ungefär 3 års ålder och uppåt). Hastiga rörelser, stirrande ögon och klappar av främmande mitt på huvudet är uppenbarligen inget som faller en signalkänslig hund i smaken och därför kan jag väl inte påstå att Lycka uppskattar när barn vill hälsa på henne. Särskilt inte om det är pojkar. Rädslan är inte på något vis förlamande. Lycka kan utan minsta oro vara i närheten av barn som inte intresserar sig för henne liksom att hon obrytt kan passera barn på nära håll utomhus, det även om de så skulle springa förbi med ögonen intensivt fästa på henne. Av den anledningen så har jag väl aldrig sett hennes osäkerhet som något direkt problem, vi umgås ju i princip aldrig med barn, men på jobbet händer det att det kan vara lite opassande när kunder har med sig sina halvgalna avkommor upp på kontoret. Barn som hemskt gärna vill hälsa på hunden och som jag därför oavbrutet måste hålla koll på för Lyckas skull. Nu tillhör Lycka tack och lov den typen av hund som otvivelaktigt anser att det är bättre att fly än illa fäkta, så någon olycka har aldrig ens varit nära att ske - även om hon själv har blivit skrämd ett par gånger då något barn har smitit förbi mitt vakande öga. Senast idag så mötte vi dock en liten flicka ute, tillhörande ett barnkalas, som glatt utbrast "Titta! En berner sennenhund! Jag ska fråga om jag får hälsa!" och därefter satte benen i vädret för att hinna ikapp oss. Eftersom hon nu var så hemskt duktig som frågade om lov innan och vi ändå inte hade bråttom någonstans så förklarade jag för henne att hon visst fick hälsa, förutsatt att hon klappade vovven på hakan och bringan istället för på huvudet (Sen kan jag väl inte komma ifrån att jag charmades av att en sexåring känner igen världens bästa ras så pass väl). Flickan var mycket förstående när jag berättade att Lycka tycker att barn är lite läskiga och hon skrämdes inte heller när lilla lurv till en början hastigt flög iväg minst en meter varje gång hon ens räckte fram handen mot henne. Sådär envist som bara ett barn kan vara satte sig flickan sedan på huk och lät Lycka få sin tid till att hälsa. Snart tog hon också upp en pinne som Lycka tyckte var hemskt rolig och innan jag visste ordet av så stod den lurviga mer eller mindre i barnets famn. Flickan strök försiktigt över hennes huvud, kramade hennes hals, pussade henne på kinden och upprepade vänligt "Vilken fiiiin vovve. Vad fin du är Lycka". Två nyfunna vänner i skogsbrynet. "Jag ska också ha en berner sennen" sa flickan och log utan framtänder innan vi skildes åt och hon åter igen upptog leken med de andra barnen på kalaset. Lycka fick med andra ord ännu ett positivt möte med barn att lägga på meritlistan och jag insåg att jag kanske ändå borde ta mig tiden till att agera instruktör i hundspråk lite oftare när barn vill hälsa, istället för att bekvämt slussa dem vidare till alltid lika obrydda Saga. Lilla lurv gillar ju barn egentligen – Hon förstår sig bara inte på dem.

Written by: Natalie R   At: 23.57

Världens finaste syster

Written by: Natalie R   At: 11.33

Vinnaren i tävlingen

Då var tävlingen avslutad och deltagarantalet var trevligt nog, ganska så exakt, lika högt som förra gången! Slumpen har dock komiskt nog avgjort att det inte blir någon mindre än den allra första att anmäla sig som också har förmånen att vinna det praktiska parkopplet, och det är ingen annan än Elsa med golden retrievergrabben Ludde! De har passande nog ytterligare en liten gyllene sak på ingång i hemmet så förhoppningsvis kommer kopplet att komma väl till användning. Stort grattis till er!   Mycket mer än så hinner jag dessvärre inte skriva just nu eftersom det är tänkt att jag och Lycka ska kasta oss på tåget för att spendera lite tid hos min mamma i solskenet. Tanken var ju förstås att jag redan skulle vara iväg vid det här laget – Men är man tidsoptimist så är man…  Hoppas ni alla får en trevlig dag i värmen!

Written by: Natalie R   At: 13.07

Ur arkivet

Jag grävde lite i arkivet här hemma och råkade stöta på den här serien med Lycka och Saga som otroligt duktiga Eva-Marie gjorde i början på år 2006. Här har jag dock fräschat upp orginalbilden något och kletat dit lite färg i photoshop för att pigga upp det hela lite – Men visst är den charmig? Jag älskar verkligen de små detaljerna i form av ledsna nallar och leksaker på rymmen.

Written by: Natalie R   At: 20.56