En kärleksförklaring

Jag har aldrig varit vidare intresserad av mode. Visst följde man de stora trenderna inom ens årsgrupp redan som ung och rusade nöjt runt balanserandes på fula Buffaloskor och med spirorna inklämda i tighta Savann-byxor - Men jag kan väl inte påstå att det rörde sig om ett intresse, eller ens mode egentligen. Det handlade snarare om att vara som alla andra. Att inte sticka ut för mycket från den stora massan. På senare år så har jag dock på många vis börjat bli mer och mer intresserad av mode, kanske för att det inte allt för sällan har visat sig vara rätt praktiskt. Jag som aldrig så ens skulle drömma om att gå ut officiellt bland människor iklädd stövlar kan nu exempelvis se dom som rätt balla, förutsatt att det är rätt typ av modell till rätt typ av kläder i övrigt. Bomullsskor är båda billigt och ruskigt bekvämt. Låga klackar och gladiatorsandaler sitter som gjutet på foten även under långpromenader med hundarna och leggings lär vara något av det bekvämaste människan har skapat i byxväg. Med en luftig tunika till och ett par söta accessoarer så har du dessutom plötsligt en klädsel som lämpar sig lika bra när man tränar hund som när man ska ta en fika på stan. Me like! Visst, nu får jag väl krypa till korset och erkänna att jag inte bara har hunnit med att älska detta mode – utan även innerligt hata det. Ofta är det väl så när saker och ting är nytt, det tar liksom ett tag att vänja sig. Det tar ett tag att inse att leggings med en snygg klänning inte alls är samma sak som cykelbyxor och urtvättad T-shirt á la fembarnsmamma och att praktiskt faktiskt även kan vara snyggt. Det är inte heller så att jag köper alla trender rakt av, men när man plockar russinen ur kakan så blir det allt en rätt så trevlig mix. Kläder blir kul igen istället för ett nödvändigt måste och garderoben blir mer än rader av jeans och snarlika toppar. Imorgon ska jag shoppa inför sommaren och greklandsresan… Jag ser redan fram emot det!

Written by: Natalie R   At: 11.27

Duktiga lurv

Ibland är jag verkligen hemskt tacksam för att Lycka är så pass väluppfostrad som hon ändå är. Visst är hon långt ifrån perfekt, det kräver jag inte heller att hon ska vara, men hon kan det viktigaste – och kan det ordentligt. Jag syftar då för tillfället främst på sådant som att man inte rör mat som tillhör någon annan. Igår när vi satt på tåget på väg till jobbet så hade jag hamnat i en minst sagt pinsam situation om så inte hade varit fallet. En tjej i min egen ålder som satt strax intill oss tog nämligen själv kontakt med Lycka och sträckte ut en hand, varpå jag släppte på kopplet och lät lilla lurv hälsa. Jag var ännu nyvaken och trött vid tillfället, vilket gjorde att jag knappast orkade tjafsa med tjejen om vikten om att fråga ägaren om lov innan. Dessutom tycker ju Lycka själv att det bara är trevlig med lite gos. Under tiden som tjejen klappade på Lycka så var jag därför inte helt alert utan jag kikade mest dit lite då och då för att se att allt gick rätt till. Visst reagerade jag redan här på att Lycka var väldigt kontaktsökande och liksom stirrade in i tjejens ögon, men så kan hon också göra ibland när hon kelar med människor eftersom hon har lärt sig att det brukar ge utdelning i form av leenden och klappar. Nu var det dock något helt annat hon hoppades på skulle delas ut och det såg jag inte förrens ett bra tag senare då Lycka liksom hade lagt huvudet i tjejens knä. Just intill en enorm macka. Värt att tillägga är att lilla lurv bokstavligen älskar bröd och att det i det närmaste går att jämföra med en stor falukorv eller klump med leverpastej. Trots detta rörde hon alltså inte mackan – Tack och lov! Hade jag haft en viss långöra med mig istället så hade situationen sett helt annorlunda ut. Hon hade svalt allt innan jag ens skulle hunnit blinka och därmed försatt mig i en riktigt pinsam situation. Hemska tanke!

Written by: Natalie R   At: 13.11

Fulhundar

På mitt jobb så vimlar det av prylar. Rum efter rum, till bredden fyllda av diverse ting är därför vardagsmat för mig men hur mycket man än letar – så hittar man så gott som inget hundrelaterat. Ja, det vill säga om man räknar bort allehanda typer av bollar som säkert skulle passa utmärkt i en hundmun.    Ett litet undantag finns dock. Letar man riktigt noggrannt så kan man nämligen hitta en ask med samlade små plastfigurer bland leksakerna. "Dogs family" är kartongen märkt och i denna sitter inte mindre än 35 små hundar och kikar upp på en. Alla av olika ras. Alla precis lika fula. Hade det inte varit för att var och varje av dessa bär en liten lapp med rasnamn och ursprung så hade jag antagligen inte lyckats lista ut vad hälften är tänkt att föreställa. Ovan har ni bara ett litet snällt exempel där man bland annat kan se en sällsynt grå bostonterrier (som i mitt tycke mest liknar någon typ av fransk bulldogg), en så kallad papillon vars brist på likhet gör mig mörkrädd och en grovt övertecknad cavalier. Mer finns att hämta från samma ställe som dessa kom från men tills vidare får de här duga som ett litet smakprov.   Se och förfäras!

Written by: Natalie R   At: 23.34

Lite nere…

Saga tycks vara inne i en dålig period just nu. Svansen, alias humörmätaren, slokar likt en vissen tulpan på promenaderna och busa är hon inte särskilt intresserad av. I varje fall är hon inte lika intresserad av det som vanligt. Exempelvis så måste det varit över en vecka sedan som hon senast tog en svängom med sin älskade boll. Bra perioder så brukar det bitas lite i denna varje dag. Det är inte heller så lätt att veta varför en långöra verkar deppig. Kanske är det bara ålderns höst som gör sig påmind, hon fyller trots allt nio nu till vintern, eller så kanske det inte är något annat än värmen. Det är många hundar som blir slöa när temperaturen stiger utomhus och sommaren börjar visa framfötterna, det vore förstås inget underligt om en trefärgad reagerade på samma vis.  Har vi mer otur, så är det istället höfterna som är skälet. Även om man gärna vill förneka det så finns det skäl till att tanten rör sig lite underligt bak och benpålagringarna som konstaterades för snart fyra år sedan – har garanterat inte blivit bättre sen dess. Det blir vi reglebundet påminda om. Nä usch. Om de ändå kunde tala, våra älskade vovvar.

Written by: Natalie R   At: 14.59

Lite fika?

Jag fick visst ett litet infall nyss. Tisdagskvällen behövde helt enkelt piggas upp lite och ett par små chokladbollar tillsammans med en stor kopp kaffe fick slå slag i saken. Nu när jag lyckades lista ut att våra tacofat (!) passar alldeles utmärkt intill kaffekoppen, så blev allt dessutom ännu roligare. Jag gillar saker med flera användningsområden.  Strax är det dags för en långpromenad med de, för dagen alldeles nyborstade, vovvarna innan duschen väntar som avslut. Godnatt!

Written by: Natalie R   At: 23.13

Run baby, run!

Det är något särskilt med jord, och inte bara jord egentligen – utan snarare allt naturmaterial som är tillräckligt poröst för att hundtassar ska kunna sjunka ned något i det. Det ger samma resultat varje gång, på varje av mina trefärgade. Tokryck. Sand, grus, lera… I en hunds ögon tycks allt det vara skapat enbart för att springa på. Busiga tassar som river upp moln av damm i farten och vovvar som frustar lyckligt när trampdynorna lämnar djupa avtryck efter sig. Varför har jag frågat mig själv många gånger och fortfarande så förstår jag inte riktigt vad det egentligen är som utlöser denna reaktion. Om det helt enkelt bara är deras sätt att njuta, liksom att vi gör det när vi går på en ljummen sandstrand och medvetet låter sandkornen silas mellan tårna. Jag vet inte, men kul är det i alla fall. Dom där tokrycken.

Written by: Natalie R   At: 18.23

En hårsmån magi

Som i ett trollslag så har båda hundarna här hemma, plus lilla kissekatten, börjat att strippa av sig all sin päls och de gör det helt hänsynslöst – Utan minsta tanke på oss andra mer naturligt nakna varelser som i princip tvingas vada runt i deras gamla avlagda kläder. Dammsugaren går varm,  men trots det samlas elaka pälstussar i hörnen och attackerar en då man minst anar det.   Det är helt enkelt en hemsk period just nu och precis som tidigare år så frågar jag mig själv varför i hela friden man frivilligt har valt att skaffa hundar som fäller, när det ändå finns pudlar och andra ytterst praktiska raser att välja bland. Smarta människor tog fram dessa! Varje gång så inser jag dock lika snabbt att mina trefärgade är värda sin vikt i guld, och då får man helt enkelt ta att pälsen kommer på köpet. Sen är ju sanningen att jag egentligen inte har det minsta emot hundarnas päls i sig, det är bara synd att det måste vara så att den tappar sin charm i samma sekund som den lämnar den goa kroppen. Så är det väl visserligen med allt hår också om man nu ska vara petig. Det spelar liksom ingen roll hur vackert långt och välskött hår någon människa har –  för när det väl sitter samlat dött i en snuskig klump på hårborsten, eller ligger som små tunna blöta ormar i avloppet, så är det bara hemskt. Då vill jag inte längre kännas vid det i överhuvudtaget.   Nu när natten börjar närma sig så hade jag i varje fall så hemskt gärna önskat mig lite magi för att underlätta mitt sänggående. Då hade jag trollat mina sängkläder prickfritt rena från hundhår och nöjt vaknat upp imorgon utan att spotta hårbollar. DET hade minsann varit något.

Written by: Natalie R   At: 23.03

Ensam måndag

Sakta men säkert så har min förkylning börjat att ge med sig och därför sitter jag nu åter igen på jobbet, med en något snorig näsa visserligen  – Men det är en helt vanlig måndag kort sagt. Prylar ska fotas (Idag råkar det vara ett gäng med saker från Coca-Cola). Bilder ska redigeras. Produkter ska in i webshopen, and so on. Helt som vanligt är det i och för sig inte om man ska vara riktigt petig. Här på jobbet ligger nämligen ingen liten lurv intill som hon brukar göra och det är onekligen hemskt tomt. Idag hade jag helt enkelt ingen möjlighet till att ta med mig Lycka eftersom jag har ett ärende att göra efter jobbet. Med hund blir man lätt handikappad i sådana fall och jag misstänker att samma regler gäller hos polisen som hos alla andra. Råkar man inte vara blind så får hunden vackert vänta utanför, och där går också min gräns. Det spelar liksom ingen roll att Lycka hade befunnit sig några enstaka steg från självaste rättväsendet, för omgivningen lär vara precis densamma för det och den är inte i närheten av lika pålitlig som min vovve. Nej, jag får helt enkelt stå ut utan svansviftande i ett par timmar och se fram emot att komma hem till båda hundarna efteråt istället. Då behöver jag dessutom inte tänka på att fixa pass längre, något som jag med största sannolikhet skulle ha skjutit upp så länge att jag hade fått lösa det i halv panik just i sista minuten. Jag har en tendens till att göra så. Dumt nog.

Written by: Natalie R   At: 13.38

Har du bloggkoll?

 

Tänk vad mycket smarta saker det finns där ute som underlättar för en på ett eller annat vis. Diskmaskin, dörrmattor, Bamboo halsband… Sakerna är många och att det har nått internet är föga överraskande. Många är vi nog som använder oss av diverse olika hjälpmedel även här, men frågan är – Har du bloggkoll? Själv har jag just hittat till denna underbara tjänst och på så vis inte bara upptäckt en hel värld av trevliga bloggar, utan även ett sätt att hålla koll på dem utan att för den delen behöva lägga till dem i mina favoriter och riskera att de glöms bort lika snabbt igen. På Bloggkoll.com håller tjänsten reda på uppdateringarna åt en, här krävs det inget annat än att man pekar ut just precis vilka bloggar som jag vill bevaka och sedan listas alla nya inlägg upp vartefter de skrivs. Plättlätt! Och alldeles, alldeles supersmart.  Tricolordogs finns förstås hädanefter med på Bloggkoll och frågar ni mig, så får ni hemskt gärna följa mitt exempel. Att bli medlem kräver inget annat än en blogg och en mailadress, samt några få klick med datormusen, så det finns egentligen inget skäl till att inte vara med. Väljer du att få bloggkoll så berätta det gärna för mig i en liten kommentar här nedan. På så vis kan jag genast lägga till just din blogg bland mina prenumerationer.

Written by: Natalie R   At: 15.59

Kramdjur

Det är inte bara min lilla söta hush puppy som har lila stygn i det här huset. Här om dagen, strax efter att Lyckas stygn hade blivit tagna, så konstaterade vi nämligen att det stack ut två små lila trådar ur lilla lurv. Så vitt jag vet så är hon inte ett kramdjur, hur kramig och kelig hon än är, så det var en orolig matte som fick vända sig till veterinären dagen därpå för att höra efter om allt verkligen stod rätt till – Skulle det verkligen finnas stygn kvar? Hade de möjligtvis slarvat? Det visade sig dock att Lycka ska ha lila stygn, så långt är allt korrekt, men tanken är ju förstås inte att dessa ska sticka ut ur hunden även om de försäkrade oss om att det i vissa fall kan bli så och att det inte är något att bekymra sig över. Vi skulle helt enkelt klippa av trådarna så nära inpå huden som möjligt och låta det vara, så ska det ta hand om sig själv. Lite läskigt ser det i alla fall ut tycker jag och hade det varit halloween, så hade vi inte ens behövt lägga energi på maskeradkläder för att ha en alldeles egen frankenstein-jycke. Typiskt att det är så långt dit nu bara.

Written by: Natalie R   At: 19.33

Veckan i bilder…

Written by: Natalie R   At: 14.39

Nystart

Åh, hummersås… Nu flyttar jag! Nja, inte riktigt så kanske - Men en flytt har det i varje fall blivit efter mycket velande. Som jag har nämnt tidigare så var jag inte helt nöjd med blogtown, kanske mest för att jag hade tröttnat, och det faktum att min hemsida inte riktigt var skapad för en inbakad blogg med bilder gjorde inte det hela bättre. Av den anledningen så har jag länge, länge funderat på ett annat alternativ. Det har liksom gnagt inom mig. I och med bytet till WordPress så får jag visserligen än en gång ge avkall på de trevliga kommentarerna vid sidan intill varje inlägg, men så får det bli. Fördelarna väger tyngre än nackdelarna i det här fallet och jag uppskattar personligen när man bekvämt kan scrolla nedåt för att snabbt se alla inlägg som har skrivits sedan sist man var inne. När det krävs att man klickar på varje datum så får i alla fall jag erkänna att det enbart är de riktiga favoritbloggarna som jag orkar uppdatera mig i grundligt. De andra läser jag enbart det allra senaste i och gör andra detsamma i min blogg, så vore ju det trist. Varje inlägg blir liksom aktuellt betydligt längre tid på det här viset. Som ni kan se så har jag flyttat över den senaste veckans inlägg till den nya bloggen (kommentarerna från er gulliga läsare fick ju dock stanna kvar i gamla kära bloggstaden) och den gamla bloggen kommer också att senare få en egen plats på hemsidan för de som eventuellt skulle vilja kika långt bakåt i tiden av någon anledning. Jag vet att jag kommer att göra det då och då i varje fall. Eftersom det här inlägget handlar om en flytt så tänkte jag för övrigt passa på att slänga in en bild som jag har tagit utanför våran port där vi bor. Jag insåg nämligen här om dagen att jag nog aldrig tidigare har visat er hur det ser ut här hos oss. I våran gamla bostadsrättförening Berget.

Written by: Natalie R   At: 23.59

Förkylning

De trefärgades residens går för tillfället i lugnets tecken och det på grund av den envisa förkylningen som jag typiskt nog tycks ha drabbats av. Smärtsam hals, hosta och ett huvud med en rent utsagt bedövande känsla av att vara fullproppat med bomull – Inget av det är nytt, utan välbekanta symptom man så gärna hoppas på att slippa undan. Baciller som grabbar tag i en när man minst anar det.    Både Saga och Lycka har med andra ord fått nöja sig med en hemskt lugn onsdag och som tur är har de vett nog till att inte klaga alldeles för mycket på det. Lycka har visserligen varit lite av ett plåster på mig men det är egentligen bara gosigt och beror nog främst på att hon anser att någon bör se till mig nu när jag inte känner mig helt kry. Det krävs trots allt inte mycket intelligens för att man ska kunna räkna ut att saker och ting inte står helt rätt till när jag spenderar nästan hela dagen i sängen. Bara att sitta framför datorn är ett helt projekt i sig. Förhoppningsvis känner jag mig bättre imorgon. Vi återkommer då!

Written by: Natalie R   At: 00.14

Bamboocha!

Uj, uj, uj. Det blir onekligen en ganska så orättvis uppdelning av bilderna här i bloggen, men det kan tyvärr inte hjälpas. Idag kom trots allt Lyckas nya halsband – Och då är det i det närmaste ett måste att dokumentera det på. Visa hur det ser ut. Sötaste långöra får det helt enkelt bli mängder av bilder på en annan gång. Någron större energi har jag dessvärre inte orkat att lägga på fotograferandet idag däremot eftersom jag har drabbats av en mindre trevlig förkylning. Med öm hals och envis hosta så blev det varken många bilder tagna, eller särskilt pedagogiska sådana. Förhoppningssvis ser ni väl i alla fall på ett ungefär hur halsbandet fungerar och ser ut. Blir någon mer nyfiken så hänvisar jag istället till företagets egna hemsida. Hur som helst – Hela vägen från USA har alltså det röda halsbandet från Bamboo skeppats tack vare den smarta tjänsten Ebay och en seriös säljare, så sammanlagt tog det knappt en vecka innan avin låg på våran hallmatta. För att vara min första gång på Ebay så måste jag säga att det gav ett mycket bra intryck och priset vi kom undan med går ju knappast heller att klaga på. Drygt 130 kronor var det vi fick betala, inklusive frakt, för ett halsband som djuraffären här ville ha 300 kronor för. Och då var det ändå en sämre (?) kopia som de erbjöd. Att det för övrigt blev ett lite småtråkigt rött halsband, istället för ett sött rosa, var för att jag efter mycket funderande kom fram till att det nog klär damen lite bättre trots allt. De gånger man ska ha vanligt koppel till så passar rött dessutom bättre ihop med det bruna bekväma som jag brukar vilja använda. Brunt och rosa passar inte alltid lika bra ihop tycker jag, där hänger det liksom mer på rätt nyanser. Vad det gäller halsbandets funktion så verkar det lovande. Nu så här i början är själva resårbanden lite strama, vilket gör att det drar något i Lyckas hals när man grabbar tag i handtaget, men redan under första provturen så blev det betydligt smidigare. Lycka själv verkade i varje fall tycka att det var betydligt bekvämare med den lilla rörelsefriheten hon fick nu, som inte blir om jag istället skulle ha grabbat tag direkt i halsbandet vid ett hundmöte eller dylikt.   På tal om ordet Bamboocha så lärde jag mig just en ny kul sak. De flesta är ju nämligen bekanta med det här lite underliga ordet från Fanta-reklamen där utrycket används som ett positivt utrop eller en synonym för cool,ung och streetwise. Ordet härstammar dock från Hawaii, där det kort och gott är slang för stor/enorm/gigantisk. Drink Fanta – Stay huge! Det låter inte riktigt lika bra va? Även om det komiskt nog ligger en sanning i den översättningen också…

Written by: Natalie R   At: 20.54

Vinnaren är…

Lycka har nu avgjort helgens tävling och slumpmässigt plockat fram Michelle med whipparna Lady, Philip och Eddie som vinnare av selen från Rogz! Stort grattis till er! Hoppas den kommer väl till användning.     Idag har vi för övrigt, som jag nämnde redan igår, varit och tagit Lyckas stygn så nu ser hon äntligen inte ut som ett vandrande lapptäcke längre. Härligt! Själva stygnborttagningen gick relativt smidigt får jag väl lov att säga, även om det slutade med att sköterskan fick kalla in ytterligare en anställd för att de skulle lyckas få bort alla stygn ordentligt. Våran veterinär är tydligen känd på kliniken för hennes sätt att sy – Ett sätt som inte alltid underlättar för sköterskorna som får ta hand om slitgörat då inget stygn är det andra likt. Jag skulle tro att dom kände sig ungefär lika frågande som jag gör varje gång jag står med en påse potatis i handen och ska försöka klura ut hur tusan man nu öppnar den där "smarta" saken. Nu är det gjort i alla fall och ingen var nog gladare än Lycka själv när hon insåg att vi skulle lämna kliniken tillsammans den här gången. Damen som aldrig tidigare har haft några som helst problem med veterinärer har nämligen ändrat sin uppfattning om dem något sen det senaste besöket (visserligen inte mer än att hon fortfarande glatt drog in på kliniken), och vem kan klandra henne för det. Tråkigt bara att det skulle ske bara för ett par knölar med ingenting. På vägen hem från veterinären så lyckades jag förresten att fånga ytterligare en rolig konversation att lägga till i samlingen. Vid ett av alla övergångsställen så hamnade vi nämligen jämsides med en mamma och hennes drygt ett år gamla barn, som med stora ögon stirrade på Lycka och inom kort satte igång att snacka så som små barn ofta gör… Barnet pekar på Lycka och utbrister: Mamma! Vov-Vov! Mamman svarar pedagogiskt: Jaa, vilken fin vovve det var! Barnet fortsätter att peka ivrigt: Mamma! Bajs! Mamman ignorerar barnet… Barnet, som nu hänger halvt utanför vagnen och pekar: BAJS! Mamman, nu något generad: Va? Nää… vovven har inte trampat i bajs heller. Den ska ha bruna ben sådär. (PS. Bilden ovan är fotad i min lilla studio på jobbet. Kul att fotografera något levande där för en gångs skull! )

Written by: Natalie R   At: 19.19